När jag kom ner till lotten var det ett några centimeter tjockt lager av frusen jord. Sist jag var nere var det också fruset, men då kunde jag knäcka mig igenom lagret ganska enkelt. Nu var det tungt. Jag fick ta sats och hoppa på spaden för att trycka ner den i jorden. Sedan stå och rucka spaden fram och tillbaka ett tag för att den skulle lossna så jag kunde få upp den igen. Jag tenderade också att göra något större klumpar än sist, vilket kändes i ryggen nu någon dag efter. Men jag ser det som bra träning.

När jag hade några få rader kvar kom snön. Första dagen för säsongen med snö. Eller nästan i alla fall. Det snöade i söndags, men då var det blask och smälte direkt vid markkontakt. Nu låg det kvar eftersom det var minusgrader i luften. Dessutom var jag ute och inte inne som i söndags, då jag lagade mat med folkköket Automat under en filmfestival på Cyklopen. Det var faktiskt riktigt skönt att gräva i snön. Jag tänkte dessutom att det här var helt perfekt tidsmässigt, då mina klumpar inte behöver utsättas för regn innan de hinner frysa till ordentligt (får jag hoppas i alla fall). Så jag satte på mig lurarna med lite black metal och grävde till att det riktigt gjorde ont i kroppen.

Mörkret föll in, snöflingorna blev större och min klasskompis Sara satte sig intill mig och kastade snöbollar på mig när jag grävde. Pannlampan åkte på och jag kunde börja se igen. Fick dessutom fördelen att se snöbollskastaren samtidigt som jag bländade henne när jag kastade tillbaka. Men sen tog komposten slut vid sista raden på lotten och jag fick ta traktorn och vända tillbaka.

Jag såg fan ingenting. Rutan var täckt med snö och jag hittade inte vindrutetorkarspaken. Lyktorna gick på i alla fall. Men Sara fick rensa rutan med handen och sen luta sig ut ur traktorn och guida mig var jag skulle svänga.

Ont i hela kroppen tokdäckade jag framför Bondens tid på jorden. Jag kan starkt rekommendera den rullen.