Det var oktober och vi var tvungna att dra upp de sista (nästan) grönsakerna och försöka avsluta säsongen. Trådgårdsmästaren Johan på Skillebyholm har andra storslagna idéer för fältet och vi flyttade hela odlingen istället till Skarpnäck. Så den 18:e oktober var vi två starka folkköksodlare ute på fältet och drog upp i stort sätt allt vi hittade.
Arbetet
När vi drog igång det här projektet hade jag mycket lite aning om vad det här skulle ge i arbete och skörd. Jag såg framför mig några säckar potatis, lite morötter, några salladshuvuden, en massa ogräsrensning och folk som kom för att hjälpa till vid typ varje helg. Hjälp blev det inte så mycket av under säsongen, däremot var det några som kastade sig in i projektet nästan från start och drev det tillsammans med mig. På så sätt var vi en liten kärna av folk som skötte odlingen dagligen. Ganska så sällan kunde vi mobilisera våra vänner utifrån för att komma och hjälpa till.
Det började dock ganska hoppfullt. Vi lyckades samla uppåt 20 personer som gjorde allt det tunga vårarbetet under två dagar, som att gräva bäddar och lassa gödsel. Men därefter var intresset att komma hit och göra trädgårdsarbete inte lika poppis. I slutet av säsongen och till skörden var det i stort sätt bara jag som tog hand om odlingen, förutom i några få undantag. Jag måste dock medge att vi var rätt dåliga på att bjuda in folk i tid. Många gånger skickade jag ut sms om att vi skulle göra något bara någon dag i förväg. Och det var rätt långt för många i Stockholm att åka för att komma ut hit.
I det hela tycker jag ändå att vi ska vara nöjda med den kollektiva insatsen vi fick. Vi fick folk att komma när det var som mest, särskilt där i början. Under säsongens gång var det mest ogräsrens, bevattning, lite sådd och skörd, vilket ofta var svårt att planera in. Vi rensade ganska flitigt i början, lite sådär varje dag under juni. Men vilket sedan avtog och ogräset växte till sig, men inte sådär alldeles för mycket och ohanterbart. Vi vattnade kanske tre eller fyra gånger totalt under hela säsongen. Mestadels under juli, men kanske en gång i juni och en till två i augusti/september.
Skörden
Odlingen har verkligen givit oss grönsaker hela säsongen. Från och med juni till december har vi skördat och brukat allt vi odlat i automatlandet. Både privat, för luncher och middagar, och till folkköket för de olika gig vi hade under säsongen. Vi åkte till en festival i augusti där vi tog med en hel del från det egna landet, men också massor av grönsaker vi fick donerat från vänner i området. Vi var även i Finland och lagade mat under ett aktionsläger mot kärnkraft och uranutvinning. I Skarpnäck var vi involverade i en frihetlig fotbollskupp och därefter har vi serverat soppa i olika omgångar (Aktion mot deportation, Aspuddsbadet, Shut it down) med våra grönsaker som huvudsakliga ingredienser samt donerat grönsaker till folk som hjälpt till och till folk i några ockuperade hus. Och slutligen fick vi med oss 200 kilo grönsaker till Köpenhamn där vi jobbade ihop med ett flertal andra folkkök från olika håll i Europa.
Generellt tycker jag skörden var bra. Morötterna var stora och saftiga, palsternackorna gigantiska (i mina mått) och vintersquashen stora. Vi fick också en bra kvantitet och det räckte långt med tanka på hur många vi serverade under säsongen. Dock är allt nu redan slut, så vi fick aldrig reda på hur bra sakerna var för lagring. Vintesquash började ruttna ganska tidigt och vi fick använda den lite hela tiden för att slippa slänga, så många soppor med squash blev det. Hur som helst hade jag inte väntat mig så här fina grönsaker, att de skulle smaka såhär mycket och vara så fina.
Jag fick höra att pumporna/vintersquashen helst skulle skördas precis efter första frosten. Frosten skulle “härda” frukten lite inför lagringen. Dessutom kan bladen, som dyker under direkt vid första minusgraden, skydda frukten från alltför kalla temperaturer. Men så fick jag detta tips lite försent. Jag tänkte att våra vintersquash gott kunde ligga kvar ett tag och att de gott klarar några frostnätter, så länge det inte är minus hela dagar. Men så skulle det alltså inte vara.
Jag började skörda bondbönorna redan i början av september. Men då skördar vi bara torkade bönor för lagring och inga färska gröna, vilket vi annars kunna skörda och äta i augusti. Vi väntade helt enkelt till dess att bönskidorna blivit bruna, nästintill svarta. Bönorna ligger då redan relativt torkade inuti och skidorna är lätta att bryta sönder. Så vad jag gjort, helt enkelt, sedan början av september och tills nu i mitten av oktober, var att gå och plocka svarta skidor från bondböneplantorna lite då och då. Nu den 18:e oktober var jag och Tomas i Folkköksodlingen och drog upp alla plantor för att sedan börja skörda potatisen som bondbönorna samplanterats med. Bönorna lade jag ut på dukar i köket i några dagar innan jag sedan stoppade ner dom i en stor papperspåse.
Jag drog upp alla lökar den 9:e september. De gröna bladen hade sloknat för länge sedan och jag tyckte det började bli dags att ta hand om dom. Dessutom räknade jag med att skörda det mesta från folkköksodlingen på egen hand parallellt med skolan, vilket gjorde att jag fick göra skörden lite hela tiden under en längre tid.
Jag drog upp all spenat tillslut, efter att den varit i full blom ett tag. Kanske inte all spenat, men helt klart de flesta plantorna. Och smaken började bli riktigt dålig. Så vad jag gjorde var att dra upp all spenat till härlig soppa till 100 pers vi sedan delade ut mot donationer för 
