Klassiskt borgerlig politik. torsdag 15 februari, 2007 kl. 9:11
FN:s klimatpanel har precis släppt sin senaste rapport, ”Climate change 2007”, där tidigare varningar understryks och upprepas med större eftertryck. Det är dyster läsning om man så vill, eller en sporre till omedelbar aktion.
Det vi gör nu påverkar inte situationen idag utan om tjugo år framöver. Det betyder att vi, oavsett om vi agerar eller låter bli, får skörda frukterna av de senaste årens icke-agerande. Det finns ett tröskelvärde som forskarna sätter vid två grader; en ytterliggare temperaturhöjning om två grader utlöser en dominoeffekt: Växthuseffekten förstärker sig själv och blir ohejdbar. Sammantaget är det som en gungbräda vi rör oss på, där vi inte vet hur långt vi har kommit, om vi kan ta ett steg till eller om den då kommer tippa över. Därmed kan vi inte heller med säkerhet veta att vårt handlande kan bromsa upp den accelererande utvecklingen forskarna målar upp, eller om vi redan nått punkten som sätter brädan vi står på i gungning. Det enda vi kan veta med all säkerhet är att om vi inte gör någonting alls kommer det gå åt helvete ordentligt.
Men det är klart, utifrån makthavarnas och marknadens kyligt ekonomiska tänkande är det som står och väger mot varandra å ena sidan kortsiktiga vinster på en världsmarknad som styrs utav näringsliv, lobbyister och internationella handelsorganisationer där ju borgarna i alla tider har varit med och lekt. På den andra finns de långsiktiga följderna av de snabba pengarna och de fattiga i syd som redan nu får ta smällen för våra livsstilsval, och de har aldrig varit i fokus för borgarnas solidaritet.
Vi som råkar leva i Väst och särskilt då i norra Europa förespås komma jämförelsevis oskatt undan klimatförändringarna, åtminstone på kort sikt. Människorna i syd odlar sojan till vårt kött, bönorna till vårt kaffe, utvinner råvarorna och producerar de varor vi konsumerar. Vår konsumtion bidrar avgörande till utsläppet av klimatgaser, men det är de som först och främst drabbas av konsekvenserna. För dem är det inte ett framtida katastrofscenario utan smärtsam realitet.
Men mot slipade lobbyister väger 150 000 döda fattiga om året (yelah.net) lätt: De har varken något inflytande på EU:s dagordning i Bryssel eller G8:s agenda i Heiligendamm. Då tycks heller inte den svenska regeringen behöva ta hänsyn till dem. Förutom att deras bristande handlande i klimatfrågorna visar på ett oansvarigt ointresse för miljön, så belyser det återigen deras uppenbara förakt för människor av annan etnicitet, hudfärg och klass.
Borgarnas utrikes- och miljöpolitik präglas med andra ord av klassisk europeisk rasism.
måndag 28 maj, 2007 kl. 13:10
[…] Ser man till vilka det är som redan nu drabbas hårdast av klimatförändringarna, så kan vi sluta oss till vilka som också kommer få ta den största smällen i en framtida katastrof - fattiga människor i syd. Inte vi i första hand. När primitivister i välbeställda industriländer, på tryggt avstånd, talar om att “krossa civilisationen”, är de då på det klara med vad det innebär och för vem? När primitivister vill påskynda den processen, är de då på det klara med vilka de väljer att inte solidarisera sig med? Om någon menar att det här är en illvillig och felaktig tolkning från min sida så förklara för mig hur det primitivistiska idealet skulle kunna förverkligas i dagens värld som är hem åt över sex miljarder människor. Jag kan inte se att det vore möjligt även om kapitalismen försvann imorgon och människorna började leta efter andra sätt att organisera sina liv. Katastrofen blir ett enkelt och välkommet sätt att slippa gå ner sig i det bruna träsket som kallas eko-fascism. […]
onsdag 12 september, 2007 kl. 18:13
[…] Indianerna argumenterar också utifrån en nödvändighet att agera. Gör vi ingenting, går vi mot en klimatkatastrof. Redan idag dör tusentals människor i andra delar av världen på grund av klimatförändringarna. Orsakerna till dessa förändringar står till en förkrossande stor del vi i den rika världen för; våra transporter, våra resor, vår konsumtion, vårt val av mat… Det kan inte vara värt något endaste liv. Vår livsstil kan helt enkelt inte vara värt det. […]
torsdag 20 december, 2007 kl. 1:05
[…] Det de sysslar med nu påminner om vad djävulen i boken Needful Things av Stephen King sysslar med. Han uppträder som handlaren som erbjuder människorna just det de önskat sig, mot en ringa summa pengar och en liten tjänst. Tjänsterna sår hat i det lilla samhället och får folk att vända sig mot varandra. Som djävulen själv säger slutar det alltid med att han erbjuder människorna vapen. Och de tackar aldrig nej. Han ger dem vapen och de förgör varandra. Men, för att återgå till årets julhandel, det är inte vapnen som dödar människorna, det är konsumtionen i sig som gör det. Vår konsumtion bidrar avgörande till utsläppet av klimatgaser, medan det framförallt är människorna i syd som får ta smällen redan nu; de dör till följd av våra livsstilsval. […]