…Mot ljuset!
Varje dag hör vi om hur den ekonomiska och ekologiska krisen förvärras.
Internationella klimatpanelen IPCC släpper ständigt nya dystra prognoser
mot vilka fjolårets larmrapporter bleknar. Regeringen, i likhet med alla
andra industrialiserade västländer, väljer att höra det de vill och
försöker få oss att tro att lösningen stavas grön kapitalism och
klimatsmarta konsumenter. För var dag som går fördjupas den globala
lågkonjunkturen; fler människor får sparken och LO-fack går med på
frivilliga lönesänkningar medan bankerna räddas av staten. Kapitalets
förluster förstatligas och vi får stå för räkningen. Vore det inte
istället dags att kollektivisera produktionsmedel, bostadshus och företag?
En kris i ständig tillväxt
Anarkister beskrivs ibland som tokvänster av människor som uppfattar
kapitalismen som ett rimligt system. Vilken paradox! Anarkismen är snarare
det enda rimliga alternativet i en fullkomligt irrationell värld, där
snart var sjätte människa är fattig och ett fåtal groteskt rika, där vi
fortsätter förbruka vår enda planet i jakt på kortsiktig profit och där
orsaken till krisen också saluförs som lösningen på densamma. Men
kapitalismen är själva krisen, ingenting annat.
En vanlig invändning mot anarkism och frihetlig kommunism är att de är
vackra idéer som prövats och avfärdats av historien. Fint, vore det så
enkelt att idéer som inte fungerar förpassades till historiens skrothög
vore det hög tid för kapitalismen att gå den vägen – för inte kan någon
med sitt sunda förnuft i behåll på allvar hävda att det skulle vara ett
fungerande system?! Tvåhundra år av kapitalism talar sitt tydliga språk:
Det är en kris i ständig tillväxt.
Ohämmad tillväxt leder till storskalig systemkollaps
För 120 år sedan instiftades 1:a maj som kampdag för ett bättre liv till
minne av de arbetare och anarkister som fick ge sina liv i kampen för åtta
timmars arbetsdag. Precis som då dikteras våra liv av kapitalismen,
tvingas vi sälja vår tid och vår hälsa för att trygga våra grundläggande
behov, tvingas allt fler ta allt osäkrare anställningar, tvingas människor
kokurrera med varandra om jobben, tvingas de ena slita ut sig på arbetet
medan de andra tvingas gå arbetslösa. Och precis som då är det samma dröm
som vi bär i våra hjärtan, samma dröm som när vårt mostånd, drömmen om en
annan värld som vi tillsammans skapar ur askan av den gamla.
Idag har vi dock kommit mycket närmare den ödesdigra punkt då
uppvärmningen förstärker sig själv och krisen blir ett skenande tåg som
endast kan stoppas med en frontalkrock. Kapitalismen kommer dra både
samhälls- och ekosystem med sig i fallet. Det varken vill eller kan vi
tillåta. Ingen av oss har råd att avvakta och se hur illa kollapsen blir.
Reformer och halvmesyrer stoppar inte kapitalismens framfart. Idag precis
som då liksom alla andra dagar är det något helt annat som gäller.
Organisering, direkt aktion, revolt och revolution – det enda som
verkligen hjälper.
/Stockholms anarkister
________________________
Program för Första Maj 2009
Dagen börjar med samling vid La Mano, Katarinavägen, T-Slussen, kl. 09.30
för Anarkistisk Första Maj demonstration.
Längs vägen och hela dagen blir det rullande folkkök med Automat.
Vi sluter upp på Sergels torg kl. 11.00 för Syndikalistisk Första Maj
demonstration.
På Kafé 44, Tjärhovsgatan 46, T-Medborgarplatsen, följer den
traditionsenliga sillunchen och allsången. Vill du ha mat och sittplats?
Kom tidigt!
Vi hedrar arbetarrörelsens dag genom direkt aktion! I anslutning till
Syndikalististernas demonstration tågar vi gemensamt till Djurgården och
sätter restaurang Josefina i blockad.
________________________
Sprid vidare. Vi ses på 1:a maj!
Är över för denna gång.
Vi tackar alla grupper som bidrog och deltog; Ingen Människa är Illegal, Planka.nu, AFA, Motkraft, Kvinnors frigörelseorganisation, Piratbion, Registret, ABC Sthlm, Kvinnopolitiskt forum, SUF, Yelah, Kafé 44 för god mat och lokaler, och alla enskilda föredrags/workshopshållare.
Vi vill uppmana alla kvinnor att organisera sig och kämpa för ett klasslöst, feministiskt och frihetligt samhälle där alla – oavsett kön eller hudfärg – ges samma möjligheter till ett värdigt liv, och hoppas även se mer frihetlig feministisk aktivitet arrangerad och organiserad av våra manliga kamrater.
Vi skickar också en hälsning till våra kämpande kamrater som demonstrerade mot matchen i Malmö!
