Vägra acceptera en upprepning av historien
Torsdag 4 December, 2008 kl. 2:06 em
Dagens situation börjar likna den som rådde på 90-talet med lågkonjunktur, människors växande otrygghet och nynazisternas upptrappade och allt grövre våld.
Vi upplever just nu det som ser ut som kulmen på en nynazistisk våldsvåg. I lördags brände nynazister ned det självstyrda kulturhuset Cyklopen i Högdalen utanför Stockholm. Huset totalförstördes. Tidigare samma dag misshandlades antirasister grovt efter en flygbladsutdelning. Dagen efter, den 30:e november, marscherar nynazistiska Folkfronten genom stadens centrala delar. Måndag 1:a december hälldes bensin i en småbarnsfamiljs lägenhet och tändes på. Också det ett nazistdåd. Familjen undkom lågorna genom att klättra ner från balkongen på tredje våningen.
– Vi fick fira ner vår dotter till grannarna på balkongen under, säger en av de drabbade. Vi bor högst upp på tredje våningen. Hade vi tappat henne hade hon dött.
I ljuset av den senaste veckans attacker är det ingen underdrift att säga att fascismen åter är på frammarsch. Situationen börjar allt mer likna den under 90-talet. Vi minns mordet på Björn Söderberg och brandattentaten mot flyktingförläggningar. Men likheterna slutar inte vid nynazisternas militans, utan sträcker sig även till rasismen på den institutionella nivån. Då härjade Ny demokrati i riksdagen, nu reses krav på ”svensk-kontrakt”, hemspråksundervisningen ifrågasätts och asylpolitiken blir allt mer restriktiv och förenad med krav på den asylsökande. Ju mer rasistisk den ”respektabla” debatten låter, desto större svängrum för nynazisterna.
Även den ekonomiska situationen liknar 90-talets, med lågkonjunktur, ökad utslagning och större klassklyftor. I bolånekrisens spår varslar industrin om massiva uppsägningar. Människors missnöje och otrygghet ökar. Ett perfekt klimat för rasistiska partier och nynazistiska grupper att värva anhängare. Salemmarschen samlar nazister från hela norden och fungerar precis som Folkets marsch på nationaldagen som ett rekryteringstillfälle för den nynazistiska rörelsen.
Precis som på 90-talet måste vi resa ett brett motstånd mot rasismen och nynazismen. Det räcker inte bara med den utomparlamentariska vänstern som kämpar på gatorna. Även om vi får bort varenda “patriot” från gatorna återstår enormt mycket att uträtta. Att krossa rasismen betyder också att vi måste förgöra den institutionella rasism som utövas av folkvalda politiker och tjänstemän inom regering, riksdag och myndigheter. Vänsterpartier, fackföreningar och ungdomsorganisationer måste börja agera på allvar. Antirasismen måste synas och höras överallt, den måste återta sin självklara plats i folks medvetande. Det ska inte vara möjligt för rasistiska organisationer att hyra lokaler, bussar eller att sprida sin propaganda på skolor och arbetsplatser. Under 90-talet drev LO, TCO och SACO antirasistiska kampanjer, lokalorganisationer till Ungdom mot Rasism fanns i över hälften av landets alla kommuner, men idag står den utomparlamentariska vänstern relativt ensamma i Salem. Var finns alla andra denna dag?
Lika goda kålsupar-kortet spelas numera vanemässigt varje gång som antirasister protesterar mot nazimarschen och det måste en gång för alla avslöjas som det falskspel det är. Likställer man det tjugotal mord som utförts av nynazister bara sedan 80-talet, liksom alla de övriga grova hatbrotten, mordbränderna, bombattentaten och misshandlarna de gjort sig skyldiga till med antirasisters stenkastning och gatuslagsmål så saknar man sinne för proportioner. Det bör vara uppenbart för alla och envar, inte minst sedan de i förrgår med berått mod försökte bränna inne ett barn för att hennes föräldrar är syndikalister och antirasister.
Hon klarade sig och hennes föräldrar med. Hur blir det nästa gång? Vem kommer det drabba då?
Den nynazistiska vågen under 90-talet slogs tillbaka tack vare en bred antifascistisk organisering. Deras marscher stoppades, deras butiker tvingades slå igen, de blev uthängda och ansatta på gatorna och i sina bostadsområden. Det blev svårt att vara nazist och så småningom pressades den nazistiska rörelsen tillbaka.
Ännu har förhållandena inte nått samma nivå som på 90-talet och vill vi förhindra en upprepning, så krävs det att vi agerar nu. Och då inte enbart den utomparlamentariska vänstern, utan alla antirasister. För vi är så många fler, egentligen, så många fler som reagerat med avsky och bestörtning på nynazisternas mordbränder de senaste dagarna. Och det är vi, det stora flertalet, som måste ta ställning. Nynazisterna får aldrig lämnas oemotsagda.
Det får inte bli någon nästa gång, inte någon fler som drabbas av nynazisternas våld. Det är tillsammans som vi hindrar historien från att upprepas.
Lördag kl. 12, Salem centrum.
/Embryokollektivet & Yelahs redaktion
Läs mer på Dagens Konflikt: Mordbrännare som ordningsfråga
Torsdag 4 December, 2008 kl. 2:54 em
Bra skrivet! Jag känner mig dock lite orolig för att åka ut till Salem, det känns inte som en vanlig demonstration direkt.
Torsdag 4 December, 2008 kl. 5:12 em
tack för texterna som har funnits här, och som har spridits runt världen: manga kamrater utomlands vet vad som har hänt, och det finns mycket solidaritet. det kommer sker en antifascistisk demo här i berlin samma dag som salem: keinen fussbreit den faschisten. der kampf um befreiung ist international!
akta er lördag. msh