Klassiskt borgerlig politik.
Torsdag 15 Februari, 2007 kl. 9:11 fmFN:s klimatpanel har precis släppt sin senaste rapport, “Climate change 2007″, där tidigare varningar understryks och upprepas med större eftertryck. Det är dyster läsning om man så vill, eller en sporre till omedelbar aktion.
Det vi gör nu påverkar inte situationen idag utan om tjugo år framöver. Det betyder att vi, oavsett om vi agerar eller låter bli, får skörda frukterna av de senaste årens icke-agerande. Det finns ett tröskelvärde som forskarna sätter vid två grader; en ytterliggare temperaturhöjning om två grader utlöser en dominoeffekt: Växthuseffekten förstärker sig själv och blir ohejdbar. Sammantaget är det som en gungbräda vi rör oss på, där vi inte vet hur långt vi har kommit, om vi kan ta ett steg till eller om den då kommer tippa över. Därmed kan vi inte heller med säkerhet veta att vårt handlande kan bromsa upp den accelererande utvecklingen forskarna målar upp, eller om vi redan nått punkten som sätter brädan vi står på i gungning. Det enda vi kan veta med all säkerhet är att om vi inte gör någonting alls kommer det gå åt helvete ordentligt.
Men det är klart, utifrån makthavarnas och marknadens kyligt ekonomiska tänkande är det som står och väger mot varandra å ena sidan kortsiktiga vinster på en världsmarknad som styrs utav näringsliv, lobbyister och internationella handelsorganisationer där ju borgarna i alla tider har varit med och lekt. På den andra finns de långsiktiga följderna av de snabba pengarna och de fattiga i syd som redan nu får ta smällen för våra livsstilsval, och de har aldrig varit i fokus för borgarnas solidaritet.
Vi som råkar leva i Väst och särskilt då i norra Europa förespås komma jämförelsevis oskatt undan klimatförändringarna, åtminstone på kort sikt. Människorna i syd odlar sojan till vårt kött, bönorna till vårt kaffe, utvinner råvarorna och producerar de varor vi konsumerar. Vår konsumtion bidrar avgörande till utsläppet av klimatgaser, men det är de som först och främst drabbas av konsekvenserna. För dem är det inte ett framtida katastrofscenario utan smärtsam realitet.
Men mot slipade lobbyister väger 150 000 döda fattiga om året (yelah.net) lätt: De har varken något inflytande på EU:s dagordning i Bryssel eller G8:s agenda i Heiligendamm. Då tycks heller inte den svenska regeringen behöva ta hänsyn till dem. Förutom att deras bristande handlande i klimatfrågorna visar på ett oansvarigt ointresse för miljön, så belyser det återigen deras uppenbara förakt för människor av annan etnicitet, hudfärg och klass.
Borgarnas utrikes- och miljöpolitik präglas med andra ord av klassisk europeisk rasism.
