Några tankar och önskningar inför det nya året. lördag 23 december, 2006 kl. 17:51
Kalla det en önskelista om ni vill.
Min förhoppning är dels att vi under det kommande året kommer föra fördjupade ideologiska diskussioner. Under rubriken Kampen om helheten har vi tänkt att olika åsikter kan komma till tals kring hur vi ser på det samhälle vi lever i och hur vi skapar förutsättningar för anarki i vår vardag, liksom hur vi flyttar fram våra positioner i de sociala strider vi ingår i.
Dels så hoppas jag att vi kan kicka igång flera diskussioner under Organisera! Agera! om frågor vi måste ställa oss och strider vi bör ta. Här nedan tar jag upp kampen mot lönearbetet, kopplingarna mellan olika sociala, ekologiska och ekonomiska faktorer samt global och lokal aktivism.
Kampen om helheten.
Vi vill bygga ett klasslöst och statslöst samhälle, där inte den ekonomiska lönsamheten är värdegrunden vi står på, utan omtanken om oss, om varandra och om den värld vi lever i. Vår analys av det rådande ojämlika och ohållbara systemet har vi med oss, vår vision om en annan värld bär vi inom oss när vi sliter på ett skitjobb, sitter häktade eller blir slagna med polisbatonger.
Den här hösten har vi deltagit i en rad försvarsstrider; vi har både bekämpat regeringens a-kassereform och nazisterna i Salem. Många av oss reste eller kommer att resa till Köpenhamn för att försvara Ungdomshuset. Vi har alltså ägnat oss åt realpolitik, men hela tiden haft fokus inställt på mera långsiktiga förändringar. Vi förlorade striden om a-kassan, vann kampen i Salem (kommunfullmäktige i Salem gick två dagar efter demonstrationen ut med att de inte vill ha fler nazistmarscher) medan slaget om Ungdomshuset än så länge bara har börjat.
En försvarsstrid kan i bästa fall uppnå status quo, det vill säga plus minus noll. Vi flyttar inte fram våra positioner, förhindrar endast att sakernas tillstånd blir än värre. Intressant blir det först när vi säger: Vi vill ha både ha a-kassa och medborgarlön; faktum är att vi inte nöjer oss med mindre än att vi sänker regeringen och den rådande ekonomiska ordningen och ersätter dem med direkt demokrati och deltagande ekonomi. Typ.
Reinfeldt, vi kommer för att slåss, ta från de rika och ge till oss!
Jag tror att ger man sig in i de här konflikterna med bara de kortsiktiga målen, som att behålla a-kassan i dess nuvarande form, framför ögonen, riskerar man snart bli bitter och uppgiven. För luttrade aktivister kom dock LO:s svek inte som en blixt från klarblå himmel, vi beklagade det men förvånades inte. Snarare blev vi glatt överraskade av att LO:s medlemmar ändå visade sig vara så påstridiga. Många förbund och ännu fler enskilda medlemmar krävde politisk strejk och LO:s ledning såg sig tvungna att utlysa en protestdag med breda demonstrationer mot a-kasseförsämringarna för att blidka gräsrötterna.
Likaså trodde vi inte att regeringen skulle ge efter för våra aktioner, men raset i väljarstöd för den borgerliga alliansen har i sig varit en framgång, liksom att motståndet mot a-kassereformen kom igång snabbt och med svenska mått mätt varit både starkt och ihärdigt.
Det innebär att vi byggt en grund att stå på, när vi ska forma allianser för det fortsatta motståndet mot regeringens nyliberala politik. Fler konflikter kommer följa på den här, vi har fått blodad tand.
Organisera! Agera!
Jag hoppas vi kan sätta kampen mot lönearbetet på dagordningen.
Alla talar om tillväxt som vore det någonting som gynnar oss alla och om åtta timmars arbetsdag som en eftersträvansvärd rättighet. Samtidigt är de flesta människor idag medvetna om att hela vår tillväxtbaserade ekonomi är ohållbar. Många såg till exempel serien Planeten som gick på teve i höstas. Vår ekonomi bygger på en förödande resursslösande konsumtion som når sin groteska kulmen under julhandeln.
Varför ska vi arbeta åtta timmar varje dag? Såklart för att vi inte kan överleva på mindre; vi måste betala hyra, mat och räkningar. Visst är det så. Och medan en del av oss sliter ut sig med att arbeta heltid och mer, står andra utan jobb, med knappa försörjningsmöjligheter och ett lågt egenvärde; producerar du inte, betyder du inget. För att lösa frågan om arbetslösheten behöver vi, som jag ser det, inte fler heltidsjobb utan en radikal omfördelning av det arbete som behöver utföras. Hur når vi dit? Vilka alternativ finns det? Skulle medborgarlön fungera? Vad innebär deltagande ekonomi? Och hur ska vi föra en klasskamp som är riktad mot själva arbetet när arbetarrörelsen driver kravet på rätt till heltid (i alla fall på första maj)?
En annan diskussion som hänger ihop med den om ekonomin är den om miljön. Efter Dennismotståndet på nittiotalet känns det som att den radikala vänstern mest har förknippat miljöfrågor med skäggiga skogsmullar man helst inte ville beblanda sig med medan man tog sig an de rejäla frågorna som klasskamp eller antifascism. Det är en lyx vi inte längre kan unna oss.
Sociala och ekologiska frågor påverkar varandra. I många fall blir miljöhänsyn en klassfråga: Vem har råd att köpa rättvisemärkt och ekologisk mat eller en så kallad miljöbil? Vem skulle tjäna på en utbyggd, skattefinansierad kollektivtrafik? På andra håll i världen blir sambanden ännu mera påtagliga: den som är fattig kan inte tacka nej till ett jobb som innebär att hon/han tvingas skövla sin närmiljö.
Sambandet mellan ekonomi och ekologi blir uppenbart, när man ser på den borgerliga regeringens föreslagna miljöpolitik: De tänker inte göra någonting. Inte de närmaste två åren i alla fall för då ska frågorna utredas. Medan arbetsrätten, allmännyttan och de sociala skyddsnäten ska försvagas i en takt som lämnar så gott som inget utrymme till remisser och analyser, ska miljöfrågorna och klimathoten, som forskare skrivit dussintals dystopiska larmrapporter om, utredas. Och under tiden bygger de fler vägar.
Medan det för de flesta av oss är uppenbart att miljön hotas av ekonomin, vägrar regeringen låta miljöhänsyn hota ekonomiska intressen.
Vi kan inte nöja oss med att göra miljöfrågor till personliga livsstilsval. Konsumentmakt ändrar ingenting vid de generella missförhållandena, istället gör det oss till ytterliggare en målgrupp bland andra. Företag fortsätter med sin orättvisa och oekologiska produktion, samtidigt som de börjar producera rättvist och ekologiskt för en liten men köpkraftigare kundkrets.
Och vårt goda eller dåliga samvete ändrar ingenting vid de högst reella och överhängande miljöhoten, de kan vi bara påverka genom kamp. Som David Jonstad på Arbetaren uttryckte det i sin recension av Al Gores film En obekväm sanning: …lösningen på detta gigantiska problem är mer än någonting annat politisk, den är radikal och den kommer att stå i direkt konflikt med de mäktigaste delarna av kapitalet.
I sommar kommer ledarna för G8 samlas för att återigen ha ett informellt möte i avslappnad miljö, denna gång i den lilla kurorten Heiligendamm vid Tysklands kust. Främsta syftet med deras möten är att prata världshandel, något som får följdverkningar för människor världen över. Samtidigt kommer folk från den globala och globaliseringskritiska rörelsen samlas en bit utanför Heiligendamm (som närmast kommer likna en fästning med kilometerlånga staket, massor av poliser, helikoptrar, kustbevakning och hela baletten) till massdemonstrationer, aktioner och möten.
Vi ska den närmaste tiden försöka hinna med att översätta en del texter som diskuterar för- och nackdelar med olika typer av motstånd och som kan vara av intresse för folk häromkring, både för er som planerar att åka ner och er som vill agera lokalt. Läs redan nu texterna på engelska.
Återstår bara att följa Olle Erikssons uppmaning på Yelah: Sätt julen i blockad! 50 miljarder kr ska julhandeln uppskattningsvis omsätta under den mest shoppinghysteriska tiden om året. Därmed kommer handeln, precis som tidigare år, bryta fjolårets rekord. Nej, fy fan! ”Så när tomten knackar på vår dörr i år möts han inte av utsträckta barnarmar, glöggdimmor och förväntansfulla leenden. Nej, dörrknackningarna kommer att eka tomt inåt huset. Strejkvakter med passande rödfärgade täckjackor kommer att meddela skäggubben att julen är satt i blockad. Alla hans barnarbetare är befriade, renarna utsläppta och fabriken satt i brand, typ.”
Och så ett tips; har ni inga planer inför nyårsfirandet och vägarna förbi Köpenhamn den 30:e, så ordnar stödgrupper för Ungdomshuset partaj.
