Category Archives: Gräva

Tipiodling

P9110034Att bereda mark för odling är ett stort ämne. Många situationer, kunskaper, erfarenheter och en hel uppsjö tekniker och idéer. Jag har spenderat mycket tid på att tänka hur jag skulle kunna bereda ny mark för odling i olika situationer; med potatis, grisar, hönstraktor, täckodling osv. Men ibland dyker tillfällena och teknikerna upp av sig självt. Plötsligt bara står jag där framför en liten bit mark, som aldrig – vad jag vet – varit odlad på innan, men ändå förberedd och klar. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Och hur kul kan detta vara, att få kasta sig in i ett nytt mindre odlingsprojekt utan att få stötas och blötas med dåliga förutsättningar?!

P9110036Vi har en tipi där jag bor. Den är nu tyvärr helt knäckt av stora massor snö. Tyngden blev för mycket som slutligen fick den att rasa ihop. Men i somras – när den fortfarande var hel – flyttade några av mina grannar på den. Och där den tidigare stått – mitt i gräsmattan – fanns nu en liten cirkel med helt bar jord. Inga jobbiga etablerade nät av kvickrot eller ansamlingar ogrösfrö. Bara ren bar lerjord.

Utan att riktigt förankra odlingsmöjligheterna med grannarna tog jag mig friheten att plantera en rabarber. Det var då september. Jag tänkte att den nog hinner etablera sig något innan vintern kommer och kan vara tillräckligt stor för att klara av en varm sommar året därpå. Jag tänkte också att ”nu är det försent”, nu kan grannarna säga vad de vill – nu har jag ju redan börjat. Därefter satte jag, två grannar och en kär vän igång med att helt enkelt gräva upp alltihop. Vi gjorde ordentliga djupgrävningar och hävde i så mycket kompostjord vi kunde hitta. På några bäddar blandade komposten med lerjorden och täckte med löv och gräsklipp. Andra bäddar grävde vi upp, luckrade på jorden under, lade i kompost och lät resten av jorden vi grävt upp ligga ovanpå som stora klumpar att frysa sönder under vintern – en höstgrävning (samt) alltså.

Pb260002Vi satte massor av vitlök, verkligen mycket. Inte långt därefter började de spira och nu hoppas jag de överlever den här rätt kalla vintern. Nu fattas bara en plan och därefter lite frön och några varma drivbänkar. Vi har gott om hästgödsel från några hästar vi hade här i somras och från närliggande stall. Brädor och fönster finns det gott om här i huset – så fort bara snön försvinner dyker det säkerligen upp ett gäng bänkar med fönster som tak och gott om färsk hästgödsel som golv. Jag lade också två komposter av hästgödsel i närheten som jag tänker blanda i så fort jag får börja bereda marken efter att tjärlen gått ur.

Jag håller världen uppdaterad om denna lilla tipiodling här på bloggen via tipiodlingskategorin. Jag har även andra idéer på hur jag kan utöka denna cirkelrunda odlingsyta med fler likadana ytor. Vi har höns här och jag tror ett introducerande av en hönstraktor kan bli realitet framåt sommaren. Kanske kan vi ha tre cirklar av tipiodling där hönstraktorn går runt på en yta en gång om året?! Växtföljd med höns alltså.

Pc220025

Automatlandet under helgen 2-3 maj

p5020041

Vi blev jävligt många den här helgen på automatlandet. Tror vi var uppåt 20 under lördagen som jobbade, och kanske 6-8 stycken under söndagen. Och mycket blev gjort.

En kort sammanfattning och innehållsförteckning över det här inlägget:

Gödsel hämtades från Säby Gård

p5020028

p5020030Jag vaknade kl 07.00 i Skarpnäck efter en hård dag med Automat. Vi hade gjort runt 500 mackor vi gav bort mot donationer under hela första maj. Det hade varit sjukt roligt, men tungt. Vi jobbade hårt från klockan 06.00 till 23.00 med att göra mackor, koka kaffe, cykla runt hela jävla stan med våra chris-cyklar, skricka åt folk att käka mackor och dricka kaffe, osv. Så det var relativt tugnt att slänga sig på cykeln och ta sig till Järna.

Väl framme mötte jag upp vår käre trädgårdsmästare Johan med traktor och gödselspridare. Vi fick nästan 2 kubik komposterat gödsel med min cykel på toppen och körde mot odlingen.

Vi har nu fem bäddar på frilandet

p5020035Kanske någon timme efter att jag och Johan landat med all gödsel framför landet, kom en jävla massa folk. Vi gick snabbt igenom vad vi skulle kunna hinna med under dagen och satte igång arbetet. Det var grymt peppande att se så många jobba, snacka, dricka kaffe, hänga ut och käka mackor. Och vi fick mycket gjort.

Den jord vi fixade till helgen innan och lite därefter gjordes till bäddar och mer jord bearbetades som vi gjort tidigare. Vi blandade ner ungefär 1-2 skyfflar gödsel och blandade ner. Eller rättare sagt, vi började med att lägga det ovanpå färdiga bäddar med jord från gångarna. Men märkte snart att det borde vara mycket smartare att först lägga på gödsel och sedan lassa på jord från gångarna. På så sätt slipper vi vända ner gödslet, då det redan ligger under jord. Men det var nog bara den sista bädden vi lyckades med det. Hur som helst ska inte gödsel ligga framme i solljus, då kvävet sticker iväg i luften och gödslet torkar ut. Dessutom vill gödsel ätas upp av organismer i jorden, som definitivt inte trivs ovan jord. Och rötterna vill komma åt näringen och trivas i strukturen jorden med gödsel bildar. Därför bör gödslet gärna ligga en bit ner. Maskarna kommer sedan även att sprida på gödslet genom att äta upp det och bajsa ut den någon annanstans.

p5020045

I de fem bäddarna ska det senare planteras potatis, bönor, betor, lök, morötter, palsternackor, mangold och spenat.

En större ruta gamla bäddar med sjukt mycket kvickrot grävdes upp och gjordes till bäddar

p5030055

När de andra gjorde bäddar tog jag och några andra oss an att gräva upp en större ruta med någon gammal odlingslott. Den hade något så sjukt mycket kvickrot och lite gamla rester från tidigare odlingar. Och detta tänkte vi att vi kunde åtgärda med blött tidningspapper och diverse täckmaterial (gräs, halm, löv och lite gamla stjälkar). Tanken med denna metod är att hålla ogräsen under ett tjockt lager med tidningspapper. De ska alltså inte orka växa sig igenom lagret. Allt ogräs hindras såklart inte, men när det är så mycket ogräs att det blir så jobbigt att rensa, så håller man det värsta borta i alla fall. När vi sedan odlar i detta gör vi små hål i pappret där vi sätter våra plantor.

Jag förklarar vad vi gjorde, steg för steg:

Att försöka bli kvitt ogräs med tidningspapper

p5020050

  1. Först och främst grävde vi upp allt och slog sönder alla större jordkockor. Vi rensade aldrig ut något ogräs, utan låt allt bara ligga kvar. De ogräs som inte orkar växa genom tidningspappret bildar ingen fotosyntes och dör förhoppningsvis så småningom. I så fall förmultnar det och blir till fin mull. Det samma gäller för alla de växter som lyckats bilda blad och stjälkar.
  2. Efter det blötte vi tidningspapper och lade ovanpå jorden. Vi tog då en hel tidning, dvs. ett lager med flera sidor, blötte de, vek upp och lade de om lott. De ska gärna överlappa varandra så att vi inte får några sprickor/glipor där någon kvickrot kan leta sig fram igenom.
    p5020051
  3. Därefter samlade vi täckmaterial var vi än kunde hitta det. Det fanns en hög med lite samlat löv och gräs, men vilket inte räckte särskilt långt. Vi fick helt enkelt gå loss med krattor och räfsor på gamla högväxtande gräsmattor och i dungar på jakt efter gräs och löv. Det gick rätt bra och vi kunde slutligen täcka lagret med tidningspapper med allt vi hittat. På så sätt håller vi tidningspappret på plats och håller lite av fukten i pappret kvar.
    p5020049

Slutligen lade vi lite ull i gångarna mellan bäddarna med tidningspapper. Sniglar gillar inte ull och ogräs har svårt att växa igenom det. Dessutom är det rätt skönt att gå på barfota, om man nu skulle få för sig det.

Nässelvatten blandades och sprayades över hela landet

p5030060Nässelvatten har flera effekter. Dels kan man använda det som gödningsmedel då det innehåller en del kväve. Och dels kan man se det som en medicinalväxt som även gör sig bra i jordar. Det ska tydligen ge en effekt av att jorden håller sig ifrån sjukdomar och svamp. Inte helt och hållet, men i all fall något mer resistent. Eller om det är växterna som växer i det som blir bra av det. Jag vet inte, och återkommer i ämnet när jag läst på lite mer.

p5030058Jag satte nässlor i vatten för några dagar sedan för att jäsa. I lördags hade det legat i vatten under 5 dagar och det hade bildats en hel del skum på ytan. Jag antar att det var redo att användas. Men jag vet att man kan koka nässlor också, om det skulle vara så att man vill använda nässelvattnet redan dagen efter.

Vi rörde om och blandade ut det jästa nässelvattnet med ungefär 10 delar vatten från kranen. Därefter fyllde vi en en såndär spridare man har på ryggen, med pump och spraymunstycke.

Sen sprutade vi ut innehållet på hela stället där vi tänkt odla saker.

p5030063

Automatlandet har fått motorvägar med snigelzon

p4280024Jag mätte upp några bäddar i kväll. Det blev tre små motovägar med trottoarer intill. Klämde också in en snigelzon på en meter från kanterna

Snigelzon

Snigelzonen är ett sätt att få sniglar att inte orka ta sig till plantorna. Finns där en bit öppen jord kommer de ogilla att ta sig över den, och därför hänger de i utkanten av odlingen. Det gäller förstås inte alla sniglar, då några ändå kommer vilja ta sig över. Men det är i alla fall tillräckligt för att slippa gå och snigeljaga om dagarna.

p4280023

Jag mätte upp bäddarna till 120 cm breda och 22 m långa. Då får vi nog plats med det mesta. Dvs, två eller tre rader av diverse grönsaker. Bönor vill t ex ha 40-60 cm radavstånd. Och lök 25-50 cm.

p4280016

Odlingslotten

Odlingslotten fick sig lite gödsel, täckmaterial (halm och gräs) och en gång. Vi fick en halv dag till att ta hand om våra små lotter under skoltid idag. Jag fick ner ungefär 2 kg gödsel per m2, som jag grävde ner med spade. Därefter grävde jag upp en gång mitt i lotten och täckte bäddarna med jorden jag fick upp. Slutligen täckte jag det hela med halm och gräs. Gödsel ger gott om kväve för de asiatiska kålarna och salladssorterna jag ska planera där. Jag ville också få ner gödsel en aning, där ge ger som mest nytta, då det är rötterna som vill komma åt näringen. Täcket lade jag slutligen dit för att hålla fukten intakt och för att kvävet från gödsel inte ska sticka iväg. Men det håller också en del ogräs borta.

p4280019

Bonden här på Skillebyholm hade nyligen klippt sina får. Så jag fick tag på två stora skottkärror med ull, vilket jag lade i gången på lotten. Det är rätt juste att gå på ull när vi rensar ogräs på stället och det håller även ogräs borta, då inget orkar växa sig igenom ett tjock lager med fet ull.

Odlingslotten på Skillebyholm, dag 7

Tredje tillfället att jobba på lotten var hård. Det var rätt kallt, och har varit rätt kallt i några dagar, så frosten hade satt sig ganska hård i jorden. Det började snöa och mörkret föll in lite för fort för att jag skulle hinna innan pannlampan åkte på.

När jag kom ner till lotten var det ett några centimeter tjockt lager av frusen jord. Sist jag var nere var det också fruset, men då kunde jag knäcka mig igenom lagret ganska enkelt. Nu var det tungt. Jag fick ta sats och hoppa på spaden för att trycka ner den i jorden. Sedan stå och rucka spaden fram och tillbaka ett tag för att den skulle lossna så jag kunde få upp den igen. Jag tenderade också att göra något större klumpar än sist, vilket kändes i ryggen nu någon dag efter. Men jag ser det som bra träning.

När jag hade några få rader kvar kom snön. Första dagen för säsongen med snö. Eller nästan i alla fall. Det snöade i söndags, men då var det blask och smälte direkt vid markkontakt. Nu låg det kvar eftersom det var minusgrader i luften. Dessutom var jag ute och inte inne som i söndags, då jag lagade mat med folkköket Automat under en filmfestival på Cyklopen. Det var faktiskt riktigt skönt att gräva i snön. Jag tänkte dessutom att det här var helt perfekt tidsmässigt, då mina klumpar inte behöver utsättas för regn innan de hinner frysa till ordentligt (får jag hoppas i alla fall). Så jag satte på mig lurarna med lite black metal och grävde till att det riktigt gjorde ont i kroppen.

Mörkret föll in, snöflingorna blev större och min klasskompis Sara satte sig intill mig och kastade snöbollar på mig när jag grävde. Pannlampan åkte på och jag kunde börja se igen. Fick dessutom fördelen att se snöbollskastaren samtidigt som jag bländade henne när jag kastade tillbaka. Men sen tog komposten slut vid sista raden på lotten och jag fick ta traktorn och vända tillbaka.

Jag såg fan ingenting. Rutan var täckt med snö och jag hittade inte vindrutetorkarspaken. Lyktorna gick på i alla fall. Men Sara fick rensa rutan med handen och sen luta sig ut ur traktorn och guida mig var jag skulle svänga.

Ont i hela kroppen tokdäckade jag framför Bondens tid på jorden. Jag kan starkt rekommendera den rullen.

Att inte gräva upp alven

Jag laddar inför ett lite längre inlägg om jord. Men innan jag skriver klart det, så vill jag följa upp det jag skrev om att gräva upp alven tidigare.

Sist var jag noga med att skriva hur dåligt det blir ifall du gräver upp alven, vill jag minnas. Så detta tänker jag inte återupprepa. Men vad jag inte skrev var alternativet till att gräva upp den, ifall du har alldeles för lite matjord. Vilket jag tycker var lite dåligt.

Hur som helst, alternativet är ju inte särskilt svårt att komma på. Du tillsätter helt enkelt mer av det du ändå ska gräva ner, dvs. gödsel, kompost etc. Ibland kanske det är svårt att få tag på mycket kompost eller gödsel om du tänker göra allt själv eller inte vill eller kan gå och köpa mullrik jord. Att köpa jord är för övrigt en helt sjuk idé. Men när matjorden blir dålig för att du blandar ihop den med en massa alv, så kommer det ändå ta dig några år innan den blir bra igen. Så länge du inte har det riktigt fattigt med kompost eller en matjord på någon centimeter, så bör det vara mer effektivt att gräva ner jordförbättring i omgångar under något år än att försämra matjorden med alv för flera år framåt.

Odlingslotten på Skillebyholm, dag 1

Jag fick min odlingslott för någon dag sedan. Vi hade mätt upp och delat ut små lotter på 23,5 kvm per skalle. Och nu var de klara för bearbetning.

Det första jag gjorde (förutom att köra grus till alla som behövde och göra en ler- och halkfri stig mellan lotterna) var att gräva en halvmeter ner i jorden och kika på hur jorden såg ut. Vad jag såg var att alven var ren blålera, dvs. tokkompakt och syrelös. Men den var rätt långt ner, kanske 30-40 cm. I övrigt var matjorden av lera. Och rätt kompakt. Den har inte bearbetats på ett tag. Någon odlade lite på den förra säsongen, men höstgrävde aldrig.

Jag har lite olika idéer för vad jag ska göra med dessa 23,5 kvadratmeterna. Men det tänker jag inte skriva om nu. Först och främst har jag lite jordförbättringsmetoder att praktisera. Så, först ut släpade jag dit sjukt mycket fint grus och strödde över lotten. Jag hann dock inte klart med hela, då jag hade en hel del grus att hämta i flera omgångar då andra även behövde grus.

Vässa din spade

Något som har gått mig helt förbi tidigare, till för bara något år sedan, är att du faktiskt kan vässa din spade. Särskilt när du har tung lerjord att arbeta med. Det går mycket lättare, väldigt mycket lättare, att gräva med en välvässad spade, än med en trubbig sådan. Och det är sjukt enkelt att vässa. Det är dessutom ett bra läge att göra det nu (sen höst/vinter), när du ändå inte har något grävande att göra.

Som sagt, det är enkelt. Börja med att ta fram din/dina spadar och en fil. Har du en rullande slipsten är detta ännu bättre, då du annars kommer få fila ett tag för att få fram eggen. Börja fila. Gör det länge. Men inte så att du får en alldeles för skarp kant, då du kan få bladet att spricka när du är ute och gräver sedan framåt vårkanten.

Att vässa spaden kan du göra någon gång per år, eller när du ser och framförallt märker att det börjar gå trögt igen. Detta kommer spara dig mycket tid och mycket ryggvärk.

Att gräva upp alven

Jag skrev lite om alven i mitt inlägg om höstgrävning. Och då bland annat om att du inte ska blanda matjorden och alven. Jag tänkte jag skulle följa upp det där lite.

Varför det är dåligt att gräva upp alven beror på den jord du får om du gör det. Du gräver nämligen upp en ganska stum och mullfattig jord och blandar den med din – förhoppningsvis näringsrika och mullhaltiga – matjord. Vilket leder till att du blandar ut matjorden som är tänkt att göra växterna väl, och tunnar ut allt det som gör den bra. Alltså tvärt om en jordförbättring om du istället hade blandat ner kompost.

Däremot är det viktigt (vilket jag inte skrev i mitt inlägg om höstgrävning) att alven ändå är något lucker så att rötterna kan tränga ner i den. Detta åstadkommer du genom att t ex luckra den en aning om du gräver upp matjorden. Vid detta tillfälle kan du även se hur förhållandet ser ut längre ner i jorden, om alven är vattensjuk t ex.

Men i vissa fall kanske du måste gräva upp alven. Du kanske har ett område du vill odla på där matjorden bara är någon decimeter djup, och du tycker att dina växter bör ha ett finare rotsystem längre ner än så. Växternas rotsystem med jorden runtomkring är deras matsmältningsorgan. Där samarbetar mikroorganismer och växtens rötter för att växten som helhet ska kunna tillgodogöra sig de näringsämnen som finns i jorden. Så, i detta fall, måste alven helt enkelt upp i matjorden. Du kan säkert gräva upp alven och lägga bort den, och därefter fylla tomrummet med ny jord. Men detta vet jag dock inget om.

När du då gräver upp alven, får du räkna med en sämre jord i några år till dess att du lyckats förbättra den till samma kvalité som innan du grävde. Dessutom är alven riktigt tjock och tung, vilket gör att du även får en något sämre struktur. Så en idé vore att gräva ner grus (typ 0,2 – 0,8 cm) i samband med att du gör detta. En annan bra idé, ifall du arbetar med en lerjord, är att gräva upp alven när du höstgräver. I så fall kan du låta vintern spränga sönder alven när vattnet i jorden fryser till is. Detta kräver dock att du gräver upp stora klumpar, och inte håller på och slår sönder dom. Gräver du däremot på våren ska du definitivt slå sönder och finfördela alven. Men en höstgrävning är dock att föredra.

Höstgräva, lektion #1

Höstgrävning gör vi i lerig jord (lerjord). Alltså jord som innehåller minst 15% lera och som då också är tung, vattnig och kompakt. Vi gör det också på platser där det blir vinter, som typ är i Sverige. Annars finns det nog ingen poäng med att just höstgräva, i alla fall vad jag vet.

Har du däremot en sandig jord bör du snarare vänta till våren med att gräva. Om du nu behöver gräva överhuvudtaget, då sandjordar kan var tillräckligt luckra som de är. Något du däremot bör tänka på är att täcka en sandjord med t ex klippt gräs, då det håller näring kvar i jorden och dessutom förmultnar vilket i sin tur ger jorden mull. Men mer om det en annan gång.

Just nu handlar det om höstgrävning.

Varför höstgräva?

Det finns flera skäl. Jag listar de jag vet:

  • Jorden får en bra struktur genom att kylan får vattnet att spränga stora klumpar;
  • när jorden får en bra struktur finns det utrymme för luft och rötter behöver luft;
  • den dräneras också en aning vilket minskar risken för vattenskador;
  • strukturen gör även jorden lucker som ger det lättare för rötterna att växa ostört (inga rötter vill växa i betong).

Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att jordförbättra med att tillföra näringsrik mull (så som matkompost t ex) och sand. Mullen ger som sagt näring och även – så som jag förstått det – en något bättre struktur. Sanden gör lerjorden något mindre lerig, eller snarare något mindre kompakt.

Hurdå?

Jag har börjat förstå att höstgrävning kan vara en konstform i sig. En grävning kan få ett estetiskt värde och det kan göra väldigt mycket för jorden. Proceduren är dock väldigt enkel:

  1. Börja med att lägga ett runt lager med sand ovanpå jorden du tänker gräva. Den bör vara runt 0,2 till 0,8 cm, dvs. storleken på sandkornen.
  2. Gräv ett dike. Men gräv inte bara på som om du skulle gräva vilket dike som helst, utan gör det såhär: gräv upp så stora klumpar du kan. Slå aldrig sönder dom, utan se till att de håller sig stora. För bekvämlighetens skull kan det vara en idé att kräva dom kvadratiska med bladet på din spade som bredd för varje sida. Vilket också gör att diket blir brett som din spade, helt enkelt.

  3. Blanda aldrig matjorden med alven.
  4. Va?
  5. Ok, såhär: gräv inte för djupt. Din jord består av en massa olika “jordlager” som i sin tur är olika ekosystem i sig. De innehåller olika bakterier, mikroorganismer, djur etc. I vissa fall, som t ex inom permakulturen, ska aldrig hålla på och jiddra med dessa. De bör leva sitt liv utan att du är där och påverkar för mycket. Snarare bör du anpassa ditt arbete och din odling. Men i det här fallet ska vi dock gräva och då är bryr vi inte oss om det, i alla fall just nu.

    Vi ska snarare bekanta oss med två begrepp: matjord och alv. Matojorden är den jord du har överst. Det är den jorden du hela tiden arbetar med, genom att underhålla den med näring och struktur. Alven är jorden under. Den är riktigt kompakt. Om du tycker att din matjord är kompakt, så är alven hundra gånger värre. Du kan även se en färgmässig skillnad, då matjorden oftast är något mörk och alven ljus.

    Så, helt enkelt, låt alven ligga för sig och matjorden för sig. Gräv ner till alven, men gräv aldrig upp alven för att blanda med matjorden. Om du dock ändå vill göra det för att göra matjorden djupare, så vet jag just inte riktigt hur jag ska guida dig, för så långt har jag inte kommit än.

  6. När du gräver upp matjorden (som stora klumpar), lägger du den åt sidan. Gör du första raden, kan du lägga jorden i en skottkärra, t ex. Gör du resten av raderna, lägger du jorden rätt ner i diket du grävde sist. Den första radens jord flyttar du sen på och lägger i den sista radens dike.
  7. Nu har du minst ett dike och du ska kunna se alven där längst ner. Om du vill kan du nu gräva i alven utan att den blandar sig med matjorden. Ok, lite matjord kommer nog att åka ner, men så länge du inte medvetet gör det och gör det massor, så är det rätt lugnt. Stick ner spaden och vänd på alven.
  8. Strö sedan kompostjord eller gödsel ner i diket. Använd gärna näringsrik kompost som t ex från en matkompost.
  9. Nu är du klar med minst ett dike och du kan fortsätta med nästa. Och som sagt, då lägger du bara klumparna ner i föregående dike.
  10. Håll nu på så här till dess att bädden tar slut, varpå du lägger ner jorden från det första diket ner i det sista.

Nu kommer jordklumparna ligga och frysa till is under vintern. När de gör det kommer vattnet vilja ta större plats i anspråk (det gör vatten när det blir till is) varpå klumparna sprängs. Kylan gör jobbet åt dig med att finfördela jorden, helt enkelt. När jorden sedan tinar upp framåt våren, har du en näringsrik jord och som är lucker, vilket dina växter kommer tacka dig för.