Konst som upprör och vård som inte gör det
Tisdag 12 Maj, 2009 kl. 10:53 emPå första maj såg jag ett plakat med texten “Anna Odell till kulturminister”. Anna Odell blev känd som konstfackseleven som simulerade vara psykiskt sjuk och självmordsbenägen. Hon tvångsomhändertogs och las in. Det hela var del i det konstverk hon arbetade med och som idag presenteras på Konstfacks vårutställning. Hennes verk har upprört många och diskuterats flitigt i morgonsoffor, på insändar- liksom ledarsidor.
Hon har med andra ord uppnått sitt mål. Och det är precis som det ska vara; konst ska väcka uppståndelse och debatt – det är själva poängen med den.
Och frågan om människors bemötande inom psykvården behöver lyftas, det är ingen tvekan om saken. Annas erfarenheter av en maktfullkomlig vårdapparat, tvångsmedicinering och bältesläggning måste tas på allvar. Hon delar dem med många. I Embryo # 4 skrev jag om det, i texten En sjuk psykvård dödar.
Jag förstår inte riktigt den uppståndelse hennes verk väckt och som lett till krav på censur på Konstfack. Är det verkligen Annas aktion eller tystnaden kring psyksjukas utsatthet i vården vi bör uppröras över?
Från Konfliktportalen.se: marcusen skriver Apropå den etniska hetsjakten i Vännäs, slutstadium skriver We’re all criminals now, Björn Nilsson skriver Tunnhårig, Anders_S skriver Intressant dag med Margaux Leduc i Göteborg, H Palm skriver Det som gick förlorat., kimmuller skriver Sjukhusmat, pengar och upprördhet