Till en berörd invånare tisdag 11 december, 2007 kl. 10:44
I lördags genomförde nazisterna sin sjunde marsch i Salem, som resultat av det starka antirasistiska motstånd de återigen stötte på blev den kraftigt försenad och förkortad. Enligt Ekots uppgifter under söndagen kostade polisens insatser sex miljoner kronor och 200 personer omhändertogs. 500 poliser hade varit i tjänst och stora delar av Salem och Rönninge hade spärrats av under dagen och kollektivtrafiken tidvis stoppats. Frågan är hur mycket det ska få kosta innan marschen stoppas.
Lennart Kalderén, moderat kommunalråd i Salems kommun, gavs stort utrymme i media att kommentera händelseförloppet och sa till Svenska Dagbladets nätupplaga att han inte var förvånad över oroligheterna. - Det här är en kränkning av vår kommun, och det är den värsta hittills. Men i och med att de olika grupperna tillåtits att demonstrera i centrum så var det väntat.
Och till DN sa han: - Det är oerhört svårt för polisen att hindra det som händer. Det är som att kämpa mot en stadsgerilla och jag tror inte ens att det skulle gå att få stopp på allt även om det var dubbelt så många poliser ute.
Till Aftonbladet uttalade han sig såhär om Nätverket mot rasism: – Deras tillstånd var ju bara en ursäkt för att släppa helvetet löst i Salem.
Kalderén och Salems kommun hade inför årets nazimarsch försökt få demonstrationstillståndet indraget, både för marschen och motdemonstrationen. I övrigt gjorde de dock, i år som tidigare år, inte annat än att uppmana invånarna i Salems kommun att hålla sig hemma den dagen. De gjorde med andra ord inte särskilt mycket för att få marschen stoppad.
Kalderén följer i sina uttalanden det mediala lika-goda-kålsuparresonemanget om nazisterna och antirasisterna, som han menar båda kränker Salems kommun. Nazisterna genom att vara nazister och antirasisterna genom sin militans. Det är i mina ögon att göra det väl enkelt för sig och betydligt lättare än vad det skulle vara att ta ställning mot rasism och nazism, för då krävs det även att man agerar.
Kommunen hade, istället för att motarbeta Nätverket mot rasism, kunnat ansluta sig till deras demonstration eller ännu hellre tagit ett lokalt initiativ, och, istället för att råda invånarna att stanna hemma, kunnat uppmana dem att gå ut på gatorna i ett stort och entydigt antirasistiskt ställningstagande. Vad som krävs för att stoppa marschen är inte några inskränkningar i demonstrationsfriheten, vad som krävs är beslutsamhet.
De antirasister som tydligt tog ställning i lördags och gjorde sitt bästa för att fördröja marschen och göra den så besvärlig och kostsam att genomföra som det bara gick, fördöms nu för de metoder de valde. De som agerar riskerar alltid att utsättas för kritik, men hur är det med dem som låter bli att göra något?
Lika länge som nazisterna valt att marschera i Salem så har antirasister genomfört motdemonstrationer mot marschen. Och fram till förra året har kommunen valt att förbli passiva och uppmana sina invånare till passivitet. Man har isolerat de tillresta antirasisterna, betraktat dem som lika oönskade som nazisterna och hoppats kunna tiga ihjäl norra Europas största nazimarsch. Först efter det kaos som omgav förra årets marsch, tvingades kommunen reagera och sa sig då inte vilja se en upprepning av den. Men då krävs det som sagt också handling.
Förra årets kaos visade sig alltså vara en fungerande metod för att öka trycket på kommunen att agera; ett steg på vägen mot att stoppa nazimarschen. Eftersom kommunens agerande dock inte blev särskilt kraftfullt eller långtgående så kunde nazisterna marschera i år igen, på nytt ackompanjerade av tumult och konfrontationer mellan antirasister och poliser.
Också det här är del av en inkörd rutin som media gärna följer när de rapporterar om stökiga antirasister som försöker sabotera nazisternas välordnade och värdiga marsch. Det är anmärkningsvärt att de aldrig stannar upp och frågar sig varför scenariot just ser ut som det gör. Ingen säger sig vilja se en årlig nazimarsch tåga genom Salem, ändå så tillåts den äga rum år efter år. Först när läget blivit alltmer okontrollerbart, polisinsatserna allt större och kostsammare och konsekvenserna mera kännbara för kommuninvånarna, så har kommunen börjat leta lösningar.
Så länge som antirasister betraktas som extrema, besläktade med nazisterna, och inte som den absoluta majoriteten i befolkningen vi faktiskt utgör, så står inte många medel till buds för dem som vill göra allvar av att stoppa marschen. Och ett av de medel som visat sig ge effekt är att göra genomförandet av nazimarschen till ett så ohållbart projekt som möjligt; det är de stökiga antirasisternas mål. Som det är nu kan nazisterna gömma sig bakom sitt polistillstånd och helt enkelt avvakta tills dess att ordningsmakten anser det vara möjligt att trygga deras säkerhet och skyndsamt genomföra deras marsch. Nazisterna behöver inte stöka; att framstå som välordnade och disciplinerade, antirasisternas motsats, är deras mål. Och deras målsättning underlättas av att media bara återger det som sker på ytan utan att sätta in det i sin kontext eller fråga sig vad som är syftet med nazisternas respektive antirasisternas agerande.
Vad kan då kommunen göra för att hindra marschen? Att i efterhand dra in nazisternas tillstånd ger dem bara vatten på sin kvarn. Följden blir nazistiska missnöjesdemonstrationer som kan komma att underlätta nyrekryteringen till deras organisationer. Nej, det enklaste sättet måste nog vara att långt i förväg boka upp varenda helg under december och arrangera egna torgmöten och aktiviteter i Salem centrum och på Rönninge torg och därmed förekomma nazisternas ansökningar om demonstrationstillstånd. Nazidemonstrationers inscenering vilar på att det ska gå välordnat till och det genomförs sällan demonstrationer som inte är tillståndsgivna. Utan tillstånd behöver polisen bara vända nazisternas bussar och guida dem ut ur Salem igen.
I Lund vändes på det viset 30 november från att under många år ha varit synonymt med nazistiska marscher och hårt antirasistiskt motstånd till att bli liktydigt med en stor multikulturell festival mot rasismen. Det kan göras i Salem med. För kommunen behöver det inte vara svårare än att boka upp demonstrationstillstånden för helgerna och sedan bjuda in olika intressegrupper, idrottsföreningar, skolor, fritidsgårdar, fackföreningar eller kyrkor att ordna julmarknader, spelningar och opinionsmöten.
Och vad kan en berörd invånare göra som varken vill se nazister i raka led eller myllrande antirasister i Salem nästa år igen? Dels kan du ligga på kommunfullmäktige så de börjar planera in nästa års omfattande torgverksamhet redan nu, dels kan du tillsammans med andra självmant ta och fylla torgen med aktiviteter under december månad om fullmäktige skulle visa sig vara fortsatt ovilliga att agera. Arrangera en loppis med idrottsföreningen, bjud på fika eller samla in pengar till klassresan.
Är vi många som agerar mot nazisterna så står fler metoder till buds än det gör nu när det endast är ett fåtal som verkligen försöker stoppa marschen. Och det är norra Europas största nazistiska styrkedemonstration vi talar om, och nej, den kommer inte kunna tigas ihjäl. Men med en mångfald av framförallt lokala initiativ så kan vi sätta stopp för nazisternas marscherande i Salem.
tisdag 11 december, 2007 kl. 11:37
Jag citerar en nazist från nordisk.nu om årets Salemmarsch, tycker det bekräftar allt Mr Myre skriver:
Marschen växte dessutom i år, och kvaliteten på deltagarna har enligt alla vittnen förbättrats avsevärt. Nästa år kommer troligtvis bli ännu bättre, och tack vare det så kan mitt parti även börja rekommendera barnfamiljer och pensionärer att besöka marschen i högre utsträckning. En positiv cirkel har redan påbörjats, och i framtiden så kan detta bli den viktigaste högtiden av alla för oss svenskar som genomskådat mångkulturens genomruttna system.
onsdag 12 december, 2007 kl. 12:50
tack mr.myre för att du skriver det jag tänkt i många år.
detta har jag även kontaktat organiserande antifascister med, men utan resultat.
så varför är “de våra” så ovilliga att agera på laglig väg med att försvåra för nazisterna?