Framtiden: dystopi eller anarki?
Onsdag 30 September, 2009 kl. 11:40 fm“Anarki är enbart en utopi, omöjlig att realisera, för den förutsätter att alla människor bryr sig om varandra. Men människan är egoistisk. Människan är ond.” Sådana påståenden möts man som anarkist ofta av. Förenklingar som skyler över det ansvar vi alla har för sakernas tillstånd.
“Människan är girig, det ligger i hennes gener”, hävdar den som vill rättfärdiga att hon ackumulerar välstånd på andras bekostnad. “Om inte jag gör det skulle någon annan göra det. Sån är vår natur.” Alla har vi hört det tusen gånger. Men är det sant bara för att det ofta upprepas? Eller är det inte i själva verket uttryck för att nyliberalismen planterat sitt budskap i människors undermedvetande, att du är din egen lyckas smed, bara du satsar på dig själv och struntar i andra?
Människan är inte till naturen god, inte ond heller. Det enda hon är, är ett socialt djur som skiljer sig från andra djur genom att hon har ett samvete och ett medvetande som sträcker sig längre än till här och nu. Hon kan väga sina handlingar mot de konsekvenser de får, värdera dem, bedöma dem som bra eller dåliga för sig, sina närmaste, sin omgivning och för andra utanför hennes omedelbara närhet.
Visst är anarki möjligt i den mening som anarkister lägger i ordet; ett samhälle som vilar på andra värderingar och är organiserat på ett annat sätt än det rådande. Och visst är anarki möjligt i den mening som medierna lägger i begreppet; fullskaligt inbördeskrig, laglöshet och terror. Och ansvaret för hur samhället formas vilar på oss människor och våra handlingar. Hur skulle det annars vara?
Nyligen fick vi ett mail från Victor som idiotförklarade oss och uppmanade oss att flytta till Somalia. Han länkade till en debatt på forumet Flashback som dragits igång av signaturen StateCollapse och gick ut på att anarkister vore de första som skulle falla offer för mördare eller våldtäktsmän i en anarki, eftersom anarkister lever i villfarelsen att människor vill varandra väl. Hans raljerande inlägg är för dumt att länka till, vill du läsa det hittar du det ändå.
Det som kan sägas om hans resonemang är att han måste vara oerhört tacksam för att staten hindrar honom och alla andra från att ta livet av varandra. Varför han väljer att kalla sig för StateCollapse är förstås oklart. I den diskussion som följde på hans inlägg fick bland annat fångarna i ett högsäkerhetsfängelse, alltså människor som tvingas leva under extremt avhumaniserade förhållanden, stå som exempel för hur vi människor är egentligen. Känner man igen sig i den beskrivningen har man definitivt problem. Det är bara att rekommendera StateCollapse & Co att inte tro på allt de ser på teve.
Det är inte givet att en actionspäckad katastrofrulle utgör manuset för framtidens samhälle.
I boken The Impact of Inequality som jag skrivit om i ett tidigare inlägg, visar författaren på studier som framhåller att ju otryggare och osäkrare ens livsförhållanden är (inkomst, bostad, sociala skyddsnät, osv) desto mindre tillit och förtroende känner individen till andra människor. Rätt självklart, om man tänker efter. I en utsatt position är det lätt att man upplever att andra vill en illa. På motsvarande sätt förhåller det sig om ens situation är den motsatta, då har man större tilltro till människors vilja att samarbeta och bry sig om varandra.
Man får komma ihåg att vår strävan efter att skapa anarki inte betyder att dagens samhälle sveps bort över en natt; ena dagen fungerande sjukvård, matproduktion och äldreomsorg och nästa ingenting. Det är inte trolleri vi ägnar oss åt och, som sagt, inte kaos och allas krig mot alla vi försöker frambesvärja.
Anarki betyder frånvaro av hierarkier och är inte synonymt med laglöshet. Som varje mänsklig samvaro kommer även ett anarkistiskt samhälle att vara organiserat och bygga på överenskomna regler. Det är A och O i anarkismen, både bokstavligt och bildligt talat. Alla känner igen anarkistsymbolen, det omringade A:et, när de ser den målad på en fasad. Men hur många vet att den just symboliserar bokstäverna A och O och härstammar från Proudhons maxim “anarki är ordning”?
Anarki är inte önsketänkande, inte heller är den oförenlig med den “mänskliga naturen”. Anarki är tvärtom en längtan efter att göra upp med det vansinniga kapitalistiska systemet, ett system som vilar på en stark vapenmakt som garanterar fortsatt utsugning av människorna i Syd och kortsiktig plundring av jordens ändliga resurser. Anarki är medvetenheten om att det går att organisera samhället på ett rationellt sätt, ett sätt som bygger på människors delaktighet och insikt om att var och en har behov hon vill trygga och att det bäst sker genom samarbete och ömsesidighet.
Självklart är det så att när man kämpar för något som utmanar och går bortom de ramar som satts för politiken, ekonomin och samhället så kommer man avfärdas som orealistisk av dem som värnar den bestående ordningen. För realpolitik betyder att man gett upp kampen för någonting grundläggande annat. Men vi vill inte nöja oss med att enbart lindra de mest iögonfallande missförhållandena i dagens samhälle. Istället kommer vi fortsätta vara realistiska och kräva det omöjliga.
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ipredlagens marginella effekter, eller?, Jinge skriver Rån lönar sig – för tidningar, Johan Frick skriver När vi trodde att spelet var förlorat
Onsdag 14 Oktober, 2009 kl. 9:08 em
hejhej. alltså, jag tror det har blivit ett litet missförstånd här. helt ärligt, jag trodde ni på denna sida sympatiserar med AFA som tråden riktar sig till, jag heter f.ö. inte SC på flashback och sympatiserar inte med honom även om jag också hatar AFA. får väl be om ursäkt.
mvh// victor