Tag Archives: Gräva

Tipiodling

P9110034Att bereda mark för odling är ett stort ämne. Många situationer, kunskaper, erfarenheter och en hel uppsjö tekniker och idéer. Jag har spenderat mycket tid på att tänka hur jag skulle kunna bereda ny mark för odling i olika situationer; med potatis, grisar, hönstraktor, täckodling osv. Men ibland dyker tillfällena och teknikerna upp av sig självt. Plötsligt bara står jag där framför en liten bit mark, som aldrig – vad jag vet – varit odlad på innan, men ändå förberedd och klar. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Och hur kul kan detta vara, att få kasta sig in i ett nytt mindre odlingsprojekt utan att få stötas och blötas med dåliga förutsättningar?!

P9110036Vi har en tipi där jag bor. Den är nu tyvärr helt knäckt av stora massor snö. Tyngden blev för mycket som slutligen fick den att rasa ihop. Men i somras – när den fortfarande var hel – flyttade några av mina grannar på den. Och där den tidigare stått – mitt i gräsmattan – fanns nu en liten cirkel med helt bar jord. Inga jobbiga etablerade nät av kvickrot eller ansamlingar ogrösfrö. Bara ren bar lerjord.

Utan att riktigt förankra odlingsmöjligheterna med grannarna tog jag mig friheten att plantera en rabarber. Det var då september. Jag tänkte att den nog hinner etablera sig något innan vintern kommer och kan vara tillräckligt stor för att klara av en varm sommar året därpå. Jag tänkte också att ”nu är det försent”, nu kan grannarna säga vad de vill – nu har jag ju redan börjat. Därefter satte jag, två grannar och en kär vän igång med att helt enkelt gräva upp alltihop. Vi gjorde ordentliga djupgrävningar och hävde i så mycket kompostjord vi kunde hitta. På några bäddar blandade komposten med lerjorden och täckte med löv och gräsklipp. Andra bäddar grävde vi upp, luckrade på jorden under, lade i kompost och lät resten av jorden vi grävt upp ligga ovanpå som stora klumpar att frysa sönder under vintern – en höstgrävning (samt) alltså.

Pb260002Vi satte massor av vitlök, verkligen mycket. Inte långt därefter började de spira och nu hoppas jag de överlever den här rätt kalla vintern. Nu fattas bara en plan och därefter lite frön och några varma drivbänkar. Vi har gott om hästgödsel från några hästar vi hade här i somras och från närliggande stall. Brädor och fönster finns det gott om här i huset – så fort bara snön försvinner dyker det säkerligen upp ett gäng bänkar med fönster som tak och gott om färsk hästgödsel som golv. Jag lade också två komposter av hästgödsel i närheten som jag tänker blanda i så fort jag får börja bereda marken efter att tjärlen gått ur.

Jag håller världen uppdaterad om denna lilla tipiodling här på bloggen via tipiodlingskategorin. Jag har även andra idéer på hur jag kan utöka denna cirkelrunda odlingsyta med fler likadana ytor. Vi har höns här och jag tror ett introducerande av en hönstraktor kan bli realitet framåt sommaren. Kanske kan vi ha tre cirklar av tipiodling där hönstraktorn går runt på en yta en gång om året?! Växtföljd med höns alltså.

Pc220025

Om sista ordentliga höstskörden och lite utvärdering

Pa180035

Det var oktober och vi var tvungna att dra upp de sista (nästan) grönsakerna och försöka avsluta säsongen. Trådgårdsmästaren Johan på Skillebyholm har andra storslagna idéer för fältet och vi flyttade hela odlingen istället till Skarpnäck. Så den 18:e oktober var vi två starka folkköksodlare ute på fältet och drog upp i stort sätt allt vi hittade.

Arbetet

Pa180027När vi drog igång det här projektet hade jag mycket lite aning om vad det här skulle ge i arbete och skörd. Jag såg framför mig några säckar potatis, lite morötter, några salladshuvuden, en massa ogräsrensning och folk som kom för att hjälpa till vid typ varje helg. Hjälp blev det inte så mycket av under säsongen, däremot var det några som kastade sig in i projektet nästan från start och drev det tillsammans med mig. På så sätt var vi en liten kärna av folk som skötte odlingen dagligen. Ganska så sällan kunde vi mobilisera våra vänner utifrån för att komma och hjälpa till.

Det började dock ganska hoppfullt. Vi lyckades samla uppåt 20 personer som gjorde allt det tunga vårarbetet under två dagar, som att gräva bäddar och lassa gödsel. Men därefter var intresset att komma hit och göra trädgårdsarbete inte lika poppis. I slutet av säsongen och till skörden var det i stort sätt bara jag som tog hand om odlingen, förutom i några få undantag. Jag måste dock medge att vi var rätt dåliga på att bjuda in folk i tid. Många gånger skickade jag ut sms om att vi skulle göra något bara någon dag i förväg. Och det var rätt långt för många i Stockholm att åka för att komma ut hit.

I det hela tycker jag ändå att vi ska vara nöjda med den kollektiva insatsen vi fick. Vi fick folk att komma när det var som mest, särskilt där i början. Under säsongens gång var det mest ogräsrens, bevattning, lite sådd och skörd, vilket ofta var svårt att planera in. Vi rensade ganska flitigt i början, lite sådär varje dag under juni. Men vilket sedan avtog och ogräset växte till sig, men inte sådär alldeles för mycket och ohanterbart. Vi vattnade kanske tre eller fyra gånger totalt under hela säsongen. Mestadels under juli, men kanske en gång i juni och en till två i augusti/september.

Skörden

Pa180030Odlingen har verkligen givit oss grönsaker hela säsongen. Från och med juni till december har vi skördat och brukat allt vi odlat i automatlandet. Både privat, för luncher och middagar, och till folkköket för de olika gig vi hade under säsongen. Vi åkte till en festival i augusti där vi tog med en hel del från det egna landet, men också massor av grönsaker vi fick donerat från vänner i området. Vi var även i Finland och lagade mat under ett aktionsläger mot kärnkraft och uranutvinning. I Skarpnäck var vi involverade i en frihetlig fotbollskupp och därefter har vi serverat soppa i olika omgångar (Aktion mot deportation, Aspuddsbadet, Shut it down) med våra grönsaker som huvudsakliga ingredienser samt donerat grönsaker till folk som hjälpt till och till folk i några ockuperade hus. Och slutligen fick vi med oss 200 kilo grönsaker till Köpenhamn där vi jobbade ihop med ett flertal andra folkkök från olika håll i Europa.

Pa180039

Generellt tycker jag skörden var bra. Morötterna var stora och saftiga, palsternackorna gigantiska (i mina mått) och vintersquashen stora. Vi fick också en bra kvantitet och det räckte långt med tanka på hur många vi serverade under säsongen. Dock är allt nu redan slut, så vi fick aldrig reda på hur bra sakerna var för lagring. Vintesquash började ruttna ganska tidigt och vi fick använda den lite hela tiden för att slippa slänga, så många soppor med squash blev det. Hur som helst hade jag inte väntat mig så här fina grönsaker, att de skulle smaka såhär mycket och vara så fina.

Pa180022 Pa180036

Odlingslotten på Skillebyholm, dag 7

Tredje tillfället att jobba på lotten var hård. Det var rätt kallt, och har varit rätt kallt i några dagar, så frosten hade satt sig ganska hård i jorden. Det började snöa och mörkret föll in lite för fort för att jag skulle hinna innan pannlampan åkte på.

När jag kom ner till lotten var det ett några centimeter tjockt lager av frusen jord. Sist jag var nere var det också fruset, men då kunde jag knäcka mig igenom lagret ganska enkelt. Nu var det tungt. Jag fick ta sats och hoppa på spaden för att trycka ner den i jorden. Sedan stå och rucka spaden fram och tillbaka ett tag för att den skulle lossna så jag kunde få upp den igen. Jag tenderade också att göra något större klumpar än sist, vilket kändes i ryggen nu någon dag efter. Men jag ser det som bra träning.

När jag hade några få rader kvar kom snön. Första dagen för säsongen med snö. Eller nästan i alla fall. Det snöade i söndags, men då var det blask och smälte direkt vid markkontakt. Nu låg det kvar eftersom det var minusgrader i luften. Dessutom var jag ute och inte inne som i söndags, då jag lagade mat med folkköket Automat under en filmfestival på Cyklopen. Det var faktiskt riktigt skönt att gräva i snön. Jag tänkte dessutom att det här var helt perfekt tidsmässigt, då mina klumpar inte behöver utsättas för regn innan de hinner frysa till ordentligt (får jag hoppas i alla fall). Så jag satte på mig lurarna med lite black metal och grävde till att det riktigt gjorde ont i kroppen.

Mörkret föll in, snöflingorna blev större och min klasskompis Sara satte sig intill mig och kastade snöbollar på mig när jag grävde. Pannlampan åkte på och jag kunde börja se igen. Fick dessutom fördelen att se snöbollskastaren samtidigt som jag bländade henne när jag kastade tillbaka. Men sen tog komposten slut vid sista raden på lotten och jag fick ta traktorn och vända tillbaka.

Jag såg fan ingenting. Rutan var täckt med snö och jag hittade inte vindrutetorkarspaken. Lyktorna gick på i alla fall. Men Sara fick rensa rutan med handen och sen luta sig ut ur traktorn och guida mig var jag skulle svänga.

Ont i hela kroppen tokdäckade jag framför Bondens tid på jorden. Jag kan starkt rekommendera den rullen.

Att inte gräva upp alven

Jag laddar inför ett lite längre inlägg om jord. Men innan jag skriver klart det, så vill jag följa upp det jag skrev om att gräva upp alven tidigare.

Sist var jag noga med att skriva hur dåligt det blir ifall du gräver upp alven, vill jag minnas. Så detta tänker jag inte återupprepa. Men vad jag inte skrev var alternativet till att gräva upp den, ifall du har alldeles för lite matjord. Vilket jag tycker var lite dåligt.

Hur som helst, alternativet är ju inte särskilt svårt att komma på. Du tillsätter helt enkelt mer av det du ändå ska gräva ner, dvs. gödsel, kompost etc. Ibland kanske det är svårt att få tag på mycket kompost eller gödsel om du tänker göra allt själv eller inte vill eller kan gå och köpa mullrik jord. Att köpa jord är för övrigt en helt sjuk idé. Men när matjorden blir dålig för att du blandar ihop den med en massa alv, så kommer det ändå ta dig några år innan den blir bra igen. Så länge du inte har det riktigt fattigt med kompost eller en matjord på någon centimeter, så bör det vara mer effektivt att gräva ner jordförbättring i omgångar under något år än att försämra matjorden med alv för flera år framåt.

Odlingslotten på Skillebyholm, dag 5

Idag var det andra tillfället jag kom till min lott på Skillebyholm för att jobba. Jag hade några timmar över på eftermiddagen och tänkte att jag skulle strö klart gruset och gräva upp några första rader lerjordsklumpar. Det är nu sen höst/vinter och solen går ju ner redan vid 16 på eftermiddagen. Så jag fick skynda mig att jobba innan jag det blev helt mörkt. Pannlampa är världens bästa uppfinning och jag använder den jämnt, men jag har märkt att den fungerar skitdåligt på frilandet när det ska grävas. Eller så måste jag köpa någon ny superstark grej.

Frosten hade lagt sig och bildet en stenhård yta på jorden på några centimeter. Men under ytan var jorden len och kompakt och lätt att gräva i. Det var lite som att gräva i en mörk och hård choklad med nougatfyllning, typ. Klumparna höll ihop bra, men blev väldigt stora vilket märktes i ryggen efter några timmar.

Jag hade tillgång till lite kompost som vi kört ner för några dagar sedan. Så jag lassade upp allt på några skottkärror och slängde ner det i varje dike jag grävde upp. Vi har tillgång till ganska lite kompost. Men jag överdrev ändå något med kompostportionerna, då jag tycker att leran måste luckras upp väldigt mycket, om något ska orka växa där.

Innan det blev mörkt hann jag ändå gräva några rader. Kanske en tredjedel. Varpå jag fick skynda mig tillbaka för att hinna tvätta spadarna innan bussen skulle gå in till stan. Men vi har ett bra tillfälle om två dagar då jag tänker att jag hinner gräva klart det sista. Sen kan tjärlen komma och spränga mina bautaklumpar.

Att gräva upp alven

Jag skrev lite om alven i mitt inlägg om höstgrävning. Och då bland annat om att du inte ska blanda matjorden och alven. Jag tänkte jag skulle följa upp det där lite.

Varför det är dåligt att gräva upp alven beror på den jord du får om du gör det. Du gräver nämligen upp en ganska stum och mullfattig jord och blandar den med din – förhoppningsvis näringsrika och mullhaltiga – matjord. Vilket leder till att du blandar ut matjorden som är tänkt att göra växterna väl, och tunnar ut allt det som gör den bra. Alltså tvärt om en jordförbättring om du istället hade blandat ner kompost.

Däremot är det viktigt (vilket jag inte skrev i mitt inlägg om höstgrävning) att alven ändå är något lucker så att rötterna kan tränga ner i den. Detta åstadkommer du genom att t ex luckra den en aning om du gräver upp matjorden. Vid detta tillfälle kan du även se hur förhållandet ser ut längre ner i jorden, om alven är vattensjuk t ex.

Men i vissa fall kanske du måste gräva upp alven. Du kanske har ett område du vill odla på där matjorden bara är någon decimeter djup, och du tycker att dina växter bör ha ett finare rotsystem längre ner än så. Växternas rotsystem med jorden runtomkring är deras matsmältningsorgan. Där samarbetar mikroorganismer och växtens rötter för att växten som helhet ska kunna tillgodogöra sig de näringsämnen som finns i jorden. Så, i detta fall, måste alven helt enkelt upp i matjorden. Du kan säkert gräva upp alven och lägga bort den, och därefter fylla tomrummet med ny jord. Men detta vet jag dock inget om.

När du då gräver upp alven, får du räkna med en sämre jord i några år till dess att du lyckats förbättra den till samma kvalité som innan du grävde. Dessutom är alven riktigt tjock och tung, vilket gör att du även får en något sämre struktur. Så en idé vore att gräva ner grus (typ 0,2 – 0,8 cm) i samband med att du gör detta. En annan bra idé, ifall du arbetar med en lerjord, är att gräva upp alven när du höstgräver. I så fall kan du låta vintern spränga sönder alven när vattnet i jorden fryser till is. Detta kräver dock att du gräver upp stora klumpar, och inte håller på och slår sönder dom. Gräver du däremot på våren ska du definitivt slå sönder och finfördela alven. Men en höstgrävning är dock att föredra.

Höstgräva, lektion #1

Höstgrävning gör vi i lerig jord (lerjord). Alltså jord som innehåller minst 15% lera och som då också är tung, vattnig och kompakt. Vi gör det också på platser där det blir vinter, som typ är i Sverige. Annars finns det nog ingen poäng med att just höstgräva, i alla fall vad jag vet.

Har du däremot en sandig jord bör du snarare vänta till våren med att gräva. Om du nu behöver gräva överhuvudtaget, då sandjordar kan var tillräckligt luckra som de är. Något du däremot bör tänka på är att täcka en sandjord med t ex klippt gräs, då det håller näring kvar i jorden och dessutom förmultnar vilket i sin tur ger jorden mull. Men mer om det en annan gång.

Just nu handlar det om höstgrävning.

Varför höstgräva?

Det finns flera skäl. Jag listar de jag vet:

  • Jorden får en bra struktur genom att kylan får vattnet att spränga stora klumpar;
  • när jorden får en bra struktur finns det utrymme för luft och rötter behöver luft;
  • den dräneras också en aning vilket minskar risken för vattenskador;
  • strukturen gör även jorden lucker som ger det lättare för rötterna att växa ostört (inga rötter vill växa i betong).

Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att jordförbättra med att tillföra näringsrik mull (så som matkompost t ex) och sand. Mullen ger som sagt näring och även – så som jag förstått det – en något bättre struktur. Sanden gör lerjorden något mindre lerig, eller snarare något mindre kompakt.

Hurdå?

Jag har börjat förstå att höstgrävning kan vara en konstform i sig. En grävning kan få ett estetiskt värde och det kan göra väldigt mycket för jorden. Proceduren är dock väldigt enkel:

  1. Börja med att lägga ett runt lager med sand ovanpå jorden du tänker gräva. Den bör vara runt 0,2 till 0,8 cm, dvs. storleken på sandkornen.
  2. Gräv ett dike. Men gräv inte bara på som om du skulle gräva vilket dike som helst, utan gör det såhär: gräv upp så stora klumpar du kan. Slå aldrig sönder dom, utan se till att de håller sig stora. För bekvämlighetens skull kan det vara en idé att kräva dom kvadratiska med bladet på din spade som bredd för varje sida. Vilket också gör att diket blir brett som din spade, helt enkelt.

  3. Blanda aldrig matjorden med alven.
  4. Va?
  5. Ok, såhär: gräv inte för djupt. Din jord består av en massa olika “jordlager” som i sin tur är olika ekosystem i sig. De innehåller olika bakterier, mikroorganismer, djur etc. I vissa fall, som t ex inom permakulturen, ska aldrig hålla på och jiddra med dessa. De bör leva sitt liv utan att du är där och påverkar för mycket. Snarare bör du anpassa ditt arbete och din odling. Men i det här fallet ska vi dock gräva och då är bryr vi inte oss om det, i alla fall just nu.

    Vi ska snarare bekanta oss med två begrepp: matjord och alv. Matojorden är den jord du har överst. Det är den jorden du hela tiden arbetar med, genom att underhålla den med näring och struktur. Alven är jorden under. Den är riktigt kompakt. Om du tycker att din matjord är kompakt, så är alven hundra gånger värre. Du kan även se en färgmässig skillnad, då matjorden oftast är något mörk och alven ljus.

    Så, helt enkelt, låt alven ligga för sig och matjorden för sig. Gräv ner till alven, men gräv aldrig upp alven för att blanda med matjorden. Om du dock ändå vill göra det för att göra matjorden djupare, så vet jag just inte riktigt hur jag ska guida dig, för så långt har jag inte kommit än.

  6. När du gräver upp matjorden (som stora klumpar), lägger du den åt sidan. Gör du första raden, kan du lägga jorden i en skottkärra, t ex. Gör du resten av raderna, lägger du jorden rätt ner i diket du grävde sist. Den första radens jord flyttar du sen på och lägger i den sista radens dike.
  7. Nu har du minst ett dike och du ska kunna se alven där längst ner. Om du vill kan du nu gräva i alven utan att den blandar sig med matjorden. Ok, lite matjord kommer nog att åka ner, men så länge du inte medvetet gör det och gör det massor, så är det rätt lugnt. Stick ner spaden och vänd på alven.
  8. Strö sedan kompostjord eller gödsel ner i diket. Använd gärna näringsrik kompost som t ex från en matkompost.
  9. Nu är du klar med minst ett dike och du kan fortsätta med nästa. Och som sagt, då lägger du bara klumparna ner i föregående dike.
  10. Håll nu på så här till dess att bädden tar slut, varpå du lägger ner jorden från det första diket ner i det sista.

Nu kommer jordklumparna ligga och frysa till is under vintern. När de gör det kommer vattnet vilja ta större plats i anspråk (det gör vatten när det blir till is) varpå klumparna sprängs. Kylan gör jobbet åt dig med att finfördela jorden, helt enkelt. När jorden sedan tinar upp framåt våren, har du en näringsrik jord och som är lucker, vilket dina växter kommer tacka dig för.