Vad är det de ser? lördag 10 februari, 2007 kl. 15:47
Varje gång jag slår på radion har borgarna hittat på nåt nytt jävla tok. Sjukt vad de hinner med! Och aldrig någonsin att man tänker: Oh fan, det där var ju vettigt, tänka sig. Nix.
I förra veckan beslutade moderaterna i Skarpnäcks stadsdelsnämnd i Stockholm att inte ge fortsatt kulturstöd till Teaterhuset Södra Fot sedan de i september i fjol arrangerade Allsång mot Alliansen. Om Södra Fot vill söka medel nästa år krävs en utförlig redovisning av ”de åtgärder som föreningen vidtagit för att säkerställa att den fortsatta verksamheten bedrivs på ett professionellt och opolitiskt sätt” skriver SvD. Häpnadsväckande, kultur som något per definition opolitiskt!
I skrivande stund är de i full färd med att stänga ner arbetslivsinstitutet och skeppa dess omfattande bibliotek till universitetet där det kan ligga och samla damm. De 400 tills alldeles nyligen anställda får sälla sig till den växande skaran osäkrade arbetare på arbetsförmedlingen.
A-kassestriden är över, i alla fall första ronden. Gonggongen går när det ska bli obligatoriskt att vara med i a-kassan. De som nu inte har råd att betala mera för mindre bidrag och inte heller är sugna på att finansiera regeringens skattesubventioner för de rika kommer i framtiden att vara tvungna att göra det ändå, om regeringen får som den vill.
Miljöpolitiken är nog det enda området där det först måste utredas och forskas innan regeringen går till handling; ingenting kommer hända innan det har skrivits femtielva konsekvensanalyser. Det är inte utan ironi. När det gäller exempelvis klimatförändringarna finns det både tillräckligt med forskningsunderlag och rekommenderade åtgärder; det är bara att sätta igång och handla. När det gällde förändringarna i a-kassan och stängningen av arbetslivsinstitutet kunde regeringen inte agera snabbt nog; remissrundor hastades igenom och, ärligt talat, inte hade väl några konsekvenser analyserats?
Skillnaden är att det i det ena fallet fanns en vilja. Den slopade förmögenhetsskatten skulle betalas med a-kassereformen. När pengar ska omfördelas från fattig till rik kan det inte gå snabbt nog! Men när det gäller ett långsiktigt miljöarbete där vinsterna inte består i vad du får (pengar) utan vad du slipper få (global uppvärmning, torka, oväder, översvämningar, svält) finns det ingen vilja till handling.
Vidare. Borgarna vill införa ordningsbetyg, betyg från grundskolan och, det senaste, yrkesinriktade utbildningar som inte innehåller lika mycket teoretiska ämnen som de studieförberedande programmen, är det inte fantastiskt! Återigen ska skolan skiktas och människor tidigt delas upp i hjärnans eller handens arbetare, sorteras in som endera framtida tjänstemän eller arbetare. Det är den nya kunskapsskolan som volkspartiet lanserar.
Men så ny är den knappast. I Tyskland har de ett tredelat skolsystem; gymnasiet, realskola och så hauptschule, ungefär jämförbart med gamla folkskolan. Folk med förutsättningarna att studera vidare får den längsta och mest teoretiskt inriktade utbildningen, den som ger högskolebehörighet. De som sållats in som mera hantverkligt eller tekniskt lagda, men utan utpräglat läshuvud, får gå den två år kortare och mera yrkesförberedande utbildningen, medan de som inte kvalade in där, de som har inlärningssvårigheter eller inte behärskar språket fullt ut, får gå en utbildning som förbereder de på att utföra det som anses vara de enklaste och därför lägst ansedda sysslorna i samhället.
Kvadratiskt, praktiskt, bra tycker Björklund! Skolkamp, någon?
Inte heller a-kassereformen känns särskilt originell vid en närmare titt. Förebilden till den och andra utlovade reformer av arbetsmarknaden hittade borgarna troligen i det tyska Hartz IV, ett paket om fyra lagar som genomdrevs 2005 trots ett massivt folkligt och fackligt motstånd. Hartz-lagarnas målsättning var att reformera arbetsmarknaden. De tidigare arbetslöshets- och socialbidragssystemen slogs ihop. Arbetsförmedlingarna rationaliserades och effektiviserades, liksom bidragssystemen. Kraven på de arbetslösa höjdes. Som arbetslös är man numera tvungen att söka alla arbeten över hela landet och att anta varje erbjudet arbete, oavsett om man är kvalificerad för det eller inte. Känns det igen?
Den höga arbetslösheten, i synnerhet långtidsarbetslösenheten, skulle minskas markant. Och visst, den tillfälliga arbetslösheten har minskat kraftigt, men har ersatts av en ständigt växande låglönesektor. De som motsvarar socialbidragstagarna i det gamla systemet tvingas till en motprestation för att få behålla sin ersättning genom att ta så kallade en-euro-jobb. Den som vägrar, får sitt bidrag kortat med trettio procent. Arbetslösa under 25 år får bidraget helt struket. Istället får de livsmedelkuponger och hyran betalas direkt till värden. En-euro-jobb får bara vara extraarbeten, är tanken, de får inte ersätta redan befintliga vanliga arbetsplatser. En-euro-jobb kan vara ”alla legala, inte osedliga” sorters arbeten. Arbetslösa kan alltså inte tvingas till prostitution, som i Tyskland är laglig.
Hartz IV har fått allvarliga konsekvenser, både för de arbetslösa och för arbetarna överlag. En-euro-jobb konkurrerar i praktiken ut vanliga arbetsplatser inom flera sektorer på arbetsmarknaden, framförallt tjänstesektorerna, vilket leder till prisdumpning och ökar arbetslösheten inom de branscherna. I samhället som helhet sprider sig en hopplöshetskänsla som matas med rädslan för att själv bli av med arbetet samtidigt som en-euro-jobben bidrar till en uppsnyggad arbetslöshetsstatistik. Mathias Petersen, socialdemokrat i Hamburg, beskriver lönedumpningarna inom städbranschen som ”förindustriella former av utsugning”.
En-euro-jobbarna kommer inte in på den vanliga arbetsmarknaden igen, de har ju fullt upp med sitt extraarbete. En studie av arbetsmarknadsforskningsinstitutet IAB i Nürnberg talar om låglönefällan och varnar för en ny låglönefattigdom.
Sådana analyser av de konsekvenser en viss arbetsmarknadspolitik får, kan förstås bara genomföras om det finns ett arbetslivsinstitut med både personal och resurser därtill; vilket det numera alltså inte finns här.
Är det en slump att borgarna gjort sig av med den enda institution som fanns att kritiskt granska en politiks åtgärder och effekter på arbetsmarknaden? Med moderaternas agerande gentemot Teaterhuset Södra Fot i minne, blir slutsatsen: Nej, det var ingen slump, snarare ett hot. Kritik kommer inte tolereras. Och hotfull är den politik borgarna tar till förebild i allra högsta grad. Hartz IV tvingar människor till tyst underkastelse under låga löner och otrygga anställningar i rättslöshet.
Borgarna sneglar mot andra länder och varje gång frågar jag mig vad det är de ser? För där de säger sig se innovativa lösningar på problem som utanförskap och arbetslöshet ser jag bara ökad utslagning och misär. Vår människosyn och vår verklighetsbild är så vitt åtskilda som det bara är möjligt.
Förra året kom (c):s Olofsson dragandes med franska CPE (lagförslaget om slopad anställningstrygghet för människor under 26 år) som hon såg som en bra väg även för ungdomarna häromkring in på den svenska arbetsmarknaden. CPE stoppades dock efter flera månader av omfattande kravaller och universitetsockupationer i Frankrike och det blev tyst om eventuella svenska varianter på förändringar av LAS (Lagen om anställningsskydd) för unga. Men man behöver knappast vara clairvoyant för att inse att förslaget kommer att återkomma i annan skepnad.
Avslutningsvis. Det finns ett hårdnackat motstånd, mot försämringarna i arbetsrätten i Tyskland och i Frankrike och på otaliga håll i Asien, Afrika och Sydamerika mot liknande strukturanpassningsprogram som påtvingas regionerna av IMF (Internationella valutafonden). Ett motstånd mot regeringens nyliberala politik växer sig allt starkare också här.
Det finns många kamper att låta sig inspireras av, många strategier att utveckla och mycket erfarenheter att lära sig av. Motståndet får bli föremål för en egen kommande artikel. Om du som läser har kunskaper du vill dela med dig av eller ge respons på den här texten, så gör gärna det. Kommentera här på sidan eller maila redaktionen.
fredag 21 december, 2007 kl. 14:45
I’d prefer reading in my native language, because my knowledge of your languange is no so well. But it was interesting!