Min rätt till arbetsfrihet Sunday 22 October, 2006 kl. 10:38 pm
Jag vill bespara dig all data, alla siffror och de motioner som just nu behandlar a-kassaorna och fackföreningsavgifterna. Du kommer med all sannolikhet få dom i ansiktet på morgonen i morgontidningen, i nyhetsprogrammen på dumburken och i radion eller i alla de åttiosjutton gratistidningar du finner i alla kommunala transportmedel. Istället för jag diskussionen direkt till den nivå jag själv just nu befinner mig på, vilket är vad a-kassan betyder och varför i helvete det är viktigt att vi skyddar den med allt vi har.
Säg vad du vill om a-kassan, statliga bidrag och bidrag i störst allmänhet, men just nu fungerar a-kassan som ett sätt att hålla sig från lönearbete oavsett anledning. Det är ett bidrag du kan leva på som betalas dels av staten och dels av den a-kasseavgift du eller någon annan betalar varje månad. Du kan befinna dig i en situation där du blivit av med arbetet och behöver tid till att greja ett nytt. Eller du kanske ser till att bli av med jobbet för att därefter a-kassefinansiera någon annan syssla, som t ex ett engagemang i något du tycker är jävligt viktigt. Stora delar av det utomparlamentariska arbetet skulle inte kunnat göras om det inte fanns en a-kassa. Kulturarbetare skulle inte kunnat överleva på sitt engagemang om det inte fanns en a-kassa; vi skulle helt enkelt aldrig haft så mycket musik, konst och teater om ingen kunde leva på andra pengar än de som vi måste sälja vår arbetskraft för. A-kassan är alltså din lön för det arbete som formellt inte kallas för arbete och därmed inte är produktivt enligt den samhällsekonomiska modellen.
Det är så klart inte så här enkelt. A-kassan kräver att du måste ha följt normen som arbetare, d v s att du sålt din tid i form av arbetskraft i ett visst antal månader och betalat skatt under hela perioden. Du ska helst ha blivit sparkad från jobbet och inte sagt upp dig själv och du ska helst inte bo i en kommun eller en stadsdel med ett arbetslöshetscenter och obligatorisk närvaro fyra timmar om dagen eller där det arbetar en politiker som förespråkar skärholmenmodellen med påtvingade arbetslöshetsåtgärder. Befinner du dig utanför denna norm kommer du antagligen inte påverkas särskilt mycket av den nya borgerliga regeringens förändringar av a-kassan. I alla fall inte just nu. Men för andra som just nu lever på a-kassan eller som har rätt till den när friheten från arbetet finns tillgänglig, kommer denna förändring som ett bombnedslag.
Det är nämligen så att den sk “alliansen” nu gått ut med att de tänker förändra de ekonomiska ramarna för a-kassan. Och de har tänkt att få igenom detta till beslut om bara tre veckor (idag är det den 22 oktober) varpå förändringarna slår igenom vid årsskiftet 2006/2007. A-kassan blir av med statliga stöd och avgifterna höjs vilket får som konsekvens att ett tiotal mindre a-kassor som t ex SAAK inte kommer överleva. De mindre a-kassorna och särskilt de med många arbetslösa/-fria får helt enkelt alldeles för stora utgifter att de ekonomiskt inte får ihop det. Medlemsantalet kommer dessutom att minska då avgifterna blir högre (vilket är runt 300 spänn mot 90 för SAAK:s medlemmar).
Förändringarna kommer alltså att undergräva ett välfärdsfundament och en rättighet till att leva på något som inte är “arbete” vilket människor har stridit och dött för sedan mer än 100 år tillbaka. Och de kommer att undergräva våra gemensamma ekonomiska resurser för samhällsförändring samt för sociala och kulturella värden. Motsägelsefullt och dumsnålt enligt deras egna ekonomifundamentalistiska agenda kommer förändringarna att göra det mycket svårare för människor att våga fundera på greja egen firma, leva på a-kassan under en tid för att planera sin verksamhet eller göra det möjligt för någon att ta sig tid till att fundera ut något smart och rationellt efter att ha blivit uppsagd från sitt jobb. Det skapar helt enkelt bara en situation där vi, löneslavar som vi är, i ännu större omfattning måste kasta oss mellan olika skitjobb för att slippa gå i personlig konkurs, vilket med all sannolikhet dämpar allt entreprenörskap de nu tycker sig förespråka. Eller så är det precis så de vill ha det?! D v s, ett samhälle ännu mer uppdelat efter klasser där varje klass har sin specifika roll i samhället; de rikare som arbetsköpare och verksamhetsägare och de fattigare som löneslavar. Jag räknar lite med lilltån och kommer snabbt fram till att så bör vara fallet.
Det är nu så tokjävlaviktigt att vi inte låter den här inskränkningen av a-kassan blir av. Vi måste kämpa in i det sista för att behålla den viktiga rättigheten att kunna leva arbetsfri och upprätthålla våra ekonomiska tillgångar till att agera politiskt, kulturellt och socialt. Och dessutom vi har just nu bara tre veckor på oss. Det här kommer bli en kamp utan dess like.
Wednesday 25 October, 2006 kl. 6:22 am
Bra rutet, Anders! På sätt och vis blir det spännande att se hur de som röstade blått och nu kommer få sin ekonomi söndertrasad, kommer reagera. Man kan ljuga för sig själv ett tag, men du kan inte lura dig själv för evigt.