Har ni fest, eller?
Fredag 5 Juni, 2009 kl. 1:08 emImorgon är det Svenska flaggans dag och man kan undra vad hela den påbjudna fosterländska yran handlar om. Vad är det som ska firas och vari ligger den där svenskheten? Röda stugor, fjäll och öppna landskap? Saltsjöbadsavtal och folkhem? Bofors (levererar kanoner till krigförande länder sedan 1894), Volvo och Vattenfall (numera Kolkraft)? Krigarkungar, neutralitet och en svensk tiger? Att vissa av oss har tillgång till alla de möjligheter som ett svenskt medborgarskap medför? Eller vad?
Varför hypas nationalismen och varför ska vi lägga oss till med en starkare nationell identitet just nu?
I texten Bortom symtomen skrev vi förra året om hur staten historiskt använt sig av nationalismen till att bevara det rådande samhällssystemet. Ett samhällssystem som bygger på motsättningarna mellan arbete och kapital, där alltså ett fåtal berikar sig på flertalets arbete, är i grunden oharmoniskt; konflikter jäser under ytan. Endera så löser man konflikterna eller så hittar man en syndabock som man vältrar över skulden på.
För att bibehålla stabiliteten i landet, skapar man förställningen om ett gemensamt “vi” som omfattar alla grupperingar och klasser i samhället utan att ta hänsyn till de olika och ofta motstridiga intressen de har sinsemellan. En arbetare vid Volvo Lastvagnar har inte samma intresse som företagsledningen. I tider av högkonjunktur ska arbetarrörelsen hålla tillbaka sina krav för att inte riskera Sveriges konkurrenskraft, i tider av lågkonjunktur ska man avstå från sin lön för att rädda “sitt” företag.
I kristider som dessa finns den uppenbara risken att syndabocken som utses, enligt nationell logik, blir världen och människorna utanför gränserna. Istället för att riktas mot den ekonomiska globaliseringen, riktas oron mot arbetare från öst, papperslösa invandrare eller asylsökande. Visst kan man känna sig maktlös gentemot EU:s överstatlighet och en gränslös kapitalism som är svår att rå på, men svaret är inte nationalism och främlingsrädsla.
En del etablerade partier försöker plocka poäng och ta tillbaka väljare från extremhögern genom att spela på människors oro och överta en del krav från de mera extrema högerpartierna. Det är en populistisk strategi som inte går upp.
Tvärtom så spelar de extremhögern, som lever på att underblåsa människors oro, i händerna. Sverige- och nationaldemokraternas politik (eller snarare deras retorik) går ju ut på att försvara nationen mot mångkultur och internationalisering och att värna hederligt folks intressen mot invandrade “bidragsfuskare” och “sociala turister”. När deras åsikter upprepas av etablerade politiker blir de rumsrena och den politiska debatten och den allmänna opinionen flyttas några grader högerut, samhällsklimatet blir kyligare och solidariteten begränsas till att gälla ett allt snävare “oss”.
Fanns problemet med nazistiska marscher på Svenska flaggans dag innan 6 juni blev en helgdag? Nej. Nazisterna tackar och tar emot.
Från Konfliktportalen.se: martin skriver Kan arbetarrörelsen erövra EU?, Jinge skriver Ubuntu 9.04, Anders_S skriver 7 goda skäl att rösta på Arbetarinitiativet, Björn Nilsson skriver Ljus i tunneln ,,,?, Kaj Raving skriver (V)i kräver garantier för strejkrätten