Vi måste bli färre konsumenter på jorden
onsdag 15 december, 2010 kl. 11:36 e mMarcus från Det vildväxande kollektivet skriver Vi måste bli färre människor på jorden. Den forskning han hänvisar till visar på en fortsatt dystopisk befolkningsökning med oerhörda miljöproblem och sociala konflikter till följd. Lösningen på problemet utläser jag ur Marcus text som att vi kan välja en annan väg att leva och att vi frivilligt kan minska barnafödandet.
Syftet med den här repliken är inte att bestrida det problematiska med en fortsatt befolkningsökning – tvärtom, den är en av flera allvarliga hot som driver planeten mot gränsen för vad den som självreglerande system kan återhämta sig från – utan att försöka nyansera bilden något samt att diskutera konkreta åtgärder på problemet som jag ser det.
Marcus citerar en artikel på DN Debatt skriven av fyra forskare som skriver att ifall dagens födelsetal på 2,6 barn per kvinna ligger fast kommer vi år 2300 vara ofattbara 134 000 miljarder människor på planeten. Även med ett avtagande födelsetal skulle befolkningsökningen fortfarande vara hög under den närmaste framtiden. ”Med 2,1 barn per kvinna ökar befolkningen till 9 miljarder om 50 år för att sedan plana ut.” Den globala utvecklingen, från 4,9 barn per kvinna på 1950-talet till 2,6 idag, ser dock ut att även fortsättningsvis gå mot stadigt sjunkande födelsetal.
Från befolkningsbomb…
Avgörande för den utvecklingen, en fortsatt befolkningsminskning, tycks kvinnors sociala ställning vara. ”Utbildning, arbete och större ekonomisk självständighet gör att kvinnor bildar familj senare och skaffar färre barn”, skriver Jonas Fogelqvist i artikeln Befolkningsbomben och hänvisar bland annat till Fred Pearce bok The Coming Population Crash. Och Pearce skriver i sin tur att framtida historiker sannolikt kommer uppmärksamma två sociala trender under det tjugoförsta århundradet – den dramatiska nedgången i barnafödandet och kvinnans förändrade roll i samhället. Två trender som har en tydlig koppling.
Pearce betonar även männens ansvar – en eftersatt aspekt på ett område som lätt snöar in på hur många barn en enskild kvinna får. Och mäns ansvar är stort, dels är barnfamiljerna större i samhällen med starkare patriarkala strukturer, dels är männens konsumtion och utsläpp större än kvinnornas i de rikare delarna av världen.
Generellt sett kan en minskande befolkning leda till minskande miljöhot – om våra konsumtionsmönster förändras. ”Enligt beräkningar från ansedda Global Footprint Network tar den genomsnittlige USA-medborgaren över nio hektar mark i anspråk för sin konsumtion medan afrikanen får nöja sig med mindre än en hektar”, skriver Fogelqvist i Effekt. Och Pearce konstaterar: ”A rural woman in Ethiopia can have ten children and her family will still do less damage, and consume fewer resources, than the family of the average soccer mom in Minnesota or Manchester or Munich.”
Frågan vi som lever i Sverige därför bör ställa oss är inte så mycket hur vi kan minska jordens befolkning utan hur vi minskar vår påverkan på jorden. I synnerhet som årets konsumtionshögtid stundar, då julhandeln återigen förväntas toppa fjolårets försäljningsrekord. För det vi borde diskutera – och drastiskt göra något åt – är västvärldens överkonsumtion.
Tal om hållbart ursprungligt leverne har ingen direkt påverkan på mitt liv och kan inte heller ha det. För vi är 6,8 miljarder människor idag, det är så det är. Det spelar ingen roll om ett liv som jägare och samlare i retrospektiv var det mest hållbara sättet för människor att leva på, vi har genomgått både en jordbruks- och en industriell revolution sedan dess. Och med dessa revolutioner kom kraftiga befolkningsökningar. Det är här vi befinner oss nu och utifrån de förutsättningarna vi får agera – inte för att på ursprungligt vis leva hållbart utan för att i bästa fall avvärja den överhängande kris vi befinner oss i.
…till konsumtionsbomb
Det vi sitter på är inte så mycket en tickande befolkningsbomb som en konsumtionsbomb. Hur desarmerar vi den? Marcus är tydlig med att dra upp orsakssambanden bakom den explosionsartiga befolkningsökningen men svävande när det kommer till konkreta åtgärder. ”Vi kan börja med att ta kampen ut på gatorna och in i skogarna, föda färre barn och leva som vi lär.”
Att ha få barn är något jag kan bestämma mig för, visst. Sen kan jag även välja att stödja kvinnors självbestämmande i de länder där barnafödslarna fortfarande är högre än här, genom olika rörelser och initiativ som arbetar feministiskt på gräsrotsnivå, så som Kvinna till kvinna eller The Green Belt Movement. Det kan ge effekt på befolkningssituationen och är något jag kan göra indirekt, på håll.
Men det intressanta för mig är vad vi kan göra direkt, här och nu. Hur kan vi utveckla kollektiva praktiker som utgår ifrån våra liv, tillgodoser våra behov och samtidigt minskar vår resursförbrukning? Exempel som jag kommer på är att resa kollektivt, odla tillsammans eller byta varor, verktyg och tjänster med varandra.
En annan kollektiv praktik, som mer siktat in sig på det ekonomiska och politiska systemet i sig, är den löpeld som i dessa dagar sprider sig från en europeisk huvudstad till en annan. Udden är riktad mot den krispolitik med nedskärningar och åtstramningar som påtvingas oss ovanifrån. Det är en spännande utveckling som öppnar upp för möjligheten att koppla de lokala praktikerna till en internationell antikapitalistisk rörelse. Som Erik Persson skriver om studentrörelsen i Storbritannien: ”Utomparlamentariska rörelser har än idag maktmedel nog att rejält skaka om den parlamentariska maktsituationen.”
Vi behöver hitta konkreta praktiker bortom individuellt skuldbeläggande (din enskilda konsumentmakt och barnlöshet ska rädda världen) eller hopplöst hopp (våra folkvalda kommer på COP16, 17 eller möjligen 18 hantera klimathotet åt oss). Vi behöver bli medvetna om den skillnad det gör när vi går ihop och organiserar oss och de möjligheter vi då faktiskt har att påverka vår tillvaro och vår framtid. Du vet med säkerhet fler sätt än de jag tagit upp, tipsa gärna om dessa i kommentarsfältet.
Från Konfliktportalen.se: guldfiske skriver Sparka på de döda, Erik skriver Dagen då den brittiska parlamentsmajoriteten sattes i rubbning, allaljuger skriver Du ser. Du känner. Du fångar det. Du skrattar åt det. Du krossar det., Kaj Raving skriver Ersätt soldaterna i Afghanistan med bistånd!, Röda Lund skriver Om Gud inte finns, Stefan Bergmark skriver Början på slutet för biblioteket?
För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.
måndag 7 februari, 2011 kl. 1:15 e m
Hej kära anarkister!
Jag gillar er hemsida och älskar tidningen och får massa styrka av
alla länkar till andra anartiskter som ni gett mig.
Därför blir jag så arg när Bo Myre skriver om
befolkningsnökningen, kvinnors rättigheter och feminismens
ställning i världen idag. Eftersom jag inte fick skriva i
komentarsfältet så skriver jag här med hopp om svar från Bo.
Artikeln är fylld med patriarkarla och koloniala insinuationer som
smygs in som fakta utan belägg.
”Barnfamiljerna är större i samhällen med starkare patriarkala
strukturer”. I europa är fallet tvärtom, det har visat sig att
länder som skapat lagar o institutioner för jämstäldhet så som
förskola, föräldrarförsäkring, abort etc har högre födelsetal.
Här ligger sverige högt i tabellen medan bland annat Italien är på
botten.
Ur ett globalt persepektiv är meningen helt tagen ur sitt samanhang.
Kön görs till den enda intresanta variabeln medan klass och
nationalitet inte nämns. Självklart är födelsetalen olika i
fattiga länder med andra ekonomiska förutsättningar och strukturer.
Att försöka förklara det med att ”vi” i sverige är mer jämstälde
är en del av ett kolonialistiskt tankesätt där man utgår från
Sverige och vägrar se till andra länders situation.
Denna koloniala diskution blir som läskigast när du konkretiserar
den – du vill få kvinnor i andra länder att föda mindre barn som
ett sätt att rädda miljön. Organisationerna som du nämner är bra
och kvinnors rätt till sin egna kropp är en universiell rättighet.
Det är inget som går att kompromissa och ska inte utnytjas i andra
syften. Är ditt engagemang för kvinnors självbestämmande över sin
egna kropp en fråga om att rädda miljön så behöver vi inte din
hjälp. Det är en kamp som inte ska befläckas av män i väst som
vill kontrolera tredjevärlden-kvinnors kroppar med en agenda om att
stoppa överbefolkningen.
Det hela är ju dessutom feltänkt från början. Du har målat upp
en utvecklingsstege i feminism där västvärlden är bäst på
feminism o därmed lägre födelsetal medan länder med höga
födelsetal är dåliga på feminism. Det är ett grovt
osynliggörande av den feministiska kampen runt om i världen. Ofta
är det en kamp som prioriterar andra frågor än den västerländska
priviligerade feministiska rörelsen och därför kanske du har svårt
att se denna globala feministiska postkoloniala kamp? Men den finns
där och du är inte i position att håna den!
Mvh Jonas
ps.
Rickard Warlenius skrev träffande att engagemanget i
överbefolkningsfrågan är överprioriterad – varför? Jo, för att
det är den enda miljö-frågan där rika män i västvärlden inte
är de stora bovarna. Här finns en miljöfråga där fokus riktas på
fattiga kvinnor.