Med mat och husrum bekostade av staten

Så här i semestertider kan jag inte låta bli att undra hur en del människor fortfarande tycks tro att kriminalvården är någon sorts lyxig hotellvistelse där man på samhällets bekostnad kan låta sig skämmas bort. Hur kommer det sig att vatten-och-bröd-förespråkarna (de som bara vet att fångarna äter bättre än skoleleverna, gymmar och slappar hela dagarna) aldrig unnar sig en kortare eller längre tids frihetsberövande? Det kan knappast vara för att ett fängelsestraff är så svårt att ordna.

Man vill nog gärna tro att det inte är för såna som en själv som fängelserna finns till, utan för de kriminella, de andra. Men vem är det som format din bild av dessa andra eller av vad det innebär att sitta inne och hur ser den bilden ut?

2007-06-27
Fotboja på öppna anstalter
Fångarna på de öppna anstalterna Asptuna, Skenäs och Östragård kommer hädanefter att tvingas bära fotboja när de vistas på fängelserna. På sätt och vis kommer alltså fångarna på de här öppna fängelserna att bevakas hårdare än fångar på de slutna fängelserna. Kriminalvården har under ett par år genomfört en försöksverksamhet, som man anser har fungerat väl, där fångar på det öppna fängelset Kolmården har tvingats bära fotboja.

2007-06-26
Kumlafängelset anmält
En livstidsdömd fånge har anmält Kumlafängelsets sjukvårdspersonal till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Mannen fick en blodpropp i ena lungan och dog nästan i brist på vård. Först efter att ha tjatat tio gånger fick han vård, hävdar han i sin anmälan.

2007-06-20
Fånge tvångsduschades med brandslang
Sju fångvaktare på Huddingehäktet utanför Stockholm har åtalsanmälts för att ha tvångsduschat en 28-årig fånge med brandslang, rapporterar Aftonbladet. Fången blev avklädd naken, handbojad och insläpad i en kal cell där han sedan tvångsduschades med en brandslang av de sju fångvaktarna.

Nyheterna jag saxat från Kåkbladet ger en helt annan bild än den gängse som raljerar om den daltande humanistiska kriminalvården. Henry Ohlsson, Kåkbladets chefredaktör, skriver i en krönika om hur fängelsevärlden sluter sig alltmer och begränsar fångarnas möjligheter att kommunicera med omvärlden samtidigt som allmänhetens bild är den rakt motsatta. Och den borgerliga regeringen fortsätter på den redan tidigare inslagna repressiva vägen som leder mot hårdare straff, längre straffsatser, fler fångar och fängelser och en prioritering av rymningssäkra anstalter före återanpassade intagna.

Ett fängelsestraff ska per definition utgöra ett frihetsberövande men det är mycket mer än din rörelsefrihet som inskränks. Det är hela ditt liv som begränsas, någon annan bestämmer vem du får umgås med och hur, vad du tillåts ha i cellen, när du får gå på toaletten och som i fallet ovan om och när du får träffa en läkare. Du reduceras till att vara just fånge, ständigt misstänkliggjord och med färre rättigheter än människan på utsidan.

Nej, det är inte frågan om någon semester som du återvänder utvilad ifrån, redo att ta itu med vardagen. När du blir utsläppt är du i bästa fall frustrerad och bär på en uppdämd ilska mot det rättsystem som spärrat in dig. I värsta fall har du varit en välanpassad fånge, passiviserad och inkapabel att fungera självständigt utan någon annans strikta rutiner och förhållningsorder.

Föreställningen om det humanitära fängelset går lika lite ihop med verkligheten som vård gör med straff.

Lämna en kommentar