Tag Archives: rötter

Automatlandet i helgen (6-7 juni)

p6060059Det är inte så mycket kvar att göra just nu i folkköksodlingen på Automatlandet. Allt är nu nere i jorden och mycket ogräs är rensat i flera omgångar. Men så har vi märkt att vissa saker inte tagit sig eller att plantor dött, vilket gör att vi måste så på nytt. Dessutom kommer vi skörda sallat om några veckor och spenat i juli. Då måste vi också så på nytt och plantera lite. Men just nu är det väldigt lite.

Vad vi ändå lyckades göra

  • Så två rader mangold (2×10 m).
  • Rensa ogräs i gångarna och i samtliga bäddar.
  • Baka och äta sjukt mycket rabarberpaj med glass.
  • Skvätta humuspreparat.
  • Spraya kokt nässla och åkerfräken.

Humuspreparat

p6060052Jag tänker inte gå in på det här särskilt djupt. Det sparar jag till senare. Men eftersom vi ändå skvätte ut lite i helgen så bör jag ändå nämna lite av vad det är och vad det är tillför. Kort kan vi säga att det är komposterat kögödsel som lagts i kohorn och grävts ner i jorden under vintern. Detta är vad många förknippar med biodynamisk odling, förutom ekbarken som läggs i en koskalle och sedan grävs ner. För oss veganer kan det te sig ytterst märkligt. Och för många helt superflummigt. Men det har sina poänger. Biodynamisk odling innebär att sätta odlingen i ett väldigt stort perspektiv där man räknar med väldigt många olika både små och stora faktorer. Hur månen rör sig och påverkar dragningskraften (dvs. hur vattnet rör sig). Strålning som når jorden via planeter osv. Till mikrolivet, maskar, bakterier, ämnesomsättningar osv. Så även om det här skrämmer bort många som flummigt, så har det sina förklaringar både vetenskapligt och vad vi direkt märker. Särskilt i det långa perspektivet, vilket i övrigt är något som inte infinner sig konventionell odling. Och är vi ändå inne på konventionell odling så kan tillverkningsmetoderna för konventionell gödsling (dvs. syntetisk npk) ske tämligen flummigt med sjukt omständiga processer med en enorm energikonsumtion i form av framställning, transporter och försäljning. Det ger dessutom många negativa effekter vi nu kan märker av i t ex östersjön, som klimatförändringar eller i helt döda jordar vi föder med ännu mer kemiska och syntetiska substanser.

Humuspreparatet ska helst spridas på våren, för att då ‘väcka jorden till liv‘. Efter vintern har jorden legat i kyla och inget har direkt vuxit ur den. På våren kommer omsättningen igång med frön och rötter som gror, samlar näring och växer till plantor. Humuspreparatet är tänkt som ett stimulansmedel för att sätta igång denna process. Att få jorden att komma igång ordentligt från en lång vila.

Kokt nässla och åkerfräken

Jag kan nämna lite om dessa två preparat också, när vi ändå är inne på det spåret.

Som jag tidigare skrivit om gödselvatten så kan olika tillagningssätt av gödselvatten/preparat av olika växter ge olika effekter. Ett nässelvatten på jäst nässla behåller aminosyror, kväve, myrsyra, kiselsyra, vitaminer osv. Men vilket också är beroende på hur länge jäsningen är igång osv. Kokt nässla och åkerfräken tar främst ut mineralerna ur växterna, som inte kan lösas ut i vattnet bara vid jäsning. De är helt enkelt alldeles för hårt bundna.

Vad gäller nässla så gör vi vanligt te, dvs. att vi inte låter det koka, utan låter bara dra i hett vatten. Detta ska ge växterna motståndskraft att ta hand om bladlöss och andra insekter.

Åkerfräken kokas i en eller två timmar för att få ut de hårt bundna mineralerna (främst kisel). Detta ska motverka svampangrepp.

Plantera purjolök

p5180017Vi planterade purjolök igår och idag. Det är tydligen lite detaljer kring denna plantering jag tänkte skriva ner. Men jag bör dock nämna lite andra saker. Bland annat sådde vi purjon redan den första mars. Så den har förkultiverats i två och en halv månader. Den bredsåddes då och har sedan skolats om en gång. Vid omskolningen klippte vi av rötter och stjälk. Rötterna blev kanske 3-5 cm och stjälken en decimeter. Detta gjorde vi för att stimulera purjon att växa i tjocklek, snarare än på längden.

Lite steg-för-steg för utplanteringen av purjon

  1. Det första vi gjorde var att klippa av rötter och stjälk, precis som vi gjorde när de omskolades. Stjälken blev kanske 10 cm och roten runt 3-5 cm.
  2. Vi blandade till en gegga med vatten, lera och kompost. Komposten vi använde var en specialkompost med några biodynamiska preparat. Detta är inget jag tänker gå in på i det här inlägget. Men tanken med geggan var att vi skulle ha något att smeta in purjorötterna med. Något som håller fukt och näring vid själva utplanteringen. Varför detta är viktigt för just purjon vet jag inte. En aning dumt att inte ta reda på det inför det här inlägget, kanske du tycker. Men jag får återkomma.
  3. Därefter satte vi purjon med 15 cm i raderna. Och något djupare än vad de satt innan. De får gärna komma ner en bit i jorden.

Jag tror det var allt.

p5180009p5180003

Lök, morötter, palsternackor och bevattning

p5130019Vi satte lök i automatlandet i kväll. Både gul och röd lök vi fått från Nibble Trädgård och Seminarieträdgården. Det blev en massa över, så om någon behöver lök…

Senare på kvällen fortsatte jag några timmar med att så morot och palsternacka. Vi gjorde fyra rader med 30 cm mellanrum i två bäddar. Där varannan rad fick lök och varannan morot eller palsternacka och senare även spenat, rödbetor och polkabetor. Löken har en tendens att jaga bort morotsflugan som även gillar palsternacka och betor. Därför har vi dom ihop.

p5130022Jag sådde morötterna och palsternackorna genom att lägga gammal så- och plantjord i såraderna. Lerjorden är alldeles för grov för våra små kultiverade frön att gro i. Därför vill vi ha en fin och fuktig jord att bädda in dom i. Men när de väl grott och bildat rötter, kan de gott tränga ner i leran.

Vad man annars kan göra ifall man saknar så- eller plantjord, är att finfördela leran. Dvs. att krossa alla klumpar fint nog att lerjorden blir som sand. Men vilket vi inte har tid eller ork med för tillfället.

Jag gör en liten steg-för-steg-lista över hur jag gjorde:

  1. Jag använde den senaste såradskrattan (eller såradsmarkören, som det tydligen också kallas) vi gjorde med 30 cm avstånd mellan raderna.
  2. I de rader vi ska så i, strödde jag ut gammal så- och plantjord. Det är främst lövkompost och torv i dessa jordar. I plantjorden finns även en del hönsgödsel. Jag tog ganska mycket. Kanske en näve per 20 cm. På så sätt har fröna en fin jord att gro i innan de kör ner sina rötter ner i leran. Jorden håller också fukten bra.
  3. När jag sådde palsternackorna, lade jag frön med 5 cm mellanrum. De vill inte växa så tätt. Men dels är grobarheten 85% och dels är det bara gott att gallra i efterhand och käka upp dom. Morötter har rätt små frön. Och så var det rätt sent när jag skulle så dom. Så de strödde jag ut lite på måfå på plantjorden. På några ställen kom det kanske 10 frön och på andra med 5 cm mellanrum. Dessa får vi också gallra.
  4. När sådden var klar, lade jag lite jord ovanpå och sedan lera. Slutligen plattade jag till en aning, typ pressade ihop jorden med foten. Frön vill generellt tydligen ha det lite sammanpressat, men dock inte för hårt packat.

Vattning

Nu håller jag på att vattna fältet en aning. Det har varit relativt torrt länge, även om det regnat lite då och då. Bäddarna var en aningen fuktiga en bit ner. Men i stort rätt torra. Därför satte jag igång en vattenspridare nu framåt natten. Särskilt viktigt efter sättningen och sådden att det blir en gynsam miljö i bäddarna för att fröna, lökarna och potatisen ska börja gro.

Jag vet dock inte ifall kväll/natt är den bästa tiden. Som jag förstått det gillar sniglarna det och de kan börja röra sig mot plantorna. Tror att tidig morgon innan solen börjar steka är den bästa tiden, eller under mulna dagar.

Men så satte jag igång i alla fall. Vattenspridaren är inge vidare och trycket dåligt, så jag får gå ner till fältet vid jämna mellanrum och flytta på spridaren. Det blir sen natt med pannlampan och gummistövlarna igen.

Automatlandet under helgen 2-3 maj

p5020041

Vi blev jävligt många den här helgen på automatlandet. Tror vi var uppåt 20 under lördagen som jobbade, och kanske 6-8 stycken under söndagen. Och mycket blev gjort.

En kort sammanfattning och innehållsförteckning över det här inlägget:

Gödsel hämtades från Säby Gård

p5020028

p5020030Jag vaknade kl 07.00 i Skarpnäck efter en hård dag med Automat. Vi hade gjort runt 500 mackor vi gav bort mot donationer under hela första maj. Det hade varit sjukt roligt, men tungt. Vi jobbade hårt från klockan 06.00 till 23.00 med att göra mackor, koka kaffe, cykla runt hela jävla stan med våra chris-cyklar, skricka åt folk att käka mackor och dricka kaffe, osv. Så det var relativt tugnt att slänga sig på cykeln och ta sig till Järna.

Väl framme mötte jag upp vår käre trädgårdsmästare Johan med traktor och gödselspridare. Vi fick nästan 2 kubik komposterat gödsel med min cykel på toppen och körde mot odlingen.

Vi har nu fem bäddar på frilandet

p5020035Kanske någon timme efter att jag och Johan landat med all gödsel framför landet, kom en jävla massa folk. Vi gick snabbt igenom vad vi skulle kunna hinna med under dagen och satte igång arbetet. Det var grymt peppande att se så många jobba, snacka, dricka kaffe, hänga ut och käka mackor. Och vi fick mycket gjort.

Den jord vi fixade till helgen innan och lite därefter gjordes till bäddar och mer jord bearbetades som vi gjort tidigare. Vi blandade ner ungefär 1-2 skyfflar gödsel och blandade ner. Eller rättare sagt, vi började med att lägga det ovanpå färdiga bäddar med jord från gångarna. Men märkte snart att det borde vara mycket smartare att först lägga på gödsel och sedan lassa på jord från gångarna. På så sätt slipper vi vända ner gödslet, då det redan ligger under jord. Men det var nog bara den sista bädden vi lyckades med det. Hur som helst ska inte gödsel ligga framme i solljus, då kvävet sticker iväg i luften och gödslet torkar ut. Dessutom vill gödsel ätas upp av organismer i jorden, som definitivt inte trivs ovan jord. Och rötterna vill komma åt näringen och trivas i strukturen jorden med gödsel bildar. Därför bör gödslet gärna ligga en bit ner. Maskarna kommer sedan även att sprida på gödslet genom att äta upp det och bajsa ut den någon annanstans.

p5020045

I de fem bäddarna ska det senare planteras potatis, bönor, betor, lök, morötter, palsternackor, mangold och spenat.

En större ruta gamla bäddar med sjukt mycket kvickrot grävdes upp och gjordes till bäddar

p5030055

När de andra gjorde bäddar tog jag och några andra oss an att gräva upp en större ruta med någon gammal odlingslott. Den hade något så sjukt mycket kvickrot och lite gamla rester från tidigare odlingar. Och detta tänkte vi att vi kunde åtgärda med blött tidningspapper och diverse täckmaterial (gräs, halm, löv och lite gamla stjälkar). Tanken med denna metod är att hålla ogräsen under ett tjockt lager med tidningspapper. De ska alltså inte orka växa sig igenom lagret. Allt ogräs hindras såklart inte, men när det är så mycket ogräs att det blir så jobbigt att rensa, så håller man det värsta borta i alla fall. När vi sedan odlar i detta gör vi små hål i pappret där vi sätter våra plantor.

Jag förklarar vad vi gjorde, steg för steg:

Att försöka bli kvitt ogräs med tidningspapper

p5020050

  1. Först och främst grävde vi upp allt och slog sönder alla större jordkockor. Vi rensade aldrig ut något ogräs, utan låt allt bara ligga kvar. De ogräs som inte orkar växa genom tidningspappret bildar ingen fotosyntes och dör förhoppningsvis så småningom. I så fall förmultnar det och blir till fin mull. Det samma gäller för alla de växter som lyckats bilda blad och stjälkar.
  2. Efter det blötte vi tidningspapper och lade ovanpå jorden. Vi tog då en hel tidning, dvs. ett lager med flera sidor, blötte de, vek upp och lade de om lott. De ska gärna överlappa varandra så att vi inte får några sprickor/glipor där någon kvickrot kan leta sig fram igenom.
    p5020051
  3. Därefter samlade vi täckmaterial var vi än kunde hitta det. Det fanns en hög med lite samlat löv och gräs, men vilket inte räckte särskilt långt. Vi fick helt enkelt gå loss med krattor och räfsor på gamla högväxtande gräsmattor och i dungar på jakt efter gräs och löv. Det gick rätt bra och vi kunde slutligen täcka lagret med tidningspapper med allt vi hittat. På så sätt håller vi tidningspappret på plats och håller lite av fukten i pappret kvar.
    p5020049

Slutligen lade vi lite ull i gångarna mellan bäddarna med tidningspapper. Sniglar gillar inte ull och ogräs har svårt att växa igenom det. Dessutom är det rätt skönt att gå på barfota, om man nu skulle få för sig det.

Nässelvatten blandades och sprayades över hela landet

p5030060Nässelvatten har flera effekter. Dels kan man använda det som gödningsmedel då det innehåller en del kväve. Och dels kan man se det som en medicinalväxt som även gör sig bra i jordar. Det ska tydligen ge en effekt av att jorden håller sig ifrån sjukdomar och svamp. Inte helt och hållet, men i all fall något mer resistent. Eller om det är växterna som växer i det som blir bra av det. Jag vet inte, och återkommer i ämnet när jag läst på lite mer.

p5030058Jag satte nässlor i vatten för några dagar sedan för att jäsa. I lördags hade det legat i vatten under 5 dagar och det hade bildats en hel del skum på ytan. Jag antar att det var redo att användas. Men jag vet att man kan koka nässlor också, om det skulle vara så att man vill använda nässelvattnet redan dagen efter.

Vi rörde om och blandade ut det jästa nässelvattnet med ungefär 10 delar vatten från kranen. Därefter fyllde vi en en såndär spridare man har på ryggen, med pump och spraymunstycke.

Sen sprutade vi ut innehållet på hela stället där vi tänkt odla saker.

p5030063

Frostverkan — höstgräva, lektion #2

p4230071Jag skrev ett inlägg om höstgrävning för ett tag sedan. Jag nämnde då bland annat hur frosten tar sig an leran och spränger den under vintern. Nu är det april och jorden tinar, eller till och med torkar, och vi är i ett skede då vi kan se resultatet av frostens sprängkraft. För en återblick så kan ni även kika på ett inlägg jag skrev i vintras där jag även lade upp en bild som tydligt visar hur frosten tagit sig an jorden.

Lite återupprepning: när vi odlar i lera, vill vi ha leran i en bra struktur. Lera består av väldigt små partiklar av mineraler, så små att de tillsammans bildar en tjock massa. Som just tjock massa är det väldigt ogynnsamt att odla i, särskilt för våra kultiverade plantor. Därför vill vi att leran ska organisera sig som små aggregat. Det vill säga mindra klumpar, liksom sand eller fint grus, där varje sandkorn eller sten istället består av en massa lerpartiklar. För att aggregat ska bildas behövs mask, maskar äter leran och bajsar ut aggregat. Men vi skulle också kunna gräva upp leran i större klumpar på hösten och låta frostan ta sig an klumparna, varpå frosten spränger lerklumparna i mindre delar (aggregat).

p4230074

Hade vi istället valt att låta leran ligga under vintern, och då bar (utan växter eller täcke), skulle vi se en enda stor tjock klump kallat mark. Ni ser på bilden ovan skillnaden mellan höstgrävd lera och icke grävd. Sidan till vänster är hård som betong. Och sidan till höger är en mer bearbetningsbar hög med små lerklumpar.

Så, vad ska vi göra nu när vi fattat detta och fått till en höstgrävning samt att det nu blivit vår och vi tror att vi bör göra något. Jo, vi ska nu jämna ut jorden och slå sönder klumpar av lera där aggregaten fortfarande sitter ihop. Det är viktigt att inte göra detta försent, då solen kan ligga på och ge ordentligt med värme redan i april. Det är nu i slutet av april och jag har gått ute i linne i flera dagar. Leran torkar då ut och klumparna blir cement, helt omöjliga att krossa ifall man inte maler dom en efter en — vilket är sjukt jobbigt och inget någon vill pyssla med.

p4230078

p4230080

  • Därför plockar vi fram två redskap: en kratta och en kultivator (en såndär med tre spetsar längst fram, böjda neråt). Om du bara har en kratta kan det gå bra också. Vad som ska göras är att först slå sönder alla klumpar till mindre korn. Detta gör sig bäst med kultivatorn.
  • Passa också på att rensa ogräs. Jorden är förhoppningsvis porös nog för dig att bara dra upp långa rötter, eller i alla fall få upp en stor lerklump som hålls ihop av rötterna.
  • Gå ganska djupt, kanske någon decimeter eller så. För djupt vill du inte gå, då du kommer dra upp blöta lerklumpar. Dessa vill du gärna ha kvar på plats för att de inte ska torka ut i solen.
  • Täck även sprickor du hittar med jorden, t ex vid sidan av det du inte höstgrävt, eller intill bäddens kanter. Dessa sprickor är vägar för vatten att ta sig upp i sin avdunstning. Och vattnet vill vi behålla, så att jorden inte torkar ut. Uttorkad lerjord = betong.
  • Därefter kan du ta krattan och jämna ut jorden. Krattan är även bra för att dra upp större klumpar till ytan så att du kommer åt dom och kan slå dom sönder. Du får även fram lite rötter du missat, vilka du bör ta bort.

Jag var förbi Ytterjärna idag och kikade på deras komposter. De hade bland annat på hösten förra året lagt kompost på en av sina odlingbäddar och sedan täckt med gräs. Jorden var väldigt fin under gräset. Fin struktur och bra jord att odla i. Vad som behövdes var att ta bort täcket och låta jorden värmas upp en aning. Jag har nämnt täckodling tidigare, men har inte tillräckligt med erfarenheter än för att hålla låda om ämnet. Men att täcka med kompost och gräs verkar onekligen som ett riktigt bra alternativ till att höstgräva och krossa lerklumpar framåt våren. Mindre arbete, antar jag och med bra resultat. Jag ska definitivt ge mig an detta till hösten igen och testa en del odling med täcke och gröngödsel under den här säsongen.

Jag antar att vi också kan låta växter ligga kvar med sina rötter under vintern, för att på så sätt låta dom hålla leran lucker. Kanske att kombinera rötter , kompost och täcke är en bra idé. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Att gräva upp alven

Jag skrev lite om alven i mitt inlägg om höstgrävning. Och då bland annat om att du inte ska blanda matjorden och alven. Jag tänkte jag skulle följa upp det där lite.

Varför det är dåligt att gräva upp alven beror på den jord du får om du gör det. Du gräver nämligen upp en ganska stum och mullfattig jord och blandar den med din – förhoppningsvis näringsrika och mullhaltiga – matjord. Vilket leder till att du blandar ut matjorden som är tänkt att göra växterna väl, och tunnar ut allt det som gör den bra. Alltså tvärt om en jordförbättring om du istället hade blandat ner kompost.

Däremot är det viktigt (vilket jag inte skrev i mitt inlägg om höstgrävning) att alven ändå är något lucker så att rötterna kan tränga ner i den. Detta åstadkommer du genom att t ex luckra den en aning om du gräver upp matjorden. Vid detta tillfälle kan du även se hur förhållandet ser ut längre ner i jorden, om alven är vattensjuk t ex.

Men i vissa fall kanske du måste gräva upp alven. Du kanske har ett område du vill odla på där matjorden bara är någon decimeter djup, och du tycker att dina växter bör ha ett finare rotsystem längre ner än så. Växternas rotsystem med jorden runtomkring är deras matsmältningsorgan. Där samarbetar mikroorganismer och växtens rötter för att växten som helhet ska kunna tillgodogöra sig de näringsämnen som finns i jorden. Så, i detta fall, måste alven helt enkelt upp i matjorden. Du kan säkert gräva upp alven och lägga bort den, och därefter fylla tomrummet med ny jord. Men detta vet jag dock inget om.

När du då gräver upp alven, får du räkna med en sämre jord i några år till dess att du lyckats förbättra den till samma kvalité som innan du grävde. Dessutom är alven riktigt tjock och tung, vilket gör att du även får en något sämre struktur. Så en idé vore att gräva ner grus (typ 0,2 – 0,8 cm) i samband med att du gör detta. En annan bra idé, ifall du arbetar med en lerjord, är att gräva upp alven när du höstgräver. I så fall kan du låta vintern spränga sönder alven när vattnet i jorden fryser till is. Detta kräver dock att du gräver upp stora klumpar, och inte håller på och slår sönder dom. Gräver du däremot på våren ska du definitivt slå sönder och finfördela alven. Men en höstgrävning är dock att föredra.

Höstgräva, lektion #1

Höstgrävning gör vi i lerig jord (lerjord). Alltså jord som innehåller minst 15% lera och som då också är tung, vattnig och kompakt. Vi gör det också på platser där det blir vinter, som typ är i Sverige. Annars finns det nog ingen poäng med att just höstgräva, i alla fall vad jag vet.

Har du däremot en sandig jord bör du snarare vänta till våren med att gräva. Om du nu behöver gräva överhuvudtaget, då sandjordar kan var tillräckligt luckra som de är. Något du däremot bör tänka på är att täcka en sandjord med t ex klippt gräs, då det håller näring kvar i jorden och dessutom förmultnar vilket i sin tur ger jorden mull. Men mer om det en annan gång.

Just nu handlar det om höstgrävning.

Varför höstgräva?

Det finns flera skäl. Jag listar de jag vet:

  • Jorden får en bra struktur genom att kylan får vattnet att spränga stora klumpar;
  • när jorden får en bra struktur finns det utrymme för luft och rötter behöver luft;
  • den dräneras också en aning vilket minskar risken för vattenskador;
  • strukturen gör även jorden lucker som ger det lättare för rötterna att växa ostört (inga rötter vill växa i betong).

Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att jordförbättra med att tillföra näringsrik mull (så som matkompost t ex) och sand. Mullen ger som sagt näring och även – så som jag förstått det – en något bättre struktur. Sanden gör lerjorden något mindre lerig, eller snarare något mindre kompakt.

Hurdå?

Jag har börjat förstå att höstgrävning kan vara en konstform i sig. En grävning kan få ett estetiskt värde och det kan göra väldigt mycket för jorden. Proceduren är dock väldigt enkel:

  1. Börja med att lägga ett runt lager med sand ovanpå jorden du tänker gräva. Den bör vara runt 0,2 till 0,8 cm, dvs. storleken på sandkornen.
  2. Gräv ett dike. Men gräv inte bara på som om du skulle gräva vilket dike som helst, utan gör det såhär: gräv upp så stora klumpar du kan. Slå aldrig sönder dom, utan se till att de håller sig stora. För bekvämlighetens skull kan det vara en idé att kräva dom kvadratiska med bladet på din spade som bredd för varje sida. Vilket också gör att diket blir brett som din spade, helt enkelt.

  3. Blanda aldrig matjorden med alven.
  4. Va?
  5. Ok, såhär: gräv inte för djupt. Din jord består av en massa olika “jordlager” som i sin tur är olika ekosystem i sig. De innehåller olika bakterier, mikroorganismer, djur etc. I vissa fall, som t ex inom permakulturen, ska aldrig hålla på och jiddra med dessa. De bör leva sitt liv utan att du är där och påverkar för mycket. Snarare bör du anpassa ditt arbete och din odling. Men i det här fallet ska vi dock gräva och då är bryr vi inte oss om det, i alla fall just nu.

    Vi ska snarare bekanta oss med två begrepp: matjord och alv. Matojorden är den jord du har överst. Det är den jorden du hela tiden arbetar med, genom att underhålla den med näring och struktur. Alven är jorden under. Den är riktigt kompakt. Om du tycker att din matjord är kompakt, så är alven hundra gånger värre. Du kan även se en färgmässig skillnad, då matjorden oftast är något mörk och alven ljus.

    Så, helt enkelt, låt alven ligga för sig och matjorden för sig. Gräv ner till alven, men gräv aldrig upp alven för att blanda med matjorden. Om du dock ändå vill göra det för att göra matjorden djupare, så vet jag just inte riktigt hur jag ska guida dig, för så långt har jag inte kommit än.

  6. När du gräver upp matjorden (som stora klumpar), lägger du den åt sidan. Gör du första raden, kan du lägga jorden i en skottkärra, t ex. Gör du resten av raderna, lägger du jorden rätt ner i diket du grävde sist. Den första radens jord flyttar du sen på och lägger i den sista radens dike.
  7. Nu har du minst ett dike och du ska kunna se alven där längst ner. Om du vill kan du nu gräva i alven utan att den blandar sig med matjorden. Ok, lite matjord kommer nog att åka ner, men så länge du inte medvetet gör det och gör det massor, så är det rätt lugnt. Stick ner spaden och vänd på alven.
  8. Strö sedan kompostjord eller gödsel ner i diket. Använd gärna näringsrik kompost som t ex från en matkompost.
  9. Nu är du klar med minst ett dike och du kan fortsätta med nästa. Och som sagt, då lägger du bara klumparna ner i föregående dike.
  10. Håll nu på så här till dess att bädden tar slut, varpå du lägger ner jorden från det första diket ner i det sista.

Nu kommer jordklumparna ligga och frysa till is under vintern. När de gör det kommer vattnet vilja ta större plats i anspråk (det gör vatten när det blir till is) varpå klumparna sprängs. Kylan gör jobbet åt dig med att finfördela jorden, helt enkelt. När jorden sedan tinar upp framåt våren, har du en näringsrik jord och som är lucker, vilket dina växter kommer tacka dig för.