Först en väns kommentarer till Kamp mot arbetet, sedan ett utdrag ur Kosta vad det kosta vill av Rikard Warlenius i Arbetaren 19/2007. Kosta vad det kosta vill är tredje delen i serien Klimatet och kapitalet.

På det stora en mycket bra text! Jag håller med i det ni skriver, tycker också att vissa frågor fallit bort och då bland annat klassfrågan.
Det var några saker jag tänkte på när jag läste texten. Ni skriver: Tillväxt definieras som ???det samlade värdet av ett samhälles produktion av varor och tjänster???. Jag tror att det ni beskriver är Bruttonationalprodukten (BNP), med tillägget “…och tjänster under ett år.” Tillväxt betyder ökning, att det blir större.
Ni skriver också: “En ökad konsumtion leder till en växande efterfrågan som leder till en ökad produktion som då visar på en ökande tillväxt.” Här tror jag att ni blandat ihop ordningen lite. En växande efterfrågan leder till ökat utbud, det vill säga produktion. Med ett större utbud finns det möjlighet till ökad konsumtion. ??kningen i produktionen/utbudet är tillväxten (Det vill säga en ökning av BNP). ??kad försäljning ska leda till höjda löner som ger ökad efterfrågan och så vidare. Detta är ju naturligtvis i teorin. Hur det faktiskt ser ut brukar de neoliberala ekonomerna vara helt ointresserade av att diskutera…
____________

Ekonomisk tillväxt är inte detsamma som ökat utnyttjande av naturresurser, som naturligtvis är ändliga. ??ven immateriella varor ??? många tjänster, programvara, kultur etcetera - bidrar till ekonomisk tillväxt nästan utan att tära på naturresurser alls. Frågan som bör ställas är alltså snarare vilken tillväxt, och vilken konsumtion, som är möjlig och önskvärd utan att fortsätta förstöra atmosfären. Framför allt bör man fråga sig: vems tillväxt, vems konsumtion? Socialister måste akta sig för generell tillväxt- och konsumtionskritik eftersom den blir klasslös. Ingen kan påstå att alla människor har tillräckligt god ekonomi och tillräckligt hög konsumtion så länge nästan halva världens befolkning lever på mindre än två dollar om dagen. Samtidigt är det självfallet omöjligt att försvara ett ekonomiskt system vars överlevnad hänger på att en global överklass som redan lever i absurt överflöd får ytterliggare ränta på sitt kapital (???).
En tillväxtkritik med klassperspektiv kan med rätta göra gällande att det inte krävs större bruttonationalprodukt för att alla ska kunna leva värdiga liv ??? det är bara en fråga om omfördelning.