Iofs finns det vissa hoppfulla tendenser, som tex frikännandet i Malmö av “terroristen” som skickade pengar till Palestina… Men dom är få. Och det stora mönstret är väl snarare åt det detta nyspråksaktiga förebyggande maktutövandet, som om det går att stoppa själva idén om en annan värld… Skrämmande!

Tyvärr finns det en del våldsromantiker som inte har insett det, och det får vi nu alla lida för. Statens våldsnivå har trappats upp därför att staten har kunnat få folklig acceptans för det, pga några idioters våldslek. Vi måste lära oss att kriteriet för att använda en viss taktik inte kan vara att man har moralisk rätt att göra det, utan att det är effektivt och leder till målen.

Givetvis är det svårt att veta på förhand vad som är effektivt. Men det finns tumregler som håller för det mesta. Exempelvis att smågrupper som försöker tvinga sig till något sällan får publikens stöd. Eller att det alltid gäller att framstå som den angripna parten. Eller att man måste vara representativ, någon som publiken kan identifiera sig med.