Sprickorna i asfalten

Höstgrävning gör vi i lerig jord (lerjord). Alltså jord som innehåller minst 15% lera och som då också är tung, vattnig och kompakt. Vi gör det också på platser där det blir vinter, som typ är i Sverige. Annars finns det nog ingen poäng med att just höstgräva, i alla fall vad jag vet.

Har du däremot en sandig jord bör du snarare vänta till våren med att gräva. Om du nu behöver gräva överhuvudtaget, då sandjordar kan var tillräckligt luckra som de är. Något du däremot bör tänka på är att täcka en sandjord med t ex klippt gräs, då det håller näring kvar i jorden och dessutom förmultnar vilket i sin tur ger jorden mull. Men mer om det en annan gång.

Just nu handlar det om höstgrävning.

Varför höstgräva?

Det finns flera skäl. Jag listar de jag vet:

• Jorden får en bra struktur genom att kylan får vattnet att spränga stora klumpar;
• när jorden får en bra struktur finns det utrymme för luft och rötter behöver luft;
• den dräneras också en aning vilket minskar risken för vattenskador;
• strukturen gör även jorden lucker som ger det lättare för rötterna att växa ostört (inga rötter vill växa i betong).

Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att jordförbättra med att tillföra näringsrik mull (så som matkompost t ex) och sand. Mullen ger som sagt näring och även – så som jag förstått det – en något bättre struktur. Sanden gör lerjorden något mindre lerig, eller snarare något mindre kompakt.

Hurdå?

Jag har börjat förstå att höstgrävning kan vara en konstform i sig. En grävning kan få ett estetiskt värde och det kan göra väldigt mycket för jorden. Proceduren är dock väldigt enkel:

1. Börja med att lägga ett runt lager med sand ovanpå jorden du tänker gräva. Den bör vara runt 0,2 till 0,8 cm, dvs. storleken på sandkornen.
2. 

   Gräv ett dike. Men gräv inte bara på som om du skulle gräva vilket dike som helst, utan gör det såhär: gräv upp så stora klumpar du kan. Slå aldrig sönder dom, utan se till att de håller sig stora. För bekvämlighetens skull kan det vara en idé att kräva dom kvadratiska med bladet på din spade som bredd för varje sida. Vilket också gör att diket blir brett som din spade, helt enkelt.

3. Blanda aldrig matjorden med alven.
4. Va?
5. Ok, såhär: gräv inte för djupt. Din jord består av en massa olika “jordlager” som i sin tur är olika ekosystem i sig. De innehåller olika bakterier, mikroorganismer, djur etc. I vissa fall, som t ex inom permakulturen, ska aldrig hålla på och jiddra med dessa. De bör leva sitt liv utan att du är där och påverkar för mycket. Snarare bör du anpassa ditt arbete och din odling. Men i det här fallet ska vi dock gräva och då är bryr vi inte oss om det, i alla fall just nu.

   Vi ska snarare bekanta oss med två begrepp: matjord och alv. Matojorden är den jord du har överst. Det är den jorden du hela tiden arbetar med, genom att underhålla den med näring och struktur. Alven är jorden under. Den är riktigt kompakt. Om du tycker att din matjord är kompakt, så är alven hundra gånger värre. Du kan även se en färgmässig skillnad, då matjorden oftast är något mörk och alven ljus.

   Så, helt enkelt, låt alven ligga för sig och matjorden för sig. Gräv ner till alven, men gräv aldrig upp alven för att blanda med matjorden. Om du dock ändå vill göra det för att göra matjorden djupare, så vet jag just inte riktigt hur jag ska guida dig, för så långt har jag inte kommit än.

6. När du gräver upp matjorden (som stora klumpar), lägger du den åt sidan. Gör du första raden, kan du lägga jorden i en skottkärra, t ex. Gör du resten av raderna, lägger du jorden rätt ner i diket du grävde sist. Den första radens jord flyttar du sen på och lägger i den sista radens dike.
7. Nu har du minst ett dike och du ska kunna se alven där längst ner. Om du vill kan du nu gräva i alven utan att den blandar sig med matjorden. Ok, lite matjord kommer nog att åka ner, men så länge du inte medvetet gör det och gör det massor, så är det rätt lugnt. Stick ner spaden och vänd på alven.
8. Strö sedan kompostjord eller gödsel ner i diket. Använd gärna näringsrik kompost som t ex från en matkompost.
9. Nu är du klar med minst ett dike och du kan fortsätta med nästa. Och som sagt, då lägger du bara klumparna ner i föregående dike.
10. Håll nu på så här till dess att bädden tar slut, varpå du lägger ner jorden från det första diket ner i det sista.

Nu kommer jordklumparna ligga och frysa till is under vintern. När de gör det kommer vattnet vilja ta större plats i anspråk (det gör vatten när det blir till is) varpå klumparna sprängs. Kylan gör jobbet åt dig med att finfördela jorden, helt enkelt. När jorden sedan tinar upp framåt våren, har du en näringsrik jord och som är lucker, vilket dina växter kommer tacka dig för.