Vi behöver… er hjälp fredag 5 oktober, 2007 kl. 19:39
Internationell support är avgörande och uppskattad, förklarar Bruno Garmson, antifascist från St. Petersburg.
Det är inte enkelt att vara antifascist i dagens Ryssland. Vi befinner oss under ständigt angrepp från rasister och fascister och vi erhåller inget eller nästintill inget skydd från myndigheterna. Flera av våra aktivister har mördats de senaste åren och till och med när mördarna grips går de ofta fria med villkorliga domar. Rysslands ostadiga demokrati förfaller snabbt, vilket yttrar sig i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna under regeringens Tjetjenien-kampanjer, säkerhetstjänstens allt större befogenheter, införandet av censur, justitiemord och politiska mord. Det har förändrat den politiska atmosfären. Det har gjort det möjligt för nazister och deras allierade inom extremhögern att driva sina kampanjer liksom att använda nationalism som en ursäkt för att begå mord, varav många passerar ostraffade.
Utanför Ryssland kan det här vara svårt att förstå.
I de heroiska berättelserna om det Stora fosterländska kriget 1941 - 1945 som var och varannan natt flimrar förbi på Rysslands teveskärmar, anges inget annat motiv för att man bekämpade nazisterna än för “att försvara fosterlandet”. Olyckligtvis finns det inte många ögonvittnen kvar som kan beskriva den genuina antifascistiska entusiasmen de upplevde för den republikanska saken i det Spanska inbördeskriget, som kan förklara den gemensamma övertygelse de delade, att nazisterna under andra världskriget avsåg att förslava och utrota ryska medborgare som “lägre stående” människor och som kan berätta om hur den antifascistiska kampen framförallt var en strid för mänskligheten mot fascistiskt barbari.
Dagens ryska nazister använder sig av de officiella myterna om kriget som bevis på Rysslands överlägsenhet och som ett exempel på hur Stalins regim vilseledde hela det ryska folket och offrade miljoner soldater och civila för att hindra Hitlers antikommunistiska korståg från att “befria” Ryssland. Okunnigheten om den ryska historien, bristen på ingående analys av fascismens teori och praktik och en “antifascism” som reducerats till en nationalistisk kamp mot Rysslands fiender gör det svårt att bemöta sådana uppenbara lögner.
Äkta antifascism som utmanar nationalism och konfronterar nazism är ett riskabelt företag. Den ses som en “misstänkt opposition” mot Vladimir Putin och staten. En person som ger uttryck för en sådan “avvikande” hållning betraktas som en extremist, på samma sätt som nazisterna. Att öppet motsätta sig fascism innebär att man blir en måltavla för våldsamma nazistgäng som patrullerar gatorna.
Unga antifascister har börjat slå tillbaka. Deras modiga ställningstagande mot det växande nazistiska gatuvåldet blir ofta föremål för rättegångar, som visat sig inkonsekventa. Utgången av rättegångar mot nazistiska mördare, brukar vara beroende av vilka åtalspunkter åklagaren har drivit; för det mesta huliganism (våldsamt störande av den allmänna ordningen) eller inblandning i huliganism. Från Kreml eller Duman (parlamentet) ställs inga krav på åklagare att åtala någon för hatbrott och det finns en utbredd praxis att domare, åklagare och advokater förhandlar för att uppnå ett samarbete under rättegångarna. Slutligen och helt avgörande så saknas det påtryckningar från antifascister, som, på grund av avsaknaden av en djupt rotad demokratisk kultur, sällan involverar sig i utredningar eller rättegångar.
Här i St. Petersburg har antifascister aktivt bistått åklagare sen tidigt 90-tal och har drivit en del framgångsrika kampanjer. Nazisterna svarade på det genom att 2004 mörda Nikolai Girenko, den vid den tidpunkten mest framträdande antifascisten som bistod åklagare i rättegångar mot fascister.
Nu träder en yngre generation antifascister fram för att bekämpa nazisterna i domstolarna och på gatorna. Deras kamp är nödvändig, alternativet vore att kapitulera, men den är kostsam. Det kostar en hel del pengar att ge sig in i en rättegång, även när advokaterna ställer upp oegennyttigt. I rättegången mot Timur Kacharavas mördare gjorde antifascistiska medel det möjligt för hans familj och vänner att hjälpa till få hans mördare fällda.
I Ryssland finns inga stora fackföreningar, arbetarrörelser eller etablerade antirasistiska strukturer med demokratiska antifascistiska traditioner som vi kan vända oss till. Det betyder att vi är hänvisade till oss själva och den antifascistiska rörelsen internationellt.
Stöd från våra systrar, bröder, kamrater och vänner utomlands är mer än någonsin avgörande och uppskattat.
Text publicerad i Searchlight Magazine, översatt av embryokollektivet.
För att ge finansiellt stöd eller hitta mer information om läget för antifascisterna i Ryssland gå in på Searchlight.
fredag 30 november, 2007 kl. 20:43
Jag fattar,det är trogit.Min morfar dog eeler ingen vet vår i han. då jag mener vi måste hålla ihop . NU för tiden många kommer nyanazister , vi maste plocka bort fron normal folk,,, dom i faliga.
fredag 30 november, 2007 kl. 20:45
JAG SKRIVIT FEL SIDA.