Athens. Greece. At two thousand kilometres distance.

A nearly bankrupted Greek state and an economy that doesn’t function anymore. On the advice of the European Union, the ruling socialist party calls for a series of economic measures and restructurings. The ministers swear it will take “blood, sweat and tears”, but “it’s the only option”. Roads, harbours, airports, borders, factories, railroads, … have frequently been blocked since January, blocked by those who know they’re the ones who’ll pay the price.

Manifestations follow each other and not a single politician seems capable of calming down and canalising the protest. Heavy rioting with the riot police frequently occurs and hundreds of destructive acts, arsons and bomb attacks point their destructive energy towards the state structures and the economy, towards all expressions of the authority.

“Blood, sweat and tears”. While the police wades into the demonstrators in an increasingly violent way, at every assembly, breaking the bones and arms of hundreds of people, deadly blood is drawn at the daybreak of the 10th of March 2010. A police patrol catches two anarchist comrades stealing a car. After a gunfight, one comrade manages to escape, while the other one, Lambros Fountas, is deadly injured. Critically wounded, he still tries to escape, but gets caught up by the police and bleeds to death in front of their eyes. Lambros Fountas had the age of 35 and was since years fighting in the struggle against all forms of authority, alone or with a few comrades as well as at the sight of other oppressed and rebels.

He was fighting with all weapons he thought useful: with pen and paper, stone and fire, barricades and manifestations, guns and grenades. Revolt was the rhythm of his breath, as it was freedom that made his heart bounce. That is why we will not forget him, even if we might not have known him. That is why his death can only fasten our breathing, gasping for life, clearing a path towards freedom by insurrection.

Mountain massifs and big rivers, extensive plains and the parched earth of ex-Yugoslavia separate us from Greece. But everywhere in Europe and here in Belgium as well, the states sense that something’s up. Do they feel that it might, that it is possible their citizens all of a sudden throw off the yoke of their resignation and stop accepting? Everywhere it is becoming clear that more and more people will get thrown overboard.

It’s not a coincidence that the cops are now pulling the trigger faster and in a more decided way, that a new closed centre is being built and seven new prisons will be built. They are safeguarding themselves against the possibility of anger.

It could frighten us. Scared of prison, scared of getting beaten up by cops, scared of dying by the bullets of power, scared of loosing the little bit that’s still ours. However, at a certain moment you’ll have to confront the question: living a life on your knees, used and thrown away in function of the economy and control, squashed by social hierarchy, killed by endless waiting rows, the routine of food-work-sleep or… living a life in which your heartbeat of freedom makes you clash against all authority and makes your hands grab all weapons in order to hit it.

Nothing is granted, everything is possible. The revolt which is spreading more and more in Greece used to be almost unimaginable a few years before. Politicians and journalists no longer know which false talks to use in order to deafen her. Because the language of this revolt was not fabricated inside the belly of the state, but in the refusal of being dragged through the mire any longer. Let’s appropriate this language, let’s study her vocabulary and grammar, let’s use it to forge our own dialect.

It’s about time to alter the paralyzing attitude of concentrating too much on the ocean of submission and resignation. To no longer see this reality, this seemingly continuous repetition of always the same, as a horizon, but to look at what’s behind it, at the unforeseen possibilities.

Time to stir up some smouldering fires.

/Some anarchists

[This text was also published in the bi-weekly anarchist journal, number 3, 22 march 2010, Belgium]

Stöddemonstration, torsdag 11 mars kl. 16:30, Palæstinas Plads, Köpenhamn.

Palæstinas Plads >> via domstolen >> till Christiania och folkkök

Under klimattoppmötet COP 15 i Köpenhamn plockades omkring 2000 personer in av polisen. Tillsammans med tusentals andra försökte de göra sina röster hörda och föra fram en annan politisk agenda i klimatdebatten. Omkring 20 av dem fick sitta flera veckor i häkte. Sju av dem kommer ställas inför rätta och riskerar att dömas hårt. Dessa sju personer är anklagade på grund av att de organiserat lagliga demonstrationer.

Under hela 2009 har den danska staten och polisen genomfört en intensiv kampanj mot alla som varit kritiska till det storpolitiska klimattoppmötet. Demonstanter och aktivister har svartmålats i media och polisen har fått utökade resurser. Genom lagpaketet Lømmelpakken kriminaliserades politisk aktivitet ytterligare. Tack vare detta kunde polisen arrestera 2000 personer preventivt, avlyssna telefoner i månader, spionera på och gå in i privata hem och sovutrymmen och allmänt förtrycka yttrande- och rörelsefriheten.

Vi är många som är chockade över denna behandling och över vad som händer med vår så kallade demokrati.

Vi kräver att kriminaliseringen av den politiska rörelsen upphör nu! Och att den danska staten lägger ner åtalen mot dem som åtalats grundat på att de organiserat lagliga demonstrationer, och samtliga åtal mot personer som arresterades under COP15. Åtalen saknar grund och syftar till att rättfärdiga maktmissbruk från polisen och till att skrämma det civila samhället från att protestera och demonstrera.

De första rättegångarna påbörjas den sextonde mars och pågår fram till den nittonde. De två som ställs inför rätta är Natasha Verco och Noah Weiss, båda arresterades preventivt och har tillbringat tre veckor i häkte, orättfärdig isolering, och riskerar långa straff, höga böter och deportation från Danmark. De står båda åtalade för att ha organiserat lagliga demonstrationer.

Inga enskilda personer kan göras ansvariga för en hel rörelse!

Om du/ni vill uppmärksamma detta på något annat sätt – gör gärna det men glöm inte att kontakta arrangörerna av demonstrationen så de kan uppmärksamma er aktivitet!

För mer information om åtalen:

Climate Collective
COP15repression
COP-enhagen
COP15 Antirepression News – den mest uppdaterade informationen

Fler artiklar på temat:

The whole world on trial
Long live the Reclaim power action at COP15
COP15 Reclaim power videos
The Fall of the Bella Wall: Power Reclaimed

Dear Belgrade 6,

We were glad to hear of your release, yet surprised, since we learnt of it from the serbian ambassador here in Stockholm!

Yesterday, we – together with the Stockholm and Skärholmen chapters of the Syndicalist union SAC – had called for a manifestation outside the embassy to coincide with the beginning of the trial against the six of you. There we stood, demanding your release, when the ambassador came out and told us you had already been released for the time being. He showed us some press coverage as well (in serbian though).

An even bigger surprise was finding out that the terrorist charges had been dropped as well! We are happy for you, for your near and dear ones and for all the comrades who have done a great job supporting you throughout the months.

Until all charges are dropped!
/ABC Stockholm

Ett tjugotal personer slöt upp i manifestationen för Belgrad 6 utanför serbiska ambassaden i ett snöigt Stockholm idag. Vi ställde oss utanför ingången med en banderoll och delade flygblad till de få förbipasserande. En av oss förklarade över porttelefonen för personalen varför vi var där.

Efter ett tag kom ambassadören ut och meddelade att alla sex misstänkta hade släppts under dagen! (Han passade också på att säga att han inte var rädd för vår manifestation, att han var van vid demonstrationerna i Serbien med en halv miljon deltagare. Minsann.) Strax därpå återkom han med information han skrivit ut från en serbisk nyhetssida.

Via FAU – IAA fick vi reda på att första förhandlingsdagen i rättegången mot Belgrad 6 började med att domaren tills vidare försatte alla åtalade på fri fot! Efter mer än fem månader i häkte kunde de lämna rätten i sällskap med de många kamraterna som närvarat vid deras rättegång. Rättegången upptas den 25 mars. Ikväll pågår i Belgrad en internationell konferens om repression mot fackliga aktivister.

Hade vi varit Info14 hade vi utmålat det här som en enorm seger – ABC samt styrelserna för Stockholms LS, Skärholmens LS och Transportsyndikatet utlyser en manifestation och vips! de sex åtalade blir tillsvidare släppta.

Nu är vi inte Info14 så vi säger: Vi kommer tillbaka och då ska alla åtalspunkter mot de sex läggas ned!

Manifestation utanför serbiska ambassaden på onsdag, 17/2.
Samling kl. 17, T-Tekniska högskolan.

Frihet åt Belgrad 6!
Onsdag 17 februari inleds i Belgrad rättegången mot sex personer, varav fyra är aktiva i den anarkosyndikalistiska fackföreningen Iniciativa Anarco-Sindicalista (ASI) i Serbien. De står anklagade för “internationell terrorism” och har varit frihetsberövade sedan slutet av augusti.

Anklagelsen gäller en nattlig aktion riktad mot den grekiska ambassaden. Två molotovcocktails kastades mot en ruta vid ingången på ambassaden och en anarkistsymbol sprejades på fasaden. Gruppen Belgrads anarkister tog i ett pressmeddelande på sig ansvaret för det de beskrev som en solidaritetsaktion till stöd för Thodoris Iliopoulos, en fängslad grekisk anarkist. De sex anklagade förnekar delaktighet i händelserna.

Thodoris Iliopoulos greps under oroligheterna som blossade upp i Aten i december 2008 efter det att den femtonårige Alexandros Grigoropoulos sköts till döds av en polis. Iliopulos var den siste fången efter decemberrevolten och hävdade hela tiden att han var anklagad på falska grunder, som en syndabock för revolterna i dess helhet. I juni förra året trädde han i hungerstrejk och vid tiden för aktionen mot ambassaden i Belgrad var hans tillstånd kritiskt och solidaritetsaktioner genomfördes på flera håll, ofta riktade mot just ambassader.

Anklagelsen om internationell terrorism är befängd – skadorna på rutan och fasaden var små och arbetet på ambassaden kunde upptas dagen efter, precis som om inget hade hänt. Men visst hände det saker: Sex personer häktades misstänkta för internationellt terroristbrott – en brottsrubricering som är lika allvarlig som folkmord och krigsförbrytelser och kan ge upp till femton års fängelse.

Terrorism inte alltid lika med terrorism
Det faktum att man valt att väcka åtal för internationell terrorism och att hålla de sex inspärrade ända fram till rättegången visar på en häpnadsväckande enögd och snedvriden rättstillämpning: När serbiska nationalister 2008 attackerade den amerikanska ambassaden och satte eld på den väcktes inte ens åtal. Inte för brandstiftan och än mindre för internationell terrorism. Det nationalistiska våldet är ett utbrett problem i Serbien; ett problem som politiker, rättsväsende och polis väljer att inte se, samtidigt som de benhårt slår ner på protester från vänster.

De senaste åren har tiotusentals arbetare gått ut på gatorna eller deltagit i direkta aktioner på grund av sina svåra levnadsförhållanden. Staten å sin sida har svarat med att förbjuda arbetarrörelsens demonstrationer i centrala Belgrad. På samma sätt som den försökt återställa lugnet förbudsvägen, har staten valt att slå hårt mot ASI, en liten men radikal och aktiv del av rörelsen. Det är en inte helt ovanlig repressiv metod som inte enbart riktar sig mot ASI utan mot den serbiska arbetarrörelsen i stort.

Internationell solidaritet i praktiken
Under de fem månader som gått sedan gripandet av de sex, har protester och blockader av serbiska ambassader hållits världen över och tusentals protestbrev skickats till myndigheterna. Solidariteten med dem är internationell.

Här hittar du länkar till stödgrupper, utkast på protestbrev du kan skicka till de ansvariga myndigheterna och kontonummer till insamlingar du kan stödja för att täcka deras advokatkostnader.

I solidaritet
/ABC Stockholm
Styrelsen för Stockholms LS och Storstockholms Transportsyndikat av SAC – Syndikalisterna

Att fängslas är en möjlig konsekvens för alla som väljer att inte underkasta sig de maktstrukturer som råder idag. För alla som valt att agera istället för att vänta på en förändring som aldrig kommer. Som tror att en annan värld är möjlig. En värld bortom politikernas trams och de rikas girighet. En värld där våra behov är viktigast, inte pengar. Där vi fattar beslut om våra egna liv. Där jämlikhet och jämställdhet är praktik istället för floskler i en valkampanj. En värld där massmord inte bortförklaras som fredsprojekt och trygghet inte är samma sak som kontroll och övervakning. Ni vet vad det handlar om.

På olika sätt präglas vi av att få vår frihet fråntagen oss vare sig det är av myndigheter eller personer i våra dagliga liv (som soc, försäkringskassan eller arbetsförnedringen) eller genom att låsas in på häkten och anstalter. Staten stjäl vår tid,för en del hela deras liv. Men en rörelse skapas inte av en eller ett par individer. Det är tillsammans vi kan förändra något. Det är genom våra tankar, handlingar och genom vår solidaritet med varandra. Och när en tas ifrån oss tar andra vid. Solidariteten som skapas under tiden stärker oss i vår övertygelse.

Tack alla ni som skrivit brev, skänkt pengar, lämnat in saker, ringt samtal och supportat oss på olika sätt när vi satt häktade. Det betydde så mycket för oss att ni stod vid vår sida.

Nu vill vi rikta fokus på de sex medlemmar av den syndikalistiska fackföreningen Iniciativa i Serbien som suttit häktade sedan slutet av augusti misstänkta för ”internationell terrorism”. De anklagas för att ha kastat två molotovcocktails på en ruta på grekiska ambassaden. En solidaritetsaktion för en fängslad grekisk anarkist, enligt pressmeddelandet från gruppen “Belgrads anarkister” som tog på sig aktionen. Deras rättegång är satt att börja 17 februari. De behöver vårt stöd.

Information på svenska hittar du på Anarcho-syndicalist Initiative. Tips på vad du kan göra finns på Belgrade Solidarity.

Vi vill också lyfta fram de nio personer från den lilla orten Tarnac i Frankrike som anklagas för terroristbrott. De misstänks för att ha saboterat tågräls men bevisningen är tunn. Åtalet verkar snarast bygga på att de gripna misstänks ha skrivit en bok som heter “The coming insurrection” och på deras påstådda samröre med “ultravänstern” eller den “anarko-autonoma rörelsen”.

Info om dem hittar du bland annat på Support the Tarnac 9 där boken “The coming insurrection” finns att ladda hem på engelska.

Kamp och solidaritet
/två av de som fängslades efter protesterna i Fittja

Marco Camenish föddes 21 januari 1952 i en liten by i schweiziska Graubünden. I början av 1980 arresterades Marco för sabotage mot kraftledningar och transformatorer, vid ett tillfälle riktad mot ett av NOK:s (Nordostschweizer Kraftwerke) kärnkraftsverk och vid ett annat mot Sarelli-verket. Domen blev hård: Tio år. Marco var väl medveten om att den speglade allvaret i vad som stod på spel: Det ekologiska massmord energiindustrin deltar i – vilket gjorde den till måltavla för hans aktioner.

I december 1981 rymde Marco tillsammans med fem fångar från fängelset i Regensdorf och gick under jorden. 1989 hävdade schweizisk federal polis att Marco skulle ha skjutit och dödat en schweizisk gränspolis. Ett vittne sa sig först ha sett och identifierat honom, tog dock senare tillbaka sina uppgifter och erkände att han enbart hört skotten avlossas. Tio år efter hans försvinnande, i november 1991, greps han igen efter att polisen gjort en rutinkontroll i Toscana, Italien. Det utbröt skottlossning efter att en karabinjär sett att Marco var beväpnad och greps av panik – både Marco och karabinjären skadades.

Denna gång fick Marco tolv års fängelse för att ha skadat karabinjären samt för ytterligare en attack mot kraftledningarna i närheten av La Spezia, ledningar som transporterar ström från franska kärnkraftsverk. Han satt av elva av de tolv åren i Italien innan han blev utlämnad till Schweiz.

I maj 2002 utsattes Marco för en skenrättegång, med udden riktad mot den militanta miljörörelsen och för att han konsekvent vägrat ta avstånd från sina handlingar. Han åtalades för mordet på gränspolisen i Brusio och dömdes 2004 till sjutton års fängelse. Ett straff som 2006 av Högsta domstolen ogiltigförklarades eftersom de två på varandra följande straffsatserna översteg det längsta möjliga straffet i Schweiz. I mars 2007 omvandlades domen till åtta år.

Genom de långa åren i fångenskap har också en annan verklighet skapats, en som utgörs av mänskliga relationer, solidaritet och stöd. Nätverk i Italien och internationellt har vuxit fram runt Marco – kamrater som inspirerats av hans ord och handlingar eller som varit hans vän sedan tidigare. Hans artiklar, översättningar och hungerstrejker visar på en solidaritet fri från trångsynthet och dogmatism. Det har utvecklats ett kontaktnät mellan honom och andra revolutionära fångar världen över.

Trots den fysiska separationen är Marco närvarande i kamperna på utsidan – hösten 2003 genomförde italienska karabinjärer räder mot ett femtiotal förmenta ekoaktivister för en rad sabotageaktioner. I fängelset genomsöktes Marcos cell då myndigheterna misstänkte honom för att vara hjärnan bakom aktionerna. Räderna försvagade inte det internationella stödet för Marco, tvärtom stärkte det solidariteten.

Marco har aldrig dragit sig tillbaka eller kapitulerat till fångenskapen – eller erkänt det rådande systemet. Hans ståndaktighet är en sällsynt egenskap i tider av ytliga relationer och politisk livsstilism. Och det är det som rättsapparaten så hårt försöker knäcka: Hans grönanarkistiska identitet och det nätverk som vuxit fram runt honom. Det pris Marco tvingas betala är detsamma som alla revolutionära fångar betalar i fängelse.

Det är därför viktigt och nödvändigt att vi visar honom vårt stöd. Att kräva Marcos frigivning efter trettio år är att kräva ett slut på exploateringen av alla människor, av alla andra varelser och av naturen.

Skriv till honom, han uppskattar brev och diskussion:
Marco Camenisch, PF 3143, CH 8105 Regensdorf, Schweiz

Texten är delvis en översättning från den italienska supportsidan freecamenish.it.

/Jonatan Strandberg

Support the people who are still imprisoned by sending them emails, letters, drawings and packages. Emails can be sent to info[at]blackcross.dk or retsgruppe69[at]yahoo.dk.

Letters, drawings and packages can be forwarded through:

Anarchist Black Cross (ABC)
Postbox 604
2200 København N (Denmark)
ABC goes to the prison with letters every day.

If you prefer to write directly to the prisoners, you can use the following address:

[name of the prisoner]
Vestre Faengse
Vigerslevs Allé 1D
2450 Kobenhavn SV (Denmark)

The prison only allows to deliver things like letters, drawings, originally sealed CD’s, money and clothes. ABC cannot forward books, fanzines or food to the prisoners. You can make copies and send such things directly to them as this sometimes works!

These are the names of our friends we know are still in jail (and in brackets, the languages you can communicate with them):

* Anna (English),
* Arvip Peschel,
* Anthony Arrabal (French),
* Chrigi,
* Christian Becker,
* Cristoph Lang,
* Dima (Russian and Polish),
* Johannes Paul Schul Meyer,
* Joris Thijssen,
* Juan Lopez de Uralde (Spanish, English),
* Kharlanchuck Dzmitry,
* Luca Tornatore (Italian, English),
* Natasha “Tash” Verco (English),
* Noah (English),
* Nora Christiansen (Norvegian, English),
* Steen (English).

If you have the names of other people or more, relevant or updated information about them (full names, languages they speak, particular needs or wants), please contact us.

Check out Cop-enhagen for more information on how to support the prisoners from COP15 and protest their imprisonment.

Read a letter from our friends in prison after COP15.

/Cop-enhagen

About fifteen people are in jail in Copenhagen after the last days’ protests against the Climate Summit COP15. Send letters of support to them through ABC København.

ABC
Postbox 604
2200 Copenhagen N
Denmark

Legal Team “Rusk” has made public that police repeatedly used pepper spray in the cages where jailed protestors were being held during the last days. The reason given is that some people were making noise.

In some cases the police even took the people’s water out of the cages afterwards.

Furthermore, Rusk considers the detention of a whole demonstration, as it happened yesterday at the “Hit the Production” action, as completely illegal, saying that a demonstration has not to be registered officially.

/Indymedia Danmark