Klargörande för liberaler: Klasskillnader skadar vår hälsa allvarligt Thursday 21 February, 2008 kl. 10:10 pm
För närvarande pågår en debatt i bloggvärlden utlöst av att Petter Nilsson igår skrev artikeln Liberalism är lagligt våld på svt.se om vilket våld som faktiskt definieras som våld och vilket som omskrivs med begrepp som arbetsplatsolyckor, hemlöshet, fattigdom med mera och därmed förblir osynligt våld.
Debatten har hitills gått till såhär: Petter och andra vänsterdebattörer för fram sakliga argument som besvaras med raljerande påhopp från liberalerna. Mönstret känns igen från debatten i bloggosfären om Lilla Karachi, blockaderna och det liberala stödätandet.
I artikeln Liberalism är lagligt våld konstaterar Petter inledningsvis: I Sverige är vi inte bara ojämlika i livet, vi är också ojämlika inför döden. Skillnad mellan förväntad livslängd i full hälsa mellan en icke facklärd arbetare och en tjänsteman i Sverige är drygt 7 år.
Ett konstaterande som liberalerna endera lämnar obesvarat eller avfärdar med insinuationer om att skillnaden skulle bero på att arbetare väljer att “röka, äta ohälsosamt och låta bli att motionera” trots att de “dränks i information om hur de kan leva längre och hälsosammare” som Gertkvist skriver i en kommenter till ett inlägg av Petter. Till Gertkvist och de andra liberalerna följer därför ett lästips: The Impact of Inequaliy: How to Make Sick Societies Healthier, av Richard G. Wilkinson. Andreas Malms recension i DN av Wilkinsons bok bär titeln Bättre rik och frisk än fattig och sjuk, en talande rubrik.
Wilkinson, som är professor i social epidemiologi, kopplar i The Impact of Inequality ihop hälsotillståndet med ojämlikheten i samhället och resultatet är slående: I samma takt som klyftan mellan rik och fattig i ett samhälle ökar så ökar sjukligheten i de lägre klasserna samtidigt som deras livslängd avtar.
En människas upplevelse av att vara socialt lågt rankad och därmed mindre värd, sänker hennes självaktning och bryter ned henne fysiskt och psykiskt. Det banbrytande med denna till synes självklara iakttagelse är att Wilkinson har noterat orsakssambandet och belagt det med statistik och fakta. Därmed undergräver han den rent medicinska förklaringsmodellen (som att det skulle bero på folks ohälsosamma livsstil) och lägger till det ansvar som samhället bär för människors ohälsa.
Det handlar alltså inte om den enskildes individuella livsval utan om klasskillnaderna i samhället. Liberalism råder inte bot på de ojämlikheter som ligger till grund för ohälsan, tvärtom, liberalism upprätthåller dem. Liberaler som stödäter på Lilla Karachi under pågående facklig blockad gör vad de kan för att upprätthålla klasskillnaderna. De deltar då i utövningen av det våld som inte betecknas som våld men likväl får allvarliga, och mätbara, konsekvenser för dem det drabbar.
Visst är liberalism lagligt våld.
Wednesday 5 March, 2008 kl. 6:59 pm
Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Frågan är relevant då ingen av dessa har eller tilldelas verktygen (bostäder) för att en hemlös ska slippa kallas det. Då blir det i sin förlängning att dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar och att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor. Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov? Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till? Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: “Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja” På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens. Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum en hemlös missbrukas så systematiskt av de som säger sig vilja hjälpa. Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor. Något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår. Det finns idag ca 900 organisationer i Sverige med inriktning på hemlöshet, dessa sammanslutningar avlönar tillsammans ca 30 000 människor, sen plus alla volontärer de sysselsätter som hjälp åt det ständigt ökande antal hemlösa, idag är de ca 18 000 . Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta redan etablerade människor.
Rolf Nilsson
Ordförande
Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86 el 08-600 12 99
http://www.stockholmshemlosa.se