Flyktingpolitik – politik mot flyktingar
Tisdag 13 November, 2007 kl. 3:25 emPå lördag anordnar Nätverket Ingen Människa är Illegal ett torgmöte på Medborgarplatsen kl. 13. De frågar retoriskt Är det fred i Irak?
Visst är det fred i Irak; krig är fred. Åtminstone gäller det när vissa människor tillåts tolka verkligheten åt andra.
Utrikesdepartementet anser att säkerhetsläget i Irak är “fortsatt mycket allvarligt” och “avråder från alla resor till Irak (med undantag för de tre provinserna Dohuk, Erbil och Sulamaniyah i norra Irak) och uppmanar de svenska medborgare som befinner sig där att lämna landet. När det gäller de tre provinserna Dohuk, Erbil och Sulamaniyah avråder Utrikesdepartementet från icke nödvändiga resor. Stor försiktighet bör iakttas. Sverige har ingen representation i Irak och kan därför i praktiken inte ge någon konsulär service till de svenska medborgare som trots avrådan reser till och vistas i Irak. Detta gäller hela Irak, det vill säga även för de tre ovannämnda provinserna.”
Migrationsdomstolen vid Stockholms Länsrätt däremot hävdar i ett vägledande beslut att “Enligt denna definition [den folkrättsliga defintionen av väpnad inre konflikt] föreligger en väpnad konflikt när strider äger rum mellan statens stridskrafter och upproriska väpnade styrkor eller andra organiserade grupper som under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll över en del av statens territiorium att de kan utföra sammanhängande och samordnade militära operationer. Situationen i Irak och Bagdad är inte sådan att kriterierna enligt den nyss nämnda definitionen är uppfyllda.” Sedan slår de fast att “Med hänsyn till Migrationsöverdomstolens uttalanden om huruvida det råder en väpnad inre konflikt i Irak och med beaktande av vad Migrationsverket har angett ovan om den nuvarande situationen i Bagdad anser verket att det inte framstår som otänkbart att återsända en asylsökande dit. Det råder alltså inte någon väpnad inre konflikt i Bagdad idag.”
De båda myndigheterna talar om samma område. Men medan UD tittar på hur det faktiskt ser ut på plats och utifrån det gör en bedömning, så fokuserar Migrationsdomstolen på uttolkningen av begrepp som “väpnad inre konflikt”. Men det är klart, UD:s reserekommendationer riktar sig till svenska medborgare och Migrationsverkets bokstavstolkningar av folkrätten gäller potentiella flyktingar.
Det är inte frågan om good cop, bad cop; de båda myndigheterna fyller bara olika, politiska, funktioner. Migrationsverkets syfte är uppenbart: att hindra flyktingströmmarna från att nå ända hit. Då är det behändigt att kunna omtolka verkligheten genom att bokstavstroget rätta sig efter formuleringarna i ett gulnat dokument (Tilläggsprotokoll till Genèvekoventionerna från 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i ickeinternationella väpnade konflikter). Läget på marken har inte blivit säkrare, oavsett vad Migrationsdomstolen än gör gällande, men flyktingarna har inte längre rätt att hänvisa till det “fortsatt mycket allvarliga säkerhetsläget” som ett flyktingskäl. Migrationsverket har uppnått sitt syfte, deras problem är löst, utan att de har behövt befatta sig med flyktingarnas problem, så praktiskt. Kanske dags att fylla på de där champagneglasen och skära upp en till tårta?
I söndags, 11 november, berättade Sveriges radios Kaliber att irakiska pass förfalskas i stor skala. Nyheten återgavs sedan i måndagens nyhetssändningar. Migrationsverket och polisen var oense om huruvida det så kallade G-passet som ansetts som det säkraste passet i Irak kan anses trovärdigt sedan det visat sig att det kan röra sig om totala kopior eller om riktiga pass försedda med falska uppehållstillstånd. Polisen ville att Migrationsverket skulle utfärda svenska främlingspass till alla irakier, Migrationsverket ville istället bli bättre på att upptäcka förfalskningarna. Michael Williams, ordförande i FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd sa till Ekot att irakiska flyktingar inte har något annat alternativ.
- De gör det, eftersom det inte finns något lagligt sätt att söka asyl. Vi [Sverige] kräver visering från de flesta flyktingproducerande länder i världen. Dessutom bötfäller vi transportörer, som släpper igenom människor med bristfälliga handlingar, så en irakier med ett irakiskt pass utan visum skulle inte släppas ombord, även om det vore uppenbart att han var i behov av skydd.
Jag kan inte låta bli att undra över om det är någon som blir förvånad över att människor hittar vägar att ta sig runt de barriärer som Sverige och andra, så oförtjänt nog kallade, mottagarländer upprättar? Vad ska folk annars göra? Nöden skapar kreativitet. Vi kan förfasa oss över att det också skapar en marknad på vilken kommersiella flyktingssmugglare kan kräva stora summor för att låta desperata människor få tillgång till de dokument som krävs för att ta sig i säkerhet. Men det är politiska beslut fattade på tryggt avstånd som lägger grunden för kommersen. Det finns ju egentligen inget lagligt sätt idag, under förutsättning då att man kommer från ett land för vilket EU har visumtvång och det har man ju för alla så kallade flyktingproducerande länder i princip, säger folkrättsjuristen Madelaine Seidlitz på Amnesty International till Ekot.
Det har skapats en situation där människor flyr för sina liv, medan länder som Sverige underkänner ens flyktingskäl och gör allt för att försvåra ens möjligheter till flykt. Kom ihåg att UD definierar säkerhetsläget i Irak som “fortsatt mycket allvarligt” och avråder svenska medborgare från att resa dit. Kom också ihåg att Sverige inte ens vågar ha kvar någon representation i landet!
Som jag ser det, betraktas asyl inte längre som en självklar mänsklig rättighet utan som ett hot mot mottagarländerna. Flykten handlar inte längre om vad du tvingats lämna, utan vart du är på väg. Och flyktingpolitik handlar inte, och har nog aldrig gjort det, om att möjliggöra en säker flykt för dem som har behov av det och en så otraumatisk övergång till det nya samhället som möjligt. Istället är målet med flyktingpolitiken att hindra flertalet flyktingar från att nå hit och att sedan avvisa majoriteten av dem som ändå tog sig ända fram.
En restriktiv flyktingpolitik får till följd att människor hindras från att ta sig ur en situation som innebär livsfara för dem och att flera av dem kommer dö. De politiska besluten fattas här, konsekvenserna får tas av andra människor på annat håll. Som ett räkneverk tickar beskeden på, 39 drunknade båtflyktingar här, nio döda i självmordsattentat där. Och ingen svensk politiker eller tjänsteman anser sig ha någon del i de beklagliga dödsfallen.
Fredag 16 November, 2007 kl. 1:16 em
Den som frivillig åker in i ett krigshärgat land får väl för helvete skylla sig själv