Det var i början av juli. Jag tog ett gäng flaskor och skar av dom på mitten. Locken var såklart avskruvade. Bottendelarna gjorde jag hål i så att det kunde andas även genom dom delarna och sedan täckte jag alla hål (även överdelarna) med fiberväv som jag fäste med gummisnodd. Därefter sådda jag både Mizuna och Sellerikål och satte en flaska över varje sådd.

Sådden gick bra och små plantor började dyka upp här och var med två väldigt karaktäristiska hjärtblad. Och såhär långt gick försöket bra. Men så åkte vi bort med folkköket till Skankaloss (festivalen) för att laga mat och lagom till att jag var tillbaka hade plantorna växt sig alldeles för stora för flaskorna och sedan torkat ut. De små flaskorna skapar också små växthus vilket då också förvärrar risken av torka. Plantorna fick bra med värme och skydd, men vilket blev för mycket och växterna torkade tillslut ut. Jag var helt enkelt inte på plats för att vattna och ta bort flaskorna i tid. Det började bli slutet av juli och jag tänkte att det började bli försent för att ge sig på ett nytt försök, jag återupptar försöket 2010 istället.

Bönorna och majsen som vi sådde slutet av maj har tagit sig ytterst lite. Bara några få vill visa sig och många har ätits upp av sniglar (en av många nackdelar med täckodling då sniglar älskar fuktiga täcken). Vi får nu se hur de som kommit upp och hur planteringarna av majsen och pumpan tar sig. Eventuellt sår vi lite mer majs och bönor nu nästa vecka.

Odlingslotten fick tomater

Efter att pumpan och majsen var nere och lite ogräs rensat. Så gick vi ner till den gamla odlingslotten och planterade 12 körsbärstomater (Cheerio) och en kamomill. Jag var där nere för några dagar sedan och sått lite Japansk kål (Mizuna) som redan börjat ta sig lite men är hårt ansatt av jordloppor. Lite anisisop planterades då också. Jag passade även på att täcka av odlingen från fiberduken.

Snigelzon

Snigelzonen är ett sätt att få sniglar att inte orka ta sig till plantorna. Finns där en bit öppen jord kommer de ogilla att ta sig över den, och därför hänger de i utkanten av odlingen. Det gäller förstås inte alla sniglar, då några ändå kommer vilja ta sig över. Men det är i alla fall tillräckligt för att slippa gå och snigeljaga om dagarna.

Jag mätte upp bäddarna till 120 cm breda och 22 m långa. Då får vi nog plats med det mesta. Dvs, två eller tre rader av diverse grönsaker. Bönor vill t ex ha 40-60 cm radavstånd. Och lök 25-50 cm.

Odlingslotten

Odlingslotten fick sig lite gödsel, täckmaterial (halm och gräs) och en gång. Vi fick en halv dag till att ta hand om våra små lotter under skoltid idag. Jag fick ner ungefär 2 kg gödsel per m2, som jag grävde ner med spade. Därefter grävde jag upp en gång mitt i lotten och täckte bäddarna med jorden jag fick upp. Slutligen täckte jag det hela med halm och gräs. Gödsel ger gott om kväve för de asiatiska kålarna och salladssorterna jag ska planera där. Jag ville också få ner gödsel en aning, där ge ger som mest nytta, då det är rötterna som vill komma åt näringen. Täcket lade jag slutligen dit för att hålla fukten intakt och för att kvävet från gödsel inte ska sticka iväg. Men det håller också en del ogräs borta.

Bonden här på Skillebyholm hade nyligen klippt sina får. Så jag fick tag på två stora skottkärror med ull, vilket jag lade i gången på lotten. Det är rätt juste att gå på ull när vi rensar ogräs på stället och det håller även ogräs borta, då inget orkar växa sig igenom ett tjock lager med fet ull.

De 420 m2 består av hälften frilandsodling i del av ett större fält som Skillebyholm just nu inte använder för odling. Resten är gamla odlingslotter som inte används.

Eftersom jag nu dragit igång det här projektet kommer min odlingslott inte få samma utrymme på den här bloggen. Så när jag bloggar om odlingslotten, kommer det snarare handla om odling lite mer generellt eller om folkköksodling mer specifikt.

Lerartade jordar (mjäla och lera) består av väldigt små mineralpartiklar. Dessa partiklar bör organisera sig som aggregat för att jorden ska få en bra struktur för att det ska vara gynsamt att odla i. Med aggregat menas att partiklarna samlar sig i mindre grupper. Och mellan dessa grupper bildas utrymmen för luft och vatten att tränga sig in. Alternativet hade varit att alla partiklar tryckt ihop sig till en enda stor massa, och därmed bildat sig till en stor tjock lervälling, helt omöjlig för vatten och luft att komma ner i. Vi kan likna det en sandjord, där partiklarna är något större, då sandkorn är större en lerkorn. I det här fallet bildar alltså lerpartiklarna små aggregat, dvs. små klumpar i samma storlek som t ex ett fint sandkorn. Med en höstgrävning som sedan fryser till is under vintern, får vi vattnet att bilda ett nät av sprickor som spränger leran i mindre beståndsdelar, dvs. aggregat. I slutändan smälter vattnet och jorden faller isär i dessa bättre hanterbara beståndsdelar.

När jag kom ner till lotten var det ett några centimeter tjockt lager av frusen jord. Sist jag var nere var det också fruset, men då kunde jag knäcka mig igenom lagret ganska enkelt. Nu var det tungt. Jag fick ta sats och hoppa på spaden för att trycka ner den i jorden. Sedan stå och rucka spaden fram och tillbaka ett tag för att den skulle lossna så jag kunde få upp den igen. Jag tenderade också att göra något större klumpar än sist, vilket kändes i ryggen nu någon dag efter. Men jag ser det som bra träning.

När jag hade några få rader kvar kom snön. Första dagen för säsongen med snö. Eller nästan i alla fall. Det snöade i söndags, men då var det blask och smälte direkt vid markkontakt. Nu låg det kvar eftersom det var minusgrader i luften. Dessutom var jag ute och inte inne som i söndags, då jag lagade mat med folkköket Automat under en filmfestival på Cyklopen. Det var faktiskt riktigt skönt att gräva i snön. Jag tänkte dessutom att det här var helt perfekt tidsmässigt, då mina klumpar inte behöver utsättas för regn innan de hinner frysa till ordentligt (får jag hoppas i alla fall). Så jag satte på mig lurarna med lite black metal och grävde till att det riktigt gjorde ont i kroppen.

Mörkret föll in, snöflingorna blev större och min klasskompis Sara satte sig intill mig och kastade snöbollar på mig när jag grävde. Pannlampan åkte på och jag kunde börja se igen. Fick dessutom fördelen att se snöbollskastaren samtidigt som jag bländade henne när jag kastade tillbaka. Men sen tog komposten slut vid sista raden på lotten och jag fick ta traktorn och vända tillbaka.

Jag såg fan ingenting. Rutan var täckt med snö och jag hittade inte vindrutetorkarspaken. Lyktorna gick på i alla fall. Men Sara fick rensa rutan med handen och sen luta sig ut ur traktorn och guida mig var jag skulle svänga.

Ont i hela kroppen tokdäckade jag framför Bondens tid på jorden. Jag kan starkt rekommendera den rullen.

Frosten hade lagt sig och bildet en stenhård yta på jorden på några centimeter. Men under ytan var jorden len och kompakt och lätt att gräva i. Det var lite som att gräva i en mörk och hård choklad med nougatfyllning, typ. Klumparna höll ihop bra, men blev väldigt stora vilket märktes i ryggen efter några timmar.

Jag hade tillgång till lite kompost som vi kört ner för några dagar sedan. Så jag lassade upp allt på några skottkärror och slängde ner det i varje dike jag grävde upp. Vi har tillgång till ganska lite kompost. Men jag överdrev ändå något med kompostportionerna, då jag tycker att leran måste luckras upp väldigt mycket, om något ska orka växa där.

Innan det blev mörkt hann jag ändå gräva några rader. Kanske en tredjedel. Varpå jag fick skynda mig tillbaka för att hinna tvätta spadarna innan bussen skulle gå in till stan. Men vi har ett bra tillfälle om två dagar då jag tänker att jag hinner gräva klart det sista. Sen kan tjärlen komma och spränga mina bautaklumpar.

Det första jag gjorde (förutom att köra grus till alla som behövde och göra en ler- och halkfri stig mellan lotterna) var att gräva en halvmeter ner i jorden och kika på hur jorden såg ut. Vad jag såg var att alven var ren blålera, dvs. tokkompakt och syrelös. Men den var rätt långt ner, kanske 30-40 cm. I övrigt var matjorden av lera. Och rätt kompakt. Den har inte bearbetats på ett tag. Någon odlade lite på den förra säsongen, men höstgrävde aldrig.

Jag har lite olika idéer för vad jag ska göra med dessa 23,5 kvadratmeterna. Men det tänker jag inte skriva om nu. Först och främst har jag lite jordförbättringsmetoder att praktisera. Så, först ut släpade jag dit sjukt mycket fint grus och strödde över lotten. Jag hann dock inte klart med hela, då jag hade en hel del grus att hämta i flera omgångar då andra även behövde grus.