Utsläppskompensationsmyten — en introduktion
Tisdag 6 Januari, 2009 kl. 7:50 emDetta är en tolkning och översättning av introduktionen i rapporten The Carbon Neutral Myth från Carbon Trade Watch. Den sammanfattar och påvisar det absurda i att kompensera utsläpp av växthusgaser och hur den marknad av kompensationer som uppstått ger upphov till handlingsförlamning och hur den trycker ner de verkliga lösningarna på klimatförändringen.
Med början i den sena medeltiden sköljdes västeuropa över, sakta men säkert, av en våg med köpmanskap och handel som slutligen tog över den feodala ekonomin. Denna ekonomi, eller system, vilket vi idag ser som en helt naturlig del våra liv, var något mycket revolutionerande vid den här tiden. Det var, på sitt sätt, den första vågen av ekonomisk globalisering som sköljde över Europa. Köpmanskap är, enkelt utryckt, ett system av ekonomiska relationer där något köps på det ena stället och säljs till ett mycket högre pris någon annanstans där tillgången är otillräcklig. Vid den här tiden led den katolska kyrkan av otillräckliga ekonomiska tillgångar och på grund av det valde att använda den framväxande marknadsetiken för att forma sig ett eget materiellt övertag.
Enligt den katolska doktrinen så var du tvungen att sona dina synder genom någon form av straff eller gärning som manifesterade din ånger för slippa spendera tid i skärselden efter din död. Idén var att präster, som spenderade mycket mer tid åt att sona sina synder än vad som egentligen behövdes, effektivt kunde skapa sig ett överskott av goda gärningar. Med hjälp av en framträdande marknadslogik kunde detta säljas för att tillfredsställa syndare som hade pengar men saknade tid eller benägenhet att själva manifestera sin ånger. Chaucers verk The Pardoner’s Tale befäste möjligheten att sälja dessa tillfredställande förlåtelser, vilket var grundläggande för hur kyrkan senare kunde legitimera sitt marknadsbaserade förhållningssätt till synder som en inkomstkälla. År 2001 poängterade den brasilianska teologen Dr. Odair Pedroso Mateus att dessa tillfredsställande förlåtelser “inte handlar om nåd eller välgörenhet, utan om att handla med varor, om att köpa och sälja, om kapitalism“.
Nu, många århundraden senare, finns det nya förlåtelser på marknaden i form av utsläppskompensation. Den moderna tidens förlåtande präster är företag som Climate Care, Tricorona, You&We och många andra. Dessa grönkapitalister skapar något de kallar för goda klimatgärningar genom projekt som är tänkta att sänka eller undvika utsläpp av växthusgaser. Dessa klimatgärningar kan sedan säljas med god profit till den moderna tidens syndare som har pengar men som tycker sig sakna tid och som inte är benägna att känna ansvar för sina utsläpp.
De flesta kompensationsprogrammen ser ut på följande sätt: en enkel uträkningsfunktion på en hemsida som räknar ut hur mycket utsläpp som produceras för en viss produkt eller aktivitet. Kunden kan sedan välja bland ett urval av projekt som lovar att kompensera dina utsläpp genom att ge dig nog med utsläppsrätter från antingen något som är energireducerande eller som är koldioxidupptagande, som t ex träd. Kunden betalar sedan baserat på vad projektet hävdas kosta och på hur många utsläpp som ska kompenseras. De flesta företag som levererar kompensation, jobbar med både företag och enskilda individer. Företag kan kompensera sina utsläpp från sina levererade produkter och tjänster, som de senare marknadsför som klimatvänliga. Denna process kallas i engelskan för carbon branding. Och denna kompensationsmarknad växer kraftigt. Under de första tre kvartalen 2006, såldes utsläppskompenseringar för 89 miljoner euro till både företag och enskilda individer, vilket var 300% mer än under 2005. Och det beräknas öka, 450 miljoner euro de tre efterkommande åren.
Även de insatta, som arbetar med att kompensera utsläpp från insidan, är oroade över bristen på både kontroll och efterforskning av denna nya marknad. Utsläppsexperten Francis Sullivan som var bidragande till HSBC:s försök att neutralisera sina utsläpp, uttryckte att “det kommer finnas enskila individer och företag som tycker de gör rätt för sig, när de i själva verket inte gör det. Jag är säker på att folk köper utsläppskompensation i denna oreglerade marknad som inte är trovärdig. Jag är säker på att det finns folk som inte köper mer än het luft“. En rapport från Standard Life Investments — Carbon Management & Carbon Neutrality in the FTSE All-Share — varnas att detta “har en kapacitet att maskera bristerna att nå en verklig reducering av utsläpp av växthusgaser“.
The Carbon Neutral Myth påvisar på flera olika sätt hur detta sätt att hantera klimatförändringarna är fundamentalt bristfällig. Det första kapitlet handlar om hur kompensationsmarknaden presenterar en möjlighet för allmänheten att hålla en attityd av business as usual mot hotet från klimatförändringen. Istället för att uppmuntra enskilda individer och institutioner att förändra konsumtionsmönster samt sociala, ekonomiska och politiska strukturer i grunden, blir vi ombädda att tro på att det är tillräckligt med att betala lite extra för vissa produkter och tjänster. T ex. kan någon som är villig att betala lite mer för att kompensera sin bensin, inte behöva bekymra sig för hur mycket bensin den konsumerar, eftersom priset automatiskt inkluderar en kompensation för de utsläpp det producerar.
En av de högst profilerade företagen som tillhandahåller kompensation för utsläpp, är The Carbon Neutral Company, tidigare kallat Future Forest. Kapitel två granskar dess historia, ger avslöjande kritik av dess affärsverksamhet och blottlägger hur lite av inkomsterna som går själva kompensationsprojekten.
Utsläppskompensationens framgång berodde delvis på en populär idé om att trädplantering är naturligt miljövänligt. Det tredje kapitlet i The Carbon Neutral Myth kritiserar kompensationsprogrammens vetenskapliga utgångspunker, och påvisar att det inte är möjligt att jämföra upptaget av atmosfärisk koldioxid från träd med fossil koldioxid som kommer från användandet av fossila bränslen. Det beskriver även problemen med en icke-permanent förvaring av koldioxid i växter, samt hur hypoteser om hur utsläpp av växthusgaser kan undkommas genom förnyelsebara energikällor och utsläppsreduktionsprogram inte är mer än gissningar.
Det fjärde kapitlet lägger fram ramarna för kompensationsprojekten i världen som en ny arena för länderna i nords påtvingade utvecklingsagenda. I tre fallstudier — plantager i Indien och Uganda samt ett projekt om energieffektivitet i Sydafrika — visas hur de idealiserade framställningarna av dessa projekt inte alltid matchar den verkliga situationen i termer av effektivitet, reducering av utsläpp och, viktigast av allt, hur de snarare får en skadlig verkan på de lokalsamhällena i den aktuella områdena.
Det femte kapitlet gör en kritisk granskning av användandet av kändisars uppmuntran av utsläppskompensation och hur detta bidragit till hur populärt kompensationsprogrammen blivit. Här finns även intervjuer med två kändisar som har varit väldigt aktiva med att ta ansvar för sina utsläpp och berört klimatförändringen i deras arbeten.
Det sista kapitlet riktar sig mot att tillhandahålla positiva alternativ istället för att bara kritisera kompensation av utsläpp. Det beskriver ett företag som har valt att handla annorlunda med sitt gröna goodwill och, genom att titta på ett exempel från en nyligen vunnen seger för kvinnor i Ogonistammen i Nigeria mot det multinationella företaget Shell, visar varför lösningarna på klimatförändringen måste vara mycket mer systematisk, berättigad och politisk än vad som är möjligt inom ramarna för utsläppskompensation.
Försäljning av utsläppskompensationer leder mot en återvändsgränd och avviker från en väg av handlingkraft som krävs för att möta klimatförändringen. Det finns ett brådskande behov av att gå tillbaka till politisk organisering av breda sociala förändringar mot en ekonomi med låga utsläpp, samtidigt som vi tar ett direkt ansvar för att reducera våra personliga utsläpp. Utsläppskompensation ändrar fokus till att handla mot klimatförändringen genom livsstil, från att istället handla om ett lokalt engagemang och byggande av sociala rörelser vilket är livsviktigt för att realisera en genuin social förändring. Det finns ett hopp om att den växande kännedomen om bristerna i kompensationskrediter kan ge upphov för en reform av debatten om klimatförändingen.
Måndag 12 Januari, 2009 kl. 3:11 em
Vetenskapsradion gör för närvarande en serie granskningar av klimatkapitalet. De lägger bland annat fokus på just klimatkompensation och hur det går att tjäna pengar på utsläpp. Lyssna in: http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/amnessida.asp?ProgramID=406&nyheter=1&grupp=6135