Aktionen Shut it Down kommer genomföras av medborgare som har tröttnat på allt tomt prat om klimatet och själva tänker göra någonting åt saken. Medan världens regeringar misslyckats med att komma fram till någon lösning blir situationen för klimatet allt mer akut. Det närmaste fem åren är helt avgörande om vi ska lyckas stoppa det största hotet mot mänskligheten någonsin. Vi kan och vill inte vänta på handlingsförlamade politiker som är för rädda för att fatta obekväma beslut som kan utmana väljarna eller stöta sig med mäktiga kapitalintressen. Det är dags att sluta snacka och skrida till verket!

Eldandet av kol är en av de smutsigaste energiframställningar vi har. Inget annat bränsle ställer till med så mycket skada för klimatet. Men i och med att det är billigt är det alltjämt populärt och de stora energibolagen tjänar miljarder i takt med att förutsättningarna för ett värdigt liv förstörs för majoriteten av världens befolkning. Klimatförändringar orsakar ekologiska katastrofer redan idag i form av översvämningar, torka och svält -- samtidigt som de befäster en socialt och ekonomiskt orättvis värld. Men världens ledare väljer att föra en politik som gynnar tillväxt och vinstintressen, istället för att satsa på en ekologiskt och socialt hållbar samhällsomvandling.

I Sverige försöker Fortum framställa sig som ett miljövänligt och snällt energiföretag, samtidigt som man i Värtahamnen i Stockholm driver ett koleldat kraftverk för el- och värmeproduktion som släpper ut mer växthusgaser än Stockholms samlade biltrafik under ett år. Det här motsvarar ¼ av Stockholms totala koldioxidutsläpp! Stockholms Stad ger Fortum mandat att fortsätta tjäna pengar på att sabba klimatet genom skitig koleldning.

Med vår aktion syftar vi till att stänga ner kolkraftverket, om så bara för en dag, för att påvisa vikten av att vi medborgare själva tar initiativ för att förändra vårt samhälle till något mer hållbart när politikerna ter sig oförmögna och företagen själva smiter ansvar. Poängteras ska dock att vår aktion genomförs i solidaritet med Fortums arbetare. Det är inte de som jobbar i verket som har bestämt att det skall eldas med kol, det är inte heller de som bestämmer Fortums verksamhet. Aktionen är direkt riktad mot Fortums ägares girighet och ansvariga politiker.

Den 29:e maj är det hög tid att visa vem som kan föra en hållbar klimatpolitik!

/Shut It Down

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Gert Gelotte ger Vilks en känga, Hans Norebrink skriver Dubbelkatastrofens land, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver På tal om yttrandefrihet, salkavalka skriver 1800-TALETS IDÉVÄRLD 4: NATURVETENSKAP, FILOSOFI OCH BILDNING

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Efter ett tag i radioskuggan är vi stolta att kunna bjuda på ett fjärde radioprogram och en ny hemsida!

Program #4 har framförallt miljö- och klimatfokus. Vi har pratat med Anna från Klimax, Stina från Greenpeace och Tadzio från Climate Justice Action om klimatförändringarna, grön kapitalism, COP15 och den framväxande klimatrörelsen. Vi har även mött upp avgående VD:n för Vattenfall, numera Kolkraft, och pratat om hans krångliga komma-ut-process.

Förutom det har vi frågat de förre detta hyresgästerna som ockuperade Dallas, det hus de tidigare levt i, och Ola från Aktionsgruppen Rädda Aspuddsbadet om varför de valt att ockupera byggnaderna. Hyresgästerna berättar hur de tog strid i egen sak när de inte fick någon uppbackning ens från Hyresgästföreningen. Ola betonar den gemenskap och samhörighet som skapats kring det lokala badet i ett alltmer atomiserat samhälle. Kort efter det att vår intervju gjordes, stormades Aspuddsbadet av polis och trots de starka lokala protesterna kommer badet nu rivas (läs en bra artikel på Motkraft).

Låtarna vi spelar i programmet är: Dead Kennedys “Let’s Lynch The Landlord”, Dead Prez “Fuck the Law”, Kajsa Grytt “Låtsas att det är du”, Syster Elak “Prejudiced”, Lilly Allen “Fuck You”, Quico Pi De La Serra “A las barricadas”.

För att lyssna på programmet i en MP3-spelare högerklicka på länken och välj “Spara länk som”.

Ge respons och kom med egna bidrag till nästa program! Skicka färdiga ljudfiler till radio (kanelbulle) anarkisterna.com eller större filer via skickafilen.com med radio (kanelbulle) anarkisterna.com som mottagare. Vill ni inte själva läsa in era texter så kan vi göra det åt er. Det går även bra att ringa till vår telefonsvarare på
0765-909552.

Kärlek och styrka!
/Radiopiraterna

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Oacceptabelt polistillslag mot CJA i Köpenhamn, andread0ria skriver Plötsligt händer det – del 2, Jinge skriver Jag begriper inte Obama och Utsläppsrätter, zwitterjon skriver re: verkligheten, Fredrik Jönsson skriver Det finns mycket belägg för att SD är ett rasistiskt parti

De som håller med David Jonstad kommer fortsätta med det. De som menar att det finns fog för den kritik jag uttrycker kommer göra det även efter att ha läst hans debattsvar. Själva diskussionen har inte tagit ett enda steg framåt. För det var en strategidiskussion jag efterlyste. Att beskriva autonoma som “den grupp aktivister som knarkar adrenalinkickar genom våldsam konfrontation” är i mina ögon inte mycket till analys. Det är inte heller mycket till diskussion, om man inte med diskussion menar att stå i varsitt hörn och kasta glåpord på varandra.

Det finns fler än jag inom den utomparlamentariska vänstern som är trötta på den all för ofta upprepade uppdelningen i bra eller dålig, autonom eller seriös, våld eller ickevåld. Den ständiga splittringen gör rörelsen tandlös. Jag vill se framgångsrika aktioner. Och varken en fredlig massdemonstration eller en kravall i Köpenhamn kommer utgöra ett hot mot den agenda den rika världens makthavare sätter i klimatpolitiken. Klockan tickar och vi måste utveckla effektiva metoder för att förhindra en eskalerande katastrof. Jag förstår inte riktigt vad det är vi ska vänta på? På insikten om att en fredlig men välordnad och ickekonfrontativ massprotest inte får den verkan vi önskat? Det har vi redan sett otaliga exempel på, jag nämnde tidigare demonstrationerna mot Irakkriget 2003 liksom amnestirörelsen 2005.

David Jonstad menar att autonoma aktivister sätter metoden före målet. Är inte det precis vad han själv gör? Han har bestämt sig för att en stor demonstration kommer vara det mest verkningsfulla i Köpenhamn, men förklarar inte vad som skiljer dagens situation från tidigare då massprotester osynliggjorts eller ignorerats.

För att förtydliga det ytterliggare: Jag vänder mig inte mot fredliga demonstrationer i sig, jag vänder mig mot demonstrationer som inte flyttar fram våra positioner. På samma sätt är det med ritualiserade upplopp, de har inte önskad effekt. Problemet som jag ser med båda dessa protestformer är deras kontrollerbarhet. Är de kontrollerbara så är de inget hot mot den dagordning som sätts av andra över våra huvuden. Då behöver politikerna inte förhålla sig till varför protesterna äger rum utan kan lägga över ansvaret för hur protesterna ska hanteras på ordningsmakten. Politiken blir till en ren ordningsfråga.

Varken pliktskyldig kravall eller ofarlig demonstration

Medan David Jonstad framställer det som att det antingen är en fredlig demonstration eller våldsam kravall man kan välja på, menar jag att vi måste hitta ett tredje, eller flera andra, alternativ. Vår framgång bygger på att vi är så pass okontrollerbara och kraftfulla att politikerna inte längre kan förpassa politiken till ordningsmakten. Det är därför vi måste våga röra oss utanför de inkörda hjulspåren (kravall kontra demonstration) och lägga undan de reflexmässiga positioneringarna sinsemellan (bråkmakare kontra reformister) och ta till nya eller nygamla metoder.

Bland svårkontrollerade aktionsformer kan nämnas fem-finger-taktiken, (rörliga) blockader samt både små- och storskaliga civil olydnads- och direkta aktioner. Dessa kan man tillämpa mot företagskontor, regeringsbyggnader, kolkraftverk eller för att blockera delegaters hotell och mötescentra och vägarna däremellan. Ingen av de metoder jag räknat upp är våldsam och listan kan göras längre. Climate Justice Actions Reclaim Power! den 16:e december är ett återanvänt aktionskoncept; utrustade med de skydd som tillverkats använder man de egna kropparna för att pressa sig genom polisavspärrningar.

Varför bygga en rörelse på att folk ska vara tillräckligt idealistiska för att promenera omkring med plakat och tillräckligt hoppfulla för att vänta tills statschefer och företagsledningar så småningom tar till sig av den trängande kritiken och börja fatta beslut? Varför inte istället bygga den på folks medvetenhet om hur angeläget det är att agera nu, nu, nu? Jag tror att aktioner som ger en direkt synlig effekt inspirerar fler att ta till handling än vad en aktion gör som endast och mot bättre vetande appellerar till ens hopp (Det har inte gjort någon skillnad tidigare, men den här gången så…).

Vi behöver utforma ett effektivt och beslutsamt motstånd mot de aktörer som står i vägen för de förändringar som måste ske. Det motståndet kan ta sig ett myller av olika uttryck, med varierande konfrontationsnivåer, aktioner som kan pågå parallellt vid toppmöten eller aktionsdagar mot enskilda utsläppskällor. För det krävs det en öppenhet och dialogberedskap inom rörelsen, istället för från början låsta positioner. Det behövs en ömsesidig respekt och en förståelse för att vi, oavsett om vi delar varandras analys eller val av metod till hundra procent, ändå drar åt samma håll. Det är nödvändigt att rörelsen solidariserar sig med dem som drabbas av polisvåld eller fängslanden här och solidariserar sig med de människor i Syd som redan nu drabbas av konsekvenserna av klimatförändringarna och av vår västliga livsstil.

Och det brådskar.

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Föräldrarns utbildningsnivå…, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver En samtida hjälte, Anders_S skriver Ockupationen av Aspuddsbadet i Stockholm avbruten av polisen, Jinge skriver Saab och den nakne Kejsaren, Kaj Raving skriver Sellout från PP när man fick komma in i finrummet

Jag håller inte med om hans resonemang men innehållet i artikeln kom inte som en överraskning, snarare som ett brev på posten. Distanseringen från de radikala/autonoma/olydiga känns igen från otaliga politiska sammanhang där människor samlas för att bygga breda allianser för att bemöta allvarliga situationer, det kan handla om solidaritetsrörelsen med palestinier, om antirasistiska nätverk eller som nu om klimatrörelsen.

- På ena sidan en mindre grupp aktivister som oftast kör sitt eget race, inte räds fysisk konfrontation och som står för en mer kompromisslös linje. På andra sidan den politiskt spretiga men större samlingen av aktivister som är inställda på mer ickekonfrontativa demonstrationer och protester, skriver David Jonstad.

Och i artikeln Klyfta i klimatrörelsen på Arbetarens klimatblogg formulerar han skillnaden mellan de två lägren som att anarkisterna inom klimatrörelsen vänder sig mot “lösningar som förhandlas fram av dagens nationalstater, lösningar som innehåller marknadselement eller som på annat sätt utgår från dagens verklighet” och den andra sidan som “utgörs av alla oss andra vilket innebär ett betydligt bredare register av idéer. Gemensamt är dock tron att klimatförändringarna inte kommer att stoppas utan att en internationell överenskommelse mellan de stater som existerar i dag.”

I en kommentar till sin text på klimatbloggen skriver han vidare: – Anarkister finns det ganska gott om i klimatrörelsen och de utgör (inte minst märktes detta under klimatlägret i Storbritannien) en viktig och konstruktiv kraft i rörelsen när det gäller att genomföra praktiska saker.

Nyttiga idioter alltså. Men han får mothugg i en annan kommentar: – kul att du framställer anarkister som haverister. vi och dom fint david.

Det är, anser jag, angeläget att bemöta den här uppdelningen, för den är inte bara onödig utan även kontraproduktiv. Det handlar om föreställningen om de goda/sansade/fredliga å ena och de dåliga/stökiga/våldsamma aktivisterna å andra sidan och om föreställningen om att det skulle gå att bygga den ultimata, brett förankrade och kraftfulla folkrörelsen, bara man kan hålla rent i leden. Ingen kan ha undgått den debatt som uppkom efter Stoppa matchen! i Malmö i våras eller efter protesterna mot EU-toppmötet i Göteborg 2001. För mig är den, nu precis som då liksom varje gång den dyker upp, en skendebatt. Anledningen att jag ger mig in i den nu är att jag är angelägen om att hitta sätt att överbrygga de imaginära klyforna för att sedan kunna gå vidare.

Privileg kontra solidaritet

När jag läste artikeln i Effekt magasin frågade jag mig därför varför David Jonstad driver den här linjen? Det enkla svaret är: för att han kan. Han, liksom vi andra som lever i ett rikt industrialiserat land i Nord, är priviligerad nog för att kunna ägna sig åt sådana pseudodebatter när frågan om klimatförändringarna för människor på flera håll i världen redan nu handlar om liv eller död.

- Jag skulle tippa på att de människor som har störst behov av klimaträttvisa, världens fattiga, inte lär känna sig särskilt behjälpta av en våldsam stormning av klimatmötet, skriver David Jonstad i sin artikel.

Men jag undrar vem i Bangladesh som bryr sig om ifall några skyltfönster krossas i Köpenhamn? Och vem bryr sig om en städad demonstration i december om inte COP15 tar intryck av våra krav och omsätter dem i sitt avtal?

Claudia Gimena Roa från Fundaexpresion, en lantbruksskola för agrarekologi och en sammanslutning av bönderna i Santander i Colombia, får i den tyska mobiliseringstidningen Our Climate Is Not Your Business frågan hur UNFCCC (FN:s ramkonvention för klimatförändringar) påverkar deras situation. Hon svarar: “Även om klimatförändringarna är det centrala temat, så utgör de så kallade marknadsmekanismerna och teknologiska lösningarna som omsätts i Syd lika mycket ett hot som klimatkatastrofen själv”.

Så länge våra ansträngningar går ut på att distansera oss från varandra och varandras aktionsformer kanske vi kan samla PK-poäng i våra egna sammanhang men frågan är om vi kommer uppnå de egentliga mål vi satt oss: att stoppa klimatförändringarna i tid. Vi har ett antal år på oss att påverka utvecklingen i rätt riktning om vi vill hindra uppvärmningen från att bli självgående och eskalera. Vad är poängen med att vi ägnar oss åt ett ställningskrig sinsemellan över metodfrågor? Vem tjänar på det? Inte är det vi. Och inte fan är det människorna i Syd.

Varken de eller vi här i Nord har någonting att vinna på fraktionsstrider och positioneringar inom den framväxande klimatrörelsen, för risken med revirpinkandet är att vi förlorar det egentliga målet ur sikte. Varken en välordnad demonstration eller en våldsam kravall i Köpenhamn är tillräcklig för att förhindra en klimatkatastrof.

Överbrygga klyftorna

David Jonstad förespråkar “en klimatrörelse som genom mäktiga icke-vålds-protester” kan “bli startskottet för en ny process där kriterierna för ett nytt klimatavtal i högre grad präglas av just social rättvisa”. För den 12:e december planeras en bred och folklig demonstration. Det är osannolikt att den som enskilt initiativ kommer utgöra det efterlängtade “startskottet”, men den har – precis som CJA:s konfrontativa ickevåldsaktion den 16:e december – sin plats i det kalejdoskop av aktioner som förbereds av de olika nätverken och grupperna.

Vi måste bygga upp en seriös motmakt som tvingar makthavare och marknad att göra de nödvändiga radikala förändringarna. David Jonstad beskrev det för några år sedan så träffande i en artikel i Arbetaren: “…lösningen på detta gigantiska problem är mer än någonting annat politisk, den är radikal och den kommer att stå i direkt konflikt med de mäktigaste delarna av kapitalet”.

Det är den konflikten det handlar om och inte den “mellan olika typer av demonstranter”. Mot bakgrund av de anklagelser som 130 fattiga länder förde fram på det förberedande mötet i Bangkok, att de industrialiserade länderna allt mindre vill ingå bindande avtal och hellre lägger över ansvaret på de fattiga, är frågan om det är mer av ett misslyckande om COP15-mötet havererar än om det når en överenskommelse?

I Vägen till Köpenhamn svarar Rickard Warlenius: “Om valet står mellan ett riktigt dåligt avtal och att förhandlingarna bryter samman utan överenskommelse, är förmodligen det sistnämnda att föredra. Ett dåligt avtal riskerar att stänga processen i åtminstone fyra år framåt, till det är dags att börja förhandla om Kyotoavtalets tredje åtagandeperiod som enligt planen ska omfatta åren 2018 – 2022. Då kan det mycket väl vara för sent att rädda en planet som liknar vår.”

Sätta vår egen agenda

Någon annan har dragit upp riktlinjerna för den här debatten. Utgår vi ifrån de förenklade mallarna (bra lika med fredlig/lydig/öppen/symbolisk och dålig lika med konfrontativ/olydig/dold/direkt) kommer vårt mostånd förbli splittrat och ineffektivt. Vi måste själva formulera problemet och svaren på det, själva sätta upp riktlinjerna för den diskussion vi vill se. Och den diskussionen borde handla om hur vi förhindrar en klimatkatastrof. Protesterna i Köpenhamn kan vara ett led i den diskussionen – eller ett inlägg i den skendebatt som handlar om de måttfulla kontra de autonoma.

Senast i Malmö kunde man se hur initiativet Stoppa matchen! körde fast i gamla hjulspår när fokus skiftade från sakfrågan till våldsfrågan. I stället för ett brett nätverk fick man två, ett som tog avstånd från våld och som svar på det ett som inte gjorde det; alla gjorde i slutändan som de brukar och ingen uppnådde det ursprungliga målet: att stoppa matchen.

Anledningen till att jag kallar det en skendebatt är att jag ifrågasätter premisserna den utgår ifrån; kommer massorna att strömma till Köpenhamn bara vi kan försäkra dem om att ingen kommer ta till direkta aktioner, blockader eller fönsterkrossning? Underförstått: väntar massorna bara på en välordnad och följsam protest att delta i?

Även om vi är aldrig så lydiga och demonstrerar långt ifrån händelsernas centrum och ropar måttfulla slagord kommer massorna utebli. Och varför då? För att en sådan demonstration inte fyller någon annan funktion än att vi kan stilla våra samveten och bocka av ännu en välavvägd protest. Ingen ska anklaga oss för att ha tigit stilla när politikerna skrev sina till intet förpliktande protokoll – vi gjorde ju i alla fall (symboliskt) motstånd!

Människor går inte ut på gatorna om de anser det vara verkningslöst. Och allt för ofta har det visat sig att våra demonstrationer i sig inte har någon verkan.

Två exempel

De stora antikrigsdemonstrationerna 2003 var lyckade sett till antalet deltagare, men uppnådde inte det uttalade målet: att förhindra kriget. I Storbrittanien, som tillsammans med USA var pådrivande i de militära insatserna mot Irak, var den allmänna opinionen negativ till det nalkande kriget och en och en halv miljon människor gick ut på gatorna i de största protesterna sedan andra världskrigets slut. Krigsmotståndet hade lagt ner mycket kraft och möda på mobiliseringen. När makthavarna inte tog intryck av alla de människor som tagit till gatorna och kriget trots allt tog sin gilla gång så förmådde inte antikrigsrörelsen ta motståndet vidare från de symboliska protesternas nivå.

Den omfattande asylkampanjen 2005 som samlade tusentals människor och allt från kyrkor till antifascister under samma paraply lyckades heller inte uppnå sitt mål: en generell amnesti för alla gömda flyktingar. Även den gången handlade det om att appellera till makthavarna och när dessa inte böjde sig för demonstrationer och petitioner så stannade den breda rörelsen av.

Att vi har rätt är av underordnad betydelse så länge makthavarna kan fortsätta göra som de vill. Vänder vi oss till politikerna på deras egen arena, med de ramar och regler de har satt upp för hur politik ska bedrivas, så har vi redan förlorat. Varför förvänta sig att folk ska sluta upp i våra protester så länge det inte gör någon skillnad om man går ut på gatan och protesterar?

Det finns ingen poäng att hoppas på något som inte kommer hända, inte heller att spela på folks hopp. Istället får vi bli pragmatiska och planera för hur vi ska föra kampen för att den ska ge önskat resultat. För kan det inte vara så att det som avhåller folk från att delta i våra protester är vår ineffektivitet? Ska vi bli en bred och kraftfull klimatrörelse så räcker det inte med att sätta upp ambitiösa mål, vi måste utveckla effektiva metoder för att uppnå dem också.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Intake: Battle Cry, Johan Frick skriver Efterskalvet, Jinge skriver Överskott av vaccin?, Anders_S skriver Det här med övervakningen – FRA, MUST, IB och Säpo, avantivideo skriver Jenny Wrangborg – Vi är här nu TRAILER (2009)

I juni 2001 greps då tjugotreårige Jeffrey “Free” Luers för att ha tänt på tre bilar hos en bilhandlare i Eugene. Hans uttalade avsikt var att skapa medvetenhet om den globala uppvärmningen och den roll som stadsjeepar spelar i den processen. Trots det faktum att ingen människa skadades i aktionen, skadorna på bilarna endast uppgick till 28 000 dollar och bilarna senare såldes vidare, dömdes Jeffrey Luers till tjugotvå år och åtta månader.

Som vi skrev förra året olagligförklarade en domstol straffsatsen och omvadlade den till ett tioårs fängelsestraff. Igår tillerkändes han ytterliggare en straffreduktion och imorse kunde han lämna fängelset, tre månader innan utsatt datum.

Vi gläds med Jeff, vars långa resa nu är över.

Låtarna i spelordning: “Last Surviving Crocodile” med Submission Hold, “Paper Planes” med M.I.A., “City” med Compas, “Silhouette” med 1905, “Lemmeltåget” med Max Peezay och “Copenhagen Massive” med Obeah.

För att lyssna på programmet i en MP3-spelare högerklicka på länken och välj “Spara länk som…”.

Ge respons och kom med egna bidrag till nästa program! Skicka färdiga ljudfiler till radio (kanelbulle) anarkisterna.com eller större filer via skickafilen.com med radio (kanelbulle) anarkisterna.com som mottagare. Vill ni inte själva läsa in era texter så kan vi göra det åt er. Det går även bra att ringa till vår telefonsvarare: 0765-909552.

Kärlek och styrka!
/Sensommarcrew

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Män är män…, kamratwot skriver Mord utan offer, Jinge skriver Nätcensur idé i USA!, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Alliansen sänker Sverige ekonomiskt och socialt, Anders_S skriver Att vaccinera sig eller inte

Början på en diskussion om fattigdom, svält och växande befolkningar och om den ekologiska, ekonomiska och sociala krisen. Diskussionen tar sin utgångspunkt i Marit Paulsens påstående att ekologisk mat inte räddar världen och kommer sedan in på frågor som vad lågkonjunkturen och klimatförändringarna innebär för den radikala vänstern – är de ett hot eller en möjlighet? Är upploppen i Grekland och nu senast i London och Strasbourg en katalysator för det växande missnöjet och kanske rentav början på en internationell revolt? Nu är du manad att fortsätta diskussionen.

Må, 2009-04-06, 06:22 pm

Hej

“Marit Paulsen: ekologisk mat räddar inte världen

Marit Paulsen, fd sosse, nu fp har skrivit en ny bok och har kommit fram till att det inte är en “hållbar global lösning” att handla ekologisk mat.

Hon anser att det inte kommer att räcka med mat till en fortsatt ökad befolkningstillväxt, observera att hon endast tänker på arten homo sapiens, de andra arterna får anpassa sig till mänsklighetens tillväxt. Jag trodde att denna kvinna kunde detta med ekosystem, att man måste försöka leva i balans inom systemet, inte förstöra det. Jag trodde fel.

Att föra en diskussion om att vi är för många människor på denna planet orsakar oftast hatiska känslor, man blir kallad hitler, människohatare, pessimist osv.

Det allra största miljö/sociala/ekonomiska problemet för människan är just människan, vi är för många, för giriga, för själviska, för feta (i i-länderna), för allting.

Att se människan i ett ekosystem, att förstå hur det fungerar skulle göra gott för många.

Vad tycker ni?
Ska vi bli fler/färre?
Ha ekologiskt/konventionellt jordbruk?”

Placera den i gröna faran?
/P3

Ti, 2009-04-07, 09:17 pm

Hej P3,

Hälsar
/Bo

On, 2009-04-08, 09:52 am

Bra att du tog upp nedanstående funderingar, blev något irriterad när jag läste artikeln samt att jag kände att om man medvetet skriver lite provokativt så kanske man får igång en diskussion, känns som om anarkisterna.com inte har en sådan (därav frågorna på slutet).

Du har helt rätt i att om en större del av världens befolkning har en vegetarisk kost så skulle mycket areal/energi/råvaror frigöras, samt klimatmässigt så står köttindustrin för ca 20% av den totala klimatutsläppen, ganska mycket.

Det som är den brinnande frågan är dock att vi är för många här på jorden, vi förstör biotoper, ekosystem, vi utrotar arter bara för att vi kan få det bättre. Detta är ett faktum. Samma sak gäller att företag/individer utnyttjar, våldför sig på människor som är förtryckta/har lite makt för att kunna erbjuda billiga varor till bättre ställda människor (i vinstsyfte). Samma sak gäller företag/individer/stater som utnyttjar företag/människor/stater för att bygga större berg av pengar för sig själva.

Den ekologiska/sociala/ekonomiska krisen som vi mer eller mindre alltid haft, men som nu håller på att eskalera ÄR på grund av de marknadsekonomiska mekanismerna (konkurrens ränta m.m.) som helt enkelt går ut på ständig ökad tillväxt, ständig ökad konsumtion, ständig utnyttjande av ekosystem och människor med lite makt osv.

Det är lätt att skriva om att det kapitalistiska systemet är helt fel, att den långsiktigt inte fungerar om vi vill bo kvar på denna jord, men jag tycker att vi måste ta upp frågan om befolkningstillväxt, det är en naturlag att om en population ökar på andras bekostnad, så kommer de “andra” att gå under, samt att efter ett tag så kommer omgivningen/näringen att förstöras/ta slut. (iofs om en mänsklig population hotar att ta över en annan svagare population så kan den svagare fortfarande vinna, men det gäller inte i naturen eftersom växt/djurarter inte kan försvara sig)

Angående girighet så har jag funderat mkt på det, diskuterat det med folk. I somras träffade jag en kille som sa att forskare hade hittat en altruistisk gen i människan?

Om man ser rent biologistiskt så är människan ett flockdjur som “trivs” med hierarki, konkurrens med andra “flockar” osv. Men jag vill gärna tro att människan kan “evolve”, att människan kan se till helheten.

Det är väldigt svårt att diskutera hur en tillväxt ska avta, men om man använder sig av verktygen skola/vård/mat/egen makt över livet i länder som är förtryckta av kapitalismen så skulle färre barn födas eftersom då skulle spädbarnsdödligheten/hemmafrun/arbetslösheten/analfabetismen osv att drastiskt minska.

Om man återgår till den rent biologiska idén så finns det arter (ex fiskar) som producerar en hög avkomma för att den “vet” att 90% kommer att dö, om man tar den rent biologiska funktionen till en mer social idé så skulle en ÖKAD trygghet/frihet ge en lägre avkomma?

Känner att jag är ute på hal is, blandar friskt hit och dit och vet inte riktigt om du blir mer klok av det jag skriver, men det viktiga är ATT man skriver, ATT man debatterar, även om det är känsliga ämnen.

Angående inlägget, skriv gärna vad du tycker om ovanstående funderingar och det skulle vara kul om du skriver ner vad du tycker om det.

Ps, vet du varför våra kära politiker inte ser att den sociala, ekologiska och ekonomiska krisen ska behandlas som ett? Dom borde väl inse att vårat nuvarande system helt enkelt inte fungerar? Ds

/P3

On, 2009-04-15, 12:13 am

Hej igen P3,

Din tur.
/Bo

On, 2009-04-15, 10:28 am

Hej Bo

Tackar för synpunkterna, alltid bra med kritik/funderingar. Jag anser, även om det är väldigt många som lider av dagens ekonomiska kris, att det är en social omvälvning/omstrukturering som kan ske i dessa tider. Såsom på trettiotalet och i viss mån bankkrisen och internetbubblan så visar marknaden dess systematiska svaghet, man måste korrigera ekonomin för att på nytt bygga upp den (pris/efterfrågan).

Skillnaden med bankkrisen/internetbubblan är att denna kris drabbar alla, detta bör vara ett gyllene tillfälle för oss (generaliserar “vänstern”) att agera. Jag har dock en känsla av att det inte kommer att ske. Vänstern (otaliga grupper/fraktioner/ideologier) kommer inte att gå ihop i en och samma kraft för att få med sig folket. Varför?

För att vänstern har en förkärlek till att försöka visa sin egen lösning och inte arbeta tillsammans. Detta syndrom såg jag på ESF i höstas då det mer liknade en skönhetskamp mellan vänsterorganisationer istället för samarbete för en ny framtid.

Vad kan vi göra då? Se på Grekland förra året, kampen började på gatorna och folket accepterade missnöjesyttringarna. Folk tyckte att det var acceptabelt med våldsyttringar som ett medel för att peka på felaktigheter. som ELF skriver: Igniting the Revolution.

Detta bör vara ett syfte för autonoma grupper, att på något sätt samverka utan samröre, att synliggöra ekosystemets/marknadens/människans förfall, för att sedan, förhoppningsvis få folket med sig. Den utopiska drömmen om ett folk som reser sig för rättvisa, som inser dess brister och gör något åt det. att folket inser att man själv måste ta tillbaka makten över ens egna liv och agera, inte ge den egna makten till företagen/politikerna.

Om detta sker, då kan problem som svält, analfabetism, förtryck m.m. kanske lösas på ett smidigt sätt, eller kanske inte.

Vår roll, anser jag, är att peka på det som är fel så att “vanliga” svenssons vaknar upp ur den marknadsekonomiska dvalan och börjar agera, inte bara på tv-galor för stackars fattigt/svältandefolkiettlandsomvialdrigharhörtalasom.

Angående du och jag, som lever ett ganska priviligerat liv kan bara förstå på ett teoretiskt sätt hur det är att kanske inte kunna äta varje dag, att ständigt planera för att hitta vatten för dagen, att stå i långa köer för att kanske få ett tillfälligt arbete, att behöva gömma sig från polisen för att inte bli utkastad från ett land. Detta är själva essensen, att försöka förstå, se de systematiska felaktigheterna och sedan kommunicera ut dem genom direkt aktion. Det är därför det är lite tråkigt att det inte debatteras mer på er hemsida.

Sedan en fråga som jag funderat på: Är anarkistiska synsätt mest för dem som redan har allt, som kan “offra” det feta livet, för att man kan återgå till den om man inte orkar leva enligt sina egna etiska idéer?

Hälsningar
P3

Fr, 2009-04-17, 01:43 am

P3, vad sägs om att släppa in fler i diskussionen? Vi kan lägga upp vår brevväxling som sådan på sidan, får vi se vad vi får för reaktioner. Alltid inspirerar det väl någon till att höra av sig med sina tankar och synpunkter.

Som jag ser det handlar anarkism inte om en paus från det feta livet för lite ungdomlig anarki innan man desillusionerat drar sig tillbaka. Jag kan inte se något alternativ till det här sättet att organisera mig och att bedriva politisk kamp. Vad skulle jag dra mig tillbaka till i mitt feta liv? Vetskapen om att de sociala, ekonomiska och ekologiska problemen kvarstår och att allt som kommer ur det tungrodda parlamentariska systemet är urvattnade inomkapitalistiska kompromisser? Det gäller rubbet, då duger inga halvmesyrer. Som Margaret Thatcher sa:There Is No Alternativ. I det här sammanhanget (och taget ur sitt ursprungliga) håller jag med henne.

Hälsar
/Bo

Fr, 2009-04-17, 12:59 pm

Hej,

Bra idé, känner att det är behov av diskussion, rätt eller fel, ja eller nej spelar ingen roll, huvudsaken är att diskussionen är öppen och att deltagarna respekteras.

Vi kör på det.
/P3

Sö, 2009-04-19, 10:37 pm

Avslutningsvis ett citat ur en recension av ”In Defense of Lost Causes” i DN häromdagen. Tycker den sätter fingret på något du skrev, att krisen kan ses som ett gyllene tillfälle för oss: