Lymlar i alla länder, förenen eder!
Onsdag 10 Mars, 2010 kl. 11:19 emImorgon torsdag hålls en stöddemonstration i Köpenhamn för de sju personer som står åtalade efter demonstrationerna under COP15. Sju åtal är vad som kvarstår av nästan 2000 gripanden. Repressionen har glömt bort sin egen proportionalitetsprincip. Mot de första två aktivisterna inleds rättegångarna den 16 mars. Anledning nog att plocka fram och uppdatera det upprop som vi skrev till stöd för Reclaim Power! och vinterns gripna klimataktivister.
Om klimat och politik, lymlar och lobbyister
Klimattoppmötet COP15 var mötet som skulle fatta de nödvändiga besluten för att förhindra en fullskalig klimatkatastrof. Det slutade utan att något resultat alls nåddes. Parallellt med COP15 pågick Klimaforum, gräsrotsrörelsernas motsvarighet till politikernas toppmöte, samt dagliga protester och demonstrationer på Köpenhamns gator. Den folkliga demonstrationen den 12 december var den största i Danmarks historia – men det var även de massgripanden som polisen genomförde längs vägen.
Ledarna för den rika världen och värdlandet COP15 hade inget till övers för den framväxande klimatrörelsen. Namnet på det repressiva lagpaket de hastigt klubbade igenom inför klimattoppmötet i Köpenhamn visar deras inställning till klimataktivisterna med all önskvärd tydlighet: Lømmelpakken. Från tolv- till nittifyraåringar, från militanta till uttalat ickevåldsliga aktivister: alla är vi lymlar i deras ögon. Potentiella bråkstakar.
Det är den föraktfulla syn de hade och fortfarande har på oss – och inte bara på dem av oss som möjligen kan tänkas ta till våldsamma metoder. Alla som protesterar mot deras mjäkiga miljöpolitik kan godtyckligt gripas, bakbindas och fängslas i preventivt syfte, för att förhindra ordningsstörningar. Politikerna väljer att behandla politiska protester som rena ordningsfrågor.
På sätt och vis gör det dock konflikten i klimatfrågan synlig; konfliktlinjerna dras upp i all sin tydlighet. På ena sidan står politiker, lobbyister och företag som med polismakt och tillrättalagda lagar vill upprätthålla de rådande missförhållandena. På den andra står den framväxande klimatrörelsen; så kallat vanligt folk och autonoma aktivister, forskare och hitresta bönder från Via Campesina som representerar 200 miljoner jordbrukare i Syd, desperata delegater från fattiga länder och andra lymlar. Och det är alla oss som repressionen riktar sig emot.
För vår agenda är inte deras, den kan inte vara deras. Klimatkrisen är något som de rika länderna har försatt oss alla i. När vi säger att den rika världen måste kompensera den fattiga, svarar de att vi alla sitter i samma båt, när vi säger öppna gränserna för klimatflyktingar, svarar de med hårdare gränskontroller och fler murar, när vi säger drastiskt sänkta utsläpp svarar de ökad ekonomisk tillväxt, när vi säger klimaträttvisa utropar de LYMMEL! De ser miljön som en resurs att utnyttja medan vi ser oss som en del av miljön. Vi har inte samma agenda, vi delar inte samma analys. De säger sig kunna lösa de problem de skapat, medan de förvägrar oss vår röst.
COP15 sköt de avgörande besluten på framtiden – i slutet på november i år ska de försöka igen, den här gången i Mexiko. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard meddelade dock igår att kommissionen inte siktar på ett bindande avtal vid COP16 utan att deras fokus ligger på COP17 i Sydafrika, hösten 2011. Faktum kvarstår – ska de inom en rimlig framtid nå ett avtal som inte blir annat än en urvattnad och otillräcklig kompromiss, så krävs det att klimatrörelsen bygger upp ett tryck den rika världens makthavare inte kan stå emot.
För lärdomen vi kan och måste dra av COP15 är att de inte lyssnar på goda argument – det är inte informationen de saknar, det är motivationen. Det enda som kan åstadkomma klimaträttvisa och förhindra klimatkaos är en enad global folkrörelse för klimatet.
Från Konfliktportalen.se: Redaktionen skriver De ovälkommna sverigedemokraterna, Anders_S skriver Fundamentalister är inget hot mot yttrandefriheten i Sverige, Johan Frick skriver Maktskifte i mars månad, loaderrorready skriver Brev från en anställd på Försäkringskassan, Hans Norebrink skriver Kontrarevolutionären Stalin
För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.