Under de senaste två månaderna har en rad solidaritetsaktioner genomförts till stöd för Constantino, Silvia och Billy. Den 9 maj samlades ett tjugotal personer utanför fängelset i Biel där Constantino sitter. Med sig hade de banderoller, plakat och fyrverkerier.

Den 17 maj samlades ett hundratal personer i Bern där Silvias fängelser ligger. De marscherade ut till fängelset med banderoller, plakat och fyrverkerier. Senare på natten färgsattes en myndighetsbyggnad i solidaritet med de tre fängslade.

Den 5 juni samlades ett femtiotal personer utanför fängelset i Thun där Billy sitter och, likt de andra tillfällena, hade de med sig banderoller, plakat och fyrverkerier.

Den 24 juni förstördes ett GMO-fält i Pulli i Schweiz. Detta gjordes i solidaritet med de tre fängslade kamraterna.

Den 28 juni fick en genteknologisk forskare i Forch i Schweiz påhälsning. Gruissems bil och MC förstördes och på dennes husvägg sprayades “NO GMO”. Detta sades i en kommuniké vara inspirerat av Pulli-aktionen och de tre fängslade kamraterna.

På repressionsfronten har det även genomförts aktioner av polis och fängelsemyndigheter. Den 1 juli genomfördes en husrannsakan i ett hus i Bergamo i Italien. Detta gjordes utan tillstånd i “sökandet efter vapen och sprängmedel enligt Artikel 41″ och ses som ren skrämseltaktik. Husrannsakan resulterade inte i några vidare repressiva åtgärder.

Situationen för de tre har även blivit hårdare ifråga om kontakt med omvärlden. All kommunikation granskas, censuseras och all ingående post översätts till tyska. Detta resulterar inte sällan i att det tar upp till en månad innan ett brev når in eller ut. För att det ska gå snabbare att nå fram till våra kamrater uppmanas de som vill skriva att skicka breven direkt till förundersökningsledaren som granskar all kommunikation:

Costantino Ragusa / Silvia Guerini / Luca Bernasconi
c/o
Bundesanwaltschaft
Stawa Stadler
Taubenstr 16
Ch- 3003 Bern
Switzerland

För att hålla dig uppdaterad om deras situation, besök bloggen: Against the Waiting

Natten till den 15 april i år greps Constantino Ragusa, Silvia Guerini och Luca Bernasconi (kallad Billy) under en så kallad trafikkontroll en bit utanför Zürich i Schweiz. Polisen rapporterade att de hittat sprängmedel, en detonator och en kommuniké där IBMs nanoteknologiska anläggning omnämns.

De tre anarkisterna fördes till tre olika fängelser misstänkta för transport av och förberedelse till användning av sprängmedel.

Constantino och Silvia har tidigare avtjänat fängelsestraff och beskrivs av den italienska underrättelsetjänsten som ledarprofiler för en växande terroriströrelse i Italien. Il Silvestre, som gruppen kallar sig, liknas bland annnat vid Röda brigaderna.

Billy har varit aktiv i fångkampsarbete och arbetat internationellt med anarkistiska fångar, mot fängelser och för en revolutionär solidaritet.

I ett brev skriver Billy med stor ironi att han har det bra i det moderna nybyggda fängelse han placerats och att han getts all den komfort den schweiziska staten har att erbjuda sina fångar. Han skriver vidare utan ironi att han funnit bra fångkamrater som gör tillvaron drägligare.

För närvarande finns ingen annan information än att våra kamrater ännu sitter fängslade i väntan på frihet eller dom.

Våra kamrater behöver vårt stöd. Fallet med Marco Camenish får stå som exempel på hur den schweiziska staten behandlar sina fiender och våra kamrater kan vänta sig hårda och långa straff om de skulle fällas. Som i fallet med Camenish behöver inte staten heller bevis för att döma någon till tvåsiffriga straff.

Nanoteknologi spelar en aktiv roll i den intensifierade övervakningen, kontrollen, kärnkraftsutvecklingen och den effektiviserade krigsföringen i staters och företags tjänst. Den anläggning som snuten menar var våra kamraters mål var ännu inte färdigbyggd. Om/när anläggningen tas i bruk kommer det att vara den främsta i Europa för nano- och bioteknologi och generera miljarder euro till IBM.

För att skriva brev till dem, använd adresserna nedan och tänk på att de schweiziska plitarna censurerar och flitigt läser igenom breven. Våra kamrater blir inte ledsna för stödaktioner av alla slag – militanta såväl som manifestationer utanför ambassader.

Constantino Ragusa
Regionalgefängnis Biel
Spitalstrasse 20
2502 Biel
Schweiz

Silvia Guerini
Regionalgefängnis Bern
Genfergasse 22
3001 Bern
Schweiz

Luca Bernasconi (Billy)
Regionalgefängnis Thun
Allmendstrasse 34
3600 Thun
Schweiz

Marco Camenish föddes 21 januari 1952 i en liten by i schweiziska Graubünden. I början av 1980 arresterades Marco för sabotage mot kraftledningar och transformatorer, vid ett tillfälle riktad mot ett av NOK:s (Nordostschweizer Kraftwerke) kärnkraftsverk och vid ett annat mot Sarelli-verket. Domen blev hård: Tio år. Marco var väl medveten om att den speglade allvaret i vad som stod på spel: Det ekologiska massmord energiindustrin deltar i – vilket gjorde den till måltavla för hans aktioner.

I december 1981 rymde Marco tillsammans med fem fångar från fängelset i Regensdorf och gick under jorden. 1989 hävdade schweizisk federal polis att Marco skulle ha skjutit och dödat en schweizisk gränspolis. Ett vittne sa sig först ha sett och identifierat honom, tog dock senare tillbaka sina uppgifter och erkände att han enbart hört skotten avlossas. Tio år efter hans försvinnande, i november 1991, greps han igen efter att polisen gjort en rutinkontroll i Toscana, Italien. Det utbröt skottlossning efter att en karabinjär sett att Marco var beväpnad och greps av panik – både Marco och karabinjären skadades.

Denna gång fick Marco tolv års fängelse för att ha skadat karabinjären samt för ytterligare en attack mot kraftledningarna i närheten av La Spezia, ledningar som transporterar ström från franska kärnkraftsverk. Han satt av elva av de tolv åren i Italien innan han blev utlämnad till Schweiz.

I maj 2002 utsattes Marco för en skenrättegång, med udden riktad mot den militanta miljörörelsen och för att han konsekvent vägrat ta avstånd från sina handlingar. Han åtalades för mordet på gränspolisen i Brusio och dömdes 2004 till sjutton års fängelse. Ett straff som 2006 av Högsta domstolen ogiltigförklarades eftersom de två på varandra följande straffsatserna översteg det längsta möjliga straffet i Schweiz. I mars 2007 omvandlades domen till åtta år.

Genom de långa åren i fångenskap har också en annan verklighet skapats, en som utgörs av mänskliga relationer, solidaritet och stöd. Nätverk i Italien och internationellt har vuxit fram runt Marco – kamrater som inspirerats av hans ord och handlingar eller som varit hans vän sedan tidigare. Hans artiklar, översättningar och hungerstrejker visar på en solidaritet fri från trångsynthet och dogmatism. Det har utvecklats ett kontaktnät mellan honom och andra revolutionära fångar världen över.

Trots den fysiska separationen är Marco närvarande i kamperna på utsidan – hösten 2003 genomförde italienska karabinjärer räder mot ett femtiotal förmenta ekoaktivister för en rad sabotageaktioner. I fängelset genomsöktes Marcos cell då myndigheterna misstänkte honom för att vara hjärnan bakom aktionerna. Räderna försvagade inte det internationella stödet för Marco, tvärtom stärkte det solidariteten.

Marco har aldrig dragit sig tillbaka eller kapitulerat till fångenskapen – eller erkänt det rådande systemet. Hans ståndaktighet är en sällsynt egenskap i tider av ytliga relationer och politisk livsstilism. Och det är det som rättsapparaten så hårt försöker knäcka: Hans grönanarkistiska identitet och det nätverk som vuxit fram runt honom. Det pris Marco tvingas betala är detsamma som alla revolutionära fångar betalar i fängelse.

Det är därför viktigt och nödvändigt att vi visar honom vårt stöd. Att kräva Marcos frigivning efter trettio år är att kräva ett slut på exploateringen av alla människor, av alla andra varelser och av naturen.

Skriv till honom, han uppskattar brev och diskussion:
Marco Camenisch, PF 3143, CH 8105 Regensdorf, Schweiz

Texten är delvis en översättning från den italienska supportsidan freecamenish.it.

/Jonatan Strandberg