Själva principen är enkel. Den handlar om att tillvarata värmeutvecklingen i komposteringen av obrunnen gödsel. Och i praktiken krävs det inte mer än att lassa ner gödsel och jord ovanpå som du sedan sår eller sätter ner plantor i. Men jag skriver ner en lite mer exakt beskrivning.

Följande saker behövs

• En glasruta. Vilken storlek som helst går bra. Rutan avgör storleken på bänken då rutan ska kunna täcka hela ytan.
• En spade, en grep och en skruvmejsel.
• Obrunnen gödsel, helst hästgödsel.
• Grovt växtmaterial så som stjälkar. Men inget vedartat, alltså kvistar.
• Plantjord
• Plank, reglar och skruvar, gärna behandlade med t ex linolja och balsamterpentin.
• Eventuellt också gångjärn om du vill slippa lyfta av fönstret varje gång du ska öppna bänken.

Hur gör jag?

1. Såga upp plankorna i mått som passar fönstret. Djupet ska vara samma som gropen, dvs. 50-60 cm. Kapa reglarna (4 st.) något längre en djupet. Det ska vara en regel för varje hörn. Om du vill göra en större bänk med flera fönster ska du även göra liggande reglar som kan stötta upp fönstren.
2. Gräv en grop lika stor som själva varmbänken och lite större så du har lite marginal. Fönstret avgör storleken. Gräv 50-60 cm djupt.
3. Sätt ner den ihopskruvade bänken i gropen.
4. Lägg ner ett tjockt lager med grovt växtmaterial i botten i bänken.
5. Ha ner det obrunna gödslet.
6. Lägg ner ytterligare ett lager grovt växtmaterial ovanpå gödslet.
7. Nu kan du ösa ner plantjorden.
8. Sådär, nu är det bara att lägga på fönstret och allt är klart. Skruva på gångjärn om du har, men det går bra utan.

Om du vill kan du även kapa plankorna så att du får en lutning på fönstertaket. Och se då till att lutningen är riktad mot söder. På så sätt minskar du skuggan från kanterna i bänken.

Komposteringen av gödslet värmer jorden i bänken och du kan nu så i bänken riktigt tidigt på året, kanske redan i mars beroende på läget och det lokala klimatet. Du kan också använda denna praktik i slutet av säsongen för att förlänga den något. Då kan du t ex odla sallat i september/oktober. Men du kan också jordslå plantor i bänken för övervintring.

Tänk dock på att solen inte lyser lika mycket under våren och hösten, vilket gör att det inte gror lika snabbt som mitt på sommaren eller om du skulle använt lampor.

Du måste också se till att lätta på fönstren under varma dagar eller ta av dom helt och hållet.

Vi har en tipi där jag bor. Den är nu tyvärr helt knäckt av stora massor snö. Tyngden blev för mycket som slutligen fick den att rasa ihop. Men i somras – när den fortfarande var hel – flyttade några av mina grannar på den. Och där den tidigare stått – mitt i gräsmattan – fanns nu en liten cirkel med helt bar jord. Inga jobbiga etablerade nät av kvickrot eller ansamlingar ogrösfrö. Bara ren bar lerjord.

Utan att riktigt förankra odlingsmöjligheterna med grannarna tog jag mig friheten att plantera en rabarber. Det var då september. Jag tänkte att den nog hinner etablera sig något innan vintern kommer och kan vara tillräckligt stor för att klara av en varm sommar året därpå. Jag tänkte också att ”nu är det försent”, nu kan grannarna säga vad de vill – nu har jag ju redan börjat. Därefter satte jag, två grannar och en kär vän igång med att helt enkelt gräva upp alltihop. Vi gjorde ordentliga djupgrävningar och hävde i så mycket kompostjord vi kunde hitta. På några bäddar blandade komposten med lerjorden och täckte med löv och gräsklipp. Andra bäddar grävde vi upp, luckrade på jorden under, lade i kompost och lät resten av jorden vi grävt upp ligga ovanpå som stora klumpar att frysa sönder under vintern – en höstgrävning (samt) alltså.

Vi satte massor av vitlök, verkligen mycket. Inte långt därefter började de spira och nu hoppas jag de överlever den här rätt kalla vintern. Nu fattas bara en plan och därefter lite frön och några varma drivbänkar. Vi har gott om hästgödsel från några hästar vi hade här i somras och från närliggande stall. Brädor och fönster finns det gott om här i huset – så fort bara snön försvinner dyker det säkerligen upp ett gäng bänkar med fönster som tak och gott om färsk hästgödsel som golv. Jag lade också två komposter av hästgödsel i närheten som jag tänker blanda i så fort jag får börja bereda marken efter att tjärlen gått ur.

Jag håller världen uppdaterad om denna lilla tipiodling här på bloggen via tipiodlingskategorin. Jag har även andra idéer på hur jag kan utöka denna cirkelrunda odlingsyta med fler likadana ytor. Vi har höns här och jag tror ett introducerande av en hönstraktor kan bli realitet framåt sommaren. Kanske kan vi ha tre cirklar av tipiodling där hönstraktorn går runt på en yta en gång om året?! Växtföljd med höns alltså.

Det var oktober och vi var tvungna att dra upp de sista (nästan) grönsakerna och försöka avsluta säsongen. Trådgårdsmästaren Johan på Skillebyholm har andra storslagna idéer för fältet och vi flyttade hela odlingen istället till Skarpnäck. Så den 18:e oktober var vi två starka folkköksodlare ute på fältet och drog upp i stort sätt allt vi hittade.

Arbetet

När vi drog igång det här projektet hade jag mycket lite aning om vad det här skulle ge i arbete och skörd. Jag såg framför mig några säckar potatis, lite morötter, några salladshuvuden, en massa ogräsrensning och folk som kom för att hjälpa till vid typ varje helg. Hjälp blev det inte så mycket av under säsongen, däremot var det några som kastade sig in i projektet nästan från start och drev det tillsammans med mig. På så sätt var vi en liten kärna av folk som skötte odlingen dagligen. Ganska så sällan kunde vi mobilisera våra vänner utifrån för att komma och hjälpa till.

Det började dock ganska hoppfullt. Vi lyckades samla uppåt 20 personer som gjorde allt det tunga vårarbetet under två dagar, som att gräva bäddar och lassa gödsel. Men därefter var intresset att komma hit och göra trädgårdsarbete inte lika poppis. I slutet av säsongen och till skörden var det i stort sätt bara jag som tog hand om odlingen, förutom i några få undantag. Jag måste dock medge att vi var rätt dåliga på att bjuda in folk i tid. Många gånger skickade jag ut sms om att vi skulle göra något bara någon dag i förväg. Och det var rätt långt för många i Stockholm att åka för att komma ut hit.

I det hela tycker jag ändå att vi ska vara nöjda med den kollektiva insatsen vi fick. Vi fick folk att komma när det var som mest, särskilt där i början. Under säsongens gång var det mest ogräsrens, bevattning, lite sådd och skörd, vilket ofta var svårt att planera in. Vi rensade ganska flitigt i början, lite sådär varje dag under juni. Men vilket sedan avtog och ogräset växte till sig, men inte sådär alldeles för mycket och ohanterbart. Vi vattnade kanske tre eller fyra gånger totalt under hela säsongen. Mestadels under juli, men kanske en gång i juni och en till två i augusti/september.

Skörden

Odlingen har verkligen givit oss grönsaker hela säsongen. Från och med juni till december har vi skördat och brukat allt vi odlat i automatlandet. Både privat, för luncher och middagar, och till folkköket för de olika gig vi hade under säsongen. Vi åkte till en festival i augusti där vi tog med en hel del från det egna landet, men också massor av grönsaker vi fick donerat från vänner i området. Vi var även i Finland och lagade mat under ett aktionsläger mot kärnkraft och uranutvinning. I Skarpnäck var vi involverade i en frihetlig fotbollskupp och därefter har vi serverat soppa i olika omgångar (Aktion mot deportation, Aspuddsbadet, Shut it down) med våra grönsaker som huvudsakliga ingredienser samt donerat grönsaker till folk som hjälpt till och till folk i några ockuperade hus. Och slutligen fick vi med oss 200 kilo grönsaker till Köpenhamn där vi jobbade ihop med ett flertal andra folkkök från olika håll i Europa.

Generellt tycker jag skörden var bra. Morötterna var stora och saftiga, palsternackorna gigantiska (i mina mått) och vintersquashen stora. Vi fick också en bra kvantitet och det räckte långt med tanka på hur många vi serverade under säsongen. Dock är allt nu redan slut, så vi fick aldrig reda på hur bra sakerna var för lagring. Vintesquash började ruttna ganska tidigt och vi fick använda den lite hela tiden för att slippa slänga, så många soppor med squash blev det. Hur som helst hade jag inte väntat mig så här fina grönsaker, att de skulle smaka såhär mycket och vara så fina.

Folkköksodlingen vi hade i Järna försvann i samband med att vintern kom och vi skördade allt inför Köpenhamn. Nästa säsong kommer vi heller inte kunna odla på samma fält, dels för att trädgårdsmästaren på Skillebyholm har andra planer fär fältet och dels för att vi inte kommer vara särskilt mycket i Järnatrakten. Vi valde istället för att flytta hela odlingen till Skarpnäck, i närheten av folkköksnästet och i närheten till fler som vill hjälpa till och ta del av skörden. Nu ska vi lyckas locka folk att komma och rensa ogräs på vägen hem från jobbet, plugget eller vad de nu pysslar med.

I början av december fick vi tillgång till lotterna och vi hade bara någon vecka på oss att höstgräva innan vintern skulle sätta igång en efterlängtad frostverkan. Vi var först två stadiga och vi hann ganska långt. Några dagar senare blev vi fler och vi hann gräva kanske en tredjedel av alla 400 m2 vi har sammanlagt.

Inte mycket är planerat för dessa lotter i nuläget. Vi vet inte vad vi ska ha på lotterna och hur själva odlingen ska se ut. Men organisationen är desto mer planerad och vi har mycket idéer. En ekologisk mjölkgård i närheten ska förse oss med kogödsel, vi kommer ha två trädgårdsmästare som jobbar med dessa lotter plus två till i Orhem i två dagar i veckan och grönsakerna ska gå till folkköksgig och till folk som bor i närheten som hjälper till. Lotterna blir en början av ett större odlarkooperativsprojekt vi vill driva genom folkköket. En mindre experimentverkstad av stadsnära grönsaksodling och matsuveränitet.

Hur som helst, jag tog upp alla våra vintersquashar någon gång i början av oktober. De hade då legat ute några riktigt kalla nätter, men de togs i alla fall upp innan de riktigt kalla dagarna började komma. De såg då också riktigt fina ut där de låg, blottade, då alla blad och stammar både fryst och förmultnat bort.

Den sena skörden märktes inte förrän det hade gått någon månad då många började ruttna. Jag gick och vände på dom lite då och då, ifall de skulle (vilket de kan göra ibland) bli för tunga för sig själva och krossa sig själva på undersidan. Så det fick bli mycket soppa hemma den tiden. Jag kom hem med en stor påse vintersquash med bortskurna delar att dela ut till grannar, folkköksfolk och vänner. Vi gjorde också några gig med folkköket där mycket av innehållet bestod av vintersquash. Squash/pumpa, potatis, purjolök, fänkål, chili och kokosmjölk är en oslagbar kombination, särskilt ifall du får den serverad i en kopp från vår chistianiacykel en kall höstdag.

• An Introduction to Permaculture – en samling filmer, ljudupptagningar och texter på sammanlagt 12GB. Säkert tillräckligt med material som håller dig sysselsatt i något år eller så.
• Establishing a Food Forest the Permaculture Way – en film förhoppningsvis lika bra som boken The Woodland Way av Ben Law.
• Growing Awareness – en dokumentär om några gårdar som odlar och distribuerar sina grönsaker genom CSA. Inte särskilt uttömmande och det kretsar bara kring USA, men den är väldigt inspirerande.
• The Humanure Handbook – en mycket handfast samling texter och filmer om hur du tar hand om mänsklig avföring. Tyvärr inget om biogas, dock.

Jag hade förkultiverat dom och sedan planterat någon gång i juni. Sedan stod de där, meterhöga, och utgjorde en snygg vägg mitt bland bäddarna. Bladen skördade vi så gott som dagligen, både till folkköksgig som till luncher och middagar hemma. Men så i mitten/slutet av september gick de i blom och bladen smakade inte lika bra längre. Och för att inte belasta trädgårdsmästaren på Skillebyholm med nya ogräs, ryckte jag upp alla plantor innan de hann bilda fröer.

Jag drog upp alla lökar den 9:e september. De gröna bladen hade sloknat för länge sedan och jag tyckte det började bli dags att ta hand om dom. Dessutom räknade jag med att skörda det mesta från folkköksodlingen på egen hand parallellt med skolan, vilket gjorde att jag fick göra skörden lite hela tiden under en längre tid.

Vad jag gjorde var att dra upp alla lökar, lade dom sedan i solen för att torka (förutom under nätterna och när jag inte var omkring ifall det skulle börja regna). Det tog några dagar innan jag tyckte de var torra nog varpå jag började göra rent dom en aning och la dom i nätsäckar av plast. Det var dock många lökar, så det tog några dagar. Slutligen hamnade säckarna i jordkällaren i väntan på Köpenhamn.