Tag: ledarna

The Limits of Our Politics

Posted by on 01 Januari, 2010

As millions come to grips with the claimed agreements emerging from the Copenhagen Conference on Climate Change, it’s impossible to resist the suspicion that politics can provide no solution to the serious environmental and ecological problems facing the earth.

Despite the absurdity of shout shows which daily disparage global warming, it is a fact that sea ice in the Arctic is melting, as are Antarctica and Greenland ice sheets. This, coupled with melting glacial ice in places like the Himalayas, spells climate change that threatens disaster for millions of people in the region of Bangladesh, and the Indian state of West Bengal.

It means both flooding and drought, increased heat, more disease and the destruction of human habitat.

Politicians, speaking for their nation states, pledge a lessening of carbon emissions by 2020, thereby ignoring the view of many scientists that if all such emissions ceased today, the deleterious effects would be devastating.

Eleven years from now, very few of the politicians making today’s agreement will be in office. As Bush showed, it’s relatively easy to abrogate a treaty obligation — just ignore it.

Politicians are overwhelmingly the hirelings of the corporate class; they often do their bidding, as it is usually them — and only them — who can afford them!

When the Tuvalu Islands, low lying atolls in the South west Pacific, go underwater; when rivers burst their banks in Bangladesh; when drought threatens millions in India and Africa, will we look back at Copenhagen and think, ‘well done?’

I think not.

/Mumia Abu-Jamal

Listen to Mumia’s essay at Prison Radio.

Ny tidning: Dealing with Distractions – Confronting green capitalism in Copenhagen and beyond

Posted by on 26 November, 2009

För en vecka sedan kom äntligen vår tidning “Dealing with Distractions – Confronting green capitalism in Copenhagen and beyond” från tryckeriet.

En liten redaktionsgrupp bestående av några köpenhamnsbor och malmöbor har under hösten satt ihop denna antologi av nyskrivna och gamla texter. Vårt mål var att analysera “klimatkrisen” ur olika antikapitalistiska perspektiv.

Här hittar du den som pdf.

Trevlig läsning!
/COP 15 zine crew

framsida

The apocalypse looms like a dark tempest on the horizon. Things are serious now. If we are to get through this Crisis we have to forget all old grudges and past wrongs, leave behind all dissent and rebellious activity, and gather in support of our leaders.
 ”Come,” they smile at us in the green-shimmering full-page advertisements from a future where new technology and new markets have saved the planet, ”only together can we solve this”.

But wait a minute… Their proposal for how we are to be saved from ruin seems sickeningly familiar. Haven’t we heard all this before? What is it they are hiding? What is it they are trying to distract us from?

As the faith in the proposed future crumbles, an increasingly clear line is becoming visible between those that believe that a solution is possible within the capitalist system, and those that don’t. While the world is shaken by crises, a growing number of people on the earth can be found on the side of those doubting the current structures of power and capital. When this zine goes to press, preparations are in full swing on both sides for the next big event in this drama: The 15th Conference Of the Parties of the UN’s Framework Convention on Climate Change, better known as the COP15.


The crowd preparing to oppose the summit is a diverse bunch. The Climate Crisis seems to have opened the possibility of uniting a broad range of struggles against capitalism: from indigenous peoples to workers unions, from the landless to the european autonomous, from climate campers to youth from the suburbs of the metropolis, from anti-industrialists to anarcho-syndicalists. Just as big is the scope of the strategies, tactics and dreams.

The radical class struggle movements have just recently started to join in. In spite of the division between them and the environmental oriented movements, it´s getting more and more clear that whoever wants to have any influence on the upcoming development of the future needs to start addressing the topic.

By putting together this zine, we wanted to look for the connections: What common interests can we find faced with the ”Climate Crisis”? How can it be understood in the context of the Capitalist system? How will the changes to the climate and the proposals at the COP15 influence our fighting and living conditions in the future? And the inevitable question: How can the devastation be stopped?

Some of these articles were written specifically for this zine, while others have been printed elsewhere. Some authors are well known, others wish to remain nameless. We hope that you find the following texts thought-provoking and inspiring.

See you in the streets!

Vi ses i Köpenhamn!

Posted by on 04 Oktober, 2009

COP15 är en konferens där alla FN:s länder träffas för att tillsammans komma fram till en lösning på klimatkrisen. Varför planerar då tusentals människor att resa till Köpenhamn för att protestera mot mötet?

Det finns en uppsjö organisationer och grupper som uppmanar oss att åka till Köpenhamn för att med våra demonstrationer och aktioner sätta press på ledarna så att de tar radikalare beslut. Med radikala menar man då stramare utsläppstak under det nya Kyotoprotokollet. Men om vi vill undvika katastrofal global uppvärmning måste vi se till att inte falla i den fällan.

Genom att vrida debatten till att handla om promillehalter av växthusgaser i atmosfären och procentuella utsläppsmål för olika länder lyckats den ekonomiska och politiska eliten undvika att prata om klimatförändringarnas verkliga orsak. Den globala uppvärmningen orsakas av det kapitalistiska produktionssystemet och de olika industrier som kapitalismen vilar på: kolindustrin, oljeindustrin, gruvindustrin, transportindustrin osv. Klimatförändringarna är ett symptom på kapitalismens totala ohållbarhet. Genom att vrida diskussionen till hur mycket växthusgaser det är i atmosfären istället för hur de kom dit lyckas man styra iväg diskussionen från det uppenbara: för att ta itu med klimatförändringarna måste vi ta itu med kapitalismen.

Det är inte utopiskt tänkande utan den krassa verkligheten. Om vi vill överleva på den här planeten måste vi göra oss av med den kapitalistiska världsordningen, eller gå under tillsammans med den. Alla debatter som handlar om koldioxidhalter i atmosfären eller olika länders ståndpunkter i FN:s klimatförhandlingar bidrar till att stärka förtroendet för makteliten och deras förmåga att lösa problemet. Detsamma gäller all aktivitet som ämnar att pressa politikerna till att ta rätt beslut.

Hur skulle vi kunna lita på att samma personer som skapat den globala uppvärmningen skulle lösa den? Är inte det utopiskt tänkande om något? Att sätta sitt förtroende till att politiska representanter under press från industrilobbygrupper och andra maktkonstellationer som WTO och G8 skulle lösa problemet med den globala uppvärmningen åt oss? Precis som G8 och WTO sysslar med neokoloniala frihandelsprojekt i fattigdomsbekämpningens namn, sker samma sak i genom UNFCCC (Förklara: FN:s ramkonvention om klimatförändringar) i namnet av kampen mot den globala uppvärmningen.

Förhandlingarna på COP15 ska inte ses som ett allvarligt försök att stoppa den fortsatta globala uppvärmningen utan snarare som ett projekt som syftar till att upprätthålla förtroendet för vår nuvarande maktelit. Genom att få det att framstå som att de går till handling mot något som så gott som hela världens befolkning ser som en överhängande katastrof försöker man behålla sin egen legitimitet och förhindra att folk tar saker och ting i egna händer. Vad som händer på förhandlingarna i Bella Center är inte det viktigaste, även om det vore en katastrof om man lyckades skapa ett avtal, utan det viktigaste är att vi lyckas krossa deras politiska spektakel och visa att det är dags att ta saken i egna händer. Lösningarna på klimatkrisen kommer underifrån, det är bara vi som kan skapa den värld vi vill leva i. Lösningen på den globala uppvärmningen kommer från de som alltid kämpat för att försvara jorden – inte från arkitekterna av ett ekonomiskt system som är beroende av konstant ekonomisk tillväxt.

Vi får höra det från alla håll hela tiden: Vi måste alla dra vårt strå till stacken, gör du ditt på ditt håll (sopsortera, köp klimatsmarta prylar) så gör politikerna och företagsledarna sitt på sitt håll (utforma de lagar och system som bestämmer hur du ska leva ditt liv). Vi kan inte stå passiva och se på när den globala medeltemperaturen glider upp mot de trösklar där uppvärmningen börjar skena bortom all kontroll, och sen skylla på att politikerna i FN:s klimatprocess inte fixade det hela åt oss.

Vi får inte heller låta etablissemangets snack om kriser driva oss till reformism utan snarare tvärtom. Det är kris, ja. Men kris betyder att vi själva måste gå till handling snarare än att vi ska ge UNFCCC ännu en chans efter att de misslyckats med Kyotoprotokollet.

Det är en minoritet av världens befolkning som lever den typen av fossilintensivt liv som skapat de nuvarande klimatförändringarna, majoriteten av världens befolkning lever på ett ekologiskt hållbart sätt. Vi behöver inte hitta på nya sätt att leva på för att lösa problemet med den globala uppvärmningen, om det nu inte är det vi vill. Kunskapen om hur man lever utan att släppa ut dödliga mängder växthusgaser finns redan, likaså erfarenheten av hur de mäktiga olje- kol- och gasbolagen kan bekämpas. Nu måste vi globalisera de här lösningarna.

Idag är de flesta medvetna om att en ohejdad global uppvärmning vore en dödlig katastrof. Om vi lyckas med att krossa COP15:s legitimitet och därmed UNFCCC:s, lyckas vi skapa en okontrollerbar situation för våra makthavare. Att maktelitens svar på ett så överhängande problem är helt intetsägande gör det tydligare än någonsin att vi inte har något val annat än att ta tillbaka makten och gå till handling själva, och tillsammans. COP15 ska innebära slutet för kapitalismen och ett samhälle byggt på domination, inte för livet på jorden! Vi ses i Köpenhamn!