När isen inte brister – men inte heller bär

Nobelpriset i fysiologi 2020 tilldelades som bekant två biomedicinare som lyckats genetisk modifiera isbjörnar att utveckla barder, likt bardvalar, och på så vis leva av plankton och alger istället för säl och fisk, som dessförinnan varit isbjörnarnas föda.

Det tidigare projektet, som stöddes av den svenska regeringen, att låta etologer dressera isbjörnarna att fånga säl från frigolitblock, istället för isflak, misslyckades ju som bekant totalt. Kritiska röster riktas nu även mot det så kallade bardbjörnsprojektet. Den tidigare miljöministern och sedemera fängelsedömde ekoterroristen och aktivisten Andreas Carlgren skriver i Arbetaren bland annat

…detta är bara ännu ett i raden av exempel på hur civilisationen försöker plåstra om symptomen på en sjukdom som borde rensas ur Moder Jords kropp för gott. Det är inte isbjörnarna som borde förändras, det är den globala uppvärmningen och de övriga miljöproblemen, skapad av en allt mer frenetisk och desperat kapitalism som i oljeepokens slutskede försöker behålla sitt grepp om världen…

Regeringen Sahlin kom till makten 2014 i koalition med miljöpartiet med löfte om att rädda Sveriges ekonomi samtidigt som man skulle uppfylla FN:s klimatmål för 2020. Man kan inte ens med de snällaste formuleringarna säga att lyckets med ens något av vad de föresatt sig. En bred front av miljöaktivistgrupper har i flera års tid försökt få till stånd ett samarbete och en dialog om hur framtidens hållbara samhälle ska se ut. Regeringen har i mångt och mycket gått i rakt motsatt riktning mot vad Gröna Fronten föreslagit och satsat på klimatkompensation i utvecklingsländer och utbyggnad av högteknologi och tung industri på hemmaplan. De miljardstöd som banker, finansinstitut och maskintillverkare fått har helt och hållet krossat möjligheterna att på ett nationellt plan ställa om till lokal ekologisk produktion av föda och energi.

Katastrofen i Forsmark 2017 förklaras nu i den officiella kommissionens rapport med att utbyggnaden gick för fort och att säkerhetsarbetet därför slarvades med. Något som sedan länge varit känt genom läckage till pressen, men som regeringen inte velat kännas vid förrän rapporten slutligen blev offentlig. De kortsiktiga lösningarna på energibehovet blev katastrofalt. Ännu verkar inte regeringen förstå att det är dags att dra i nödbromsen och börja bygga långsiktiga lösningar. Nobelstiftelsen borde också dra öronen åt sig och sluta premiera ingrepp i naturen som vi inte har möjlighet att förstå konsekvenserna av.

Allt detta borde vi förstått och börjat göra något åt redan 2008, medan chansen fanns och Andreas Carlgren ännu satt i regeringen. Men då såg problemformuleringen annorlunda ut.

Lämna en kommentar