Att bereda mark för odling är ett stort ämne. Många situationer, kunskaper, erfarenheter och en hel uppsjö tekniker och idéer. Jag har spenderat mycket tid på att tänka hur jag skulle kunna bereda ny mark för odling i olika situationer; med potatis, grisar, hönstraktor, täckodling osv. Men ibland dyker tillfällena och teknikerna upp av sig självt. Plötsligt bara står jag där framför en liten bit mark, som aldrig – vad jag vet – varit odlad på innan, men ändå förberedd och klar. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Och hur kul kan detta vara, att få kasta sig in i ett nytt mindre odlingsprojekt utan att få stötas och blötas med dåliga förutsättningar?!
Vi har en tipi där jag bor. Den är nu tyvärr helt knäckt av stora massor snö. Tyngden blev för mycket som slutligen fick den att rasa ihop. Men i somras – när den fortfarande var hel – flyttade några av mina grannar på den. Och där den tidigare stått – mitt i gräsmattan – fanns nu en liten cirkel med helt bar jord. Inga jobbiga etablerade nät av kvickrot eller ansamlingar ogrösfrö. Bara ren bar lerjord.
Utan att riktigt förankra odlingsmöjligheterna med grannarna tog jag mig friheten att plantera en rabarber. Det var då september. Jag tänkte att den nog hinner etablera sig något innan vintern kommer och kan vara tillräckligt stor för att klara av en varm sommar året därpå. Jag tänkte också att ”nu är det försent”, nu kan grannarna säga vad de vill – nu har jag ju redan börjat. Därefter satte jag, två grannar och en kär vän igång med att helt enkelt gräva upp alltihop. Vi gjorde ordentliga djupgrävningar och hävde i så mycket kompostjord vi kunde hitta. På några bäddar blandade komposten med lerjorden och täckte med löv och gräsklipp. Andra bäddar grävde vi upp, luckrade på jorden under, lade i kompost och lät resten av jorden vi grävt upp ligga ovanpå som stora klumpar att frysa sönder under vintern – en höstgrävning (samt) alltså.
Vi satte massor av vitlök, verkligen mycket. Inte långt därefter började de spira och nu hoppas jag de överlever den här rätt kalla vintern. Nu fattas bara en plan och därefter lite frön och några varma drivbänkar. Vi har gott om hästgödsel från några hästar vi hade här i somras och från närliggande stall. Brädor och fönster finns det gott om här i huset – så fort bara snön försvinner dyker det säkerligen upp ett gäng bänkar med fönster som tak och gott om färsk hästgödsel som golv. Jag lade också två komposter av hästgödsel i närheten som jag tänker blanda i så fort jag får börja bereda marken efter att tjärlen gått ur.
Jag håller världen uppdaterad om denna lilla tipiodling här på bloggen via tipiodlingskategorin. Jag har även andra idéer på hur jag kan utöka denna cirkelrunda odlingsyta med fler likadana ytor. Vi har höns här och jag tror ett introducerande av en hönstraktor kan bli realitet framåt sommaren. Kanske kan vi ha tre cirklar av tipiodling där hönstraktorn går runt på en yta en gång om året?! Växtföljd med höns alltså.
Jag gallrade morötterna i början av augusti. De började då bli riktigt stora. Riktigt stora. Jag har fått höra så många gånger att morötter och till viss del rotsaker generellt inte tar sig särskilt bra i lerjordar. Jorden är alldeles för tung och kompakt för att stora rotklumpar ska orka växa till sig och tränga undan jorden runtomkring. Men ack så fel. Såklart det stämmer, men de här morötterna blir stora.
Nu under kvällen direktsådde vi majs och vaxbönor i folkköksodlingen. Jag har aldrig direktsått majs innan, men enligt bekräftade rykten ska det gå helt utmärkt, även i lerjord här i Sverige. Vi sådde Ashworth (sockermajs) och Dragon Langerie (vaxböna) i 
Vi satte lök i automatlandet i kväll. Både gul och röd lök vi 
Jag sådde morötterna och palsternackorna genom att lägga gammal så- och plantjord i såraderna. Lerjorden är alldeles för grov för våra små kultiverade frön att gro i. Därför vill vi ha en fin och fuktig jord att bädda in dom i. Men när de väl grott och bildat rötter, kan de gott tränga ner i leran.
Jag var nere på lunchen och på eftermiddagen efter ett långt pass om jord, berg och nedbrutet organiskt material. Det var ett tunt snötäcke över hela lotten och jag kunde se hur frosten hade trängts sig in i jordklumparna jag grävt upp. Vi hade precis pratat om hur vatten tränger sig in i jorden, och då särskilt lerjord, och hur sedan frysningen skapar sprickor och spränger jorden.
Idag var det andra tillfället jag kom till min lott på Skillebyholm för att jobba. Jag hade några timmar över på eftermiddagen och tänkte att jag skulle strö klart gruset och gräva upp några första rader lerjordsklumpar. Det är nu sen höst/vinter och solen går ju ner redan vid 16 på eftermiddagen. Så jag fick skynda mig att jobba innan jag det blev helt mörkt. Pannlampa är världens bästa uppfinning och jag använder den jämnt, men jag har märkt att den fungerar skitdåligt på frilandet när det ska grävas. Eller så måste jag köpa någon ny superstark grej.
Jag hade tillgång till lite kompost som vi kört ner för några dagar sedan. Så jag lassade upp allt på några skottkärror och slängde ner det i varje dike jag grävde upp. Vi har tillgång till ganska lite kompost. Men jag överdrev ändå något med kompostportionerna, då jag tycker att leran måste luckras upp väldigt mycket, om något ska orka växa där.
