Tag Archives: Vinter

Tipiodling

P9110034Att bereda mark för odling är ett stort ämne. Många situationer, kunskaper, erfarenheter och en hel uppsjö tekniker och idéer. Jag har spenderat mycket tid på att tänka hur jag skulle kunna bereda ny mark för odling i olika situationer; med potatis, grisar, hönstraktor, täckodling osv. Men ibland dyker tillfällena och teknikerna upp av sig självt. Plötsligt bara står jag där framför en liten bit mark, som aldrig – vad jag vet – varit odlad på innan, men ändå förberedd och klar. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Och hur kul kan detta vara, att få kasta sig in i ett nytt mindre odlingsprojekt utan att få stötas och blötas med dåliga förutsättningar?!

P9110036Vi har en tipi där jag bor. Den är nu tyvärr helt knäckt av stora massor snö. Tyngden blev för mycket som slutligen fick den att rasa ihop. Men i somras – när den fortfarande var hel – flyttade några av mina grannar på den. Och där den tidigare stått – mitt i gräsmattan – fanns nu en liten cirkel med helt bar jord. Inga jobbiga etablerade nät av kvickrot eller ansamlingar ogrösfrö. Bara ren bar lerjord.

Utan att riktigt förankra odlingsmöjligheterna med grannarna tog jag mig friheten att plantera en rabarber. Det var då september. Jag tänkte att den nog hinner etablera sig något innan vintern kommer och kan vara tillräckligt stor för att klara av en varm sommar året därpå. Jag tänkte också att ”nu är det försent”, nu kan grannarna säga vad de vill – nu har jag ju redan börjat. Därefter satte jag, två grannar och en kär vän igång med att helt enkelt gräva upp alltihop. Vi gjorde ordentliga djupgrävningar och hävde i så mycket kompostjord vi kunde hitta. På några bäddar blandade komposten med lerjorden och täckte med löv och gräsklipp. Andra bäddar grävde vi upp, luckrade på jorden under, lade i kompost och lät resten av jorden vi grävt upp ligga ovanpå som stora klumpar att frysa sönder under vintern – en höstgrävning (samt) alltså.

Pb260002Vi satte massor av vitlök, verkligen mycket. Inte långt därefter började de spira och nu hoppas jag de överlever den här rätt kalla vintern. Nu fattas bara en plan och därefter lite frön och några varma drivbänkar. Vi har gott om hästgödsel från några hästar vi hade här i somras och från närliggande stall. Brädor och fönster finns det gott om här i huset – så fort bara snön försvinner dyker det säkerligen upp ett gäng bänkar med fönster som tak och gott om färsk hästgödsel som golv. Jag lade också två komposter av hästgödsel i närheten som jag tänker blanda i så fort jag får börja bereda marken efter att tjärlen gått ur.

Jag håller världen uppdaterad om denna lilla tipiodling här på bloggen via tipiodlingskategorin. Jag har även andra idéer på hur jag kan utöka denna cirkelrunda odlingsyta med fler likadana ytor. Vi har höns här och jag tror ett introducerande av en hönstraktor kan bli realitet framåt sommaren. Kanske kan vi ha tre cirklar av tipiodling där hönstraktorn går runt på en yta en gång om året?! Växtföljd med höns alltså.

Pc220025

Automatlandet i helgen (6-7 juni)

p6060059Det är inte så mycket kvar att göra just nu i folkköksodlingen på Automatlandet. Allt är nu nere i jorden och mycket ogräs är rensat i flera omgångar. Men så har vi märkt att vissa saker inte tagit sig eller att plantor dött, vilket gör att vi måste så på nytt. Dessutom kommer vi skörda sallat om några veckor och spenat i juli. Då måste vi också så på nytt och plantera lite. Men just nu är det väldigt lite.

Vad vi ändå lyckades göra

  • Så två rader mangold (2×10 m).
  • Rensa ogräs i gångarna och i samtliga bäddar.
  • Baka och äta sjukt mycket rabarberpaj med glass.
  • Skvätta humuspreparat.
  • Spraya kokt nässla och åkerfräken.

Humuspreparat

p6060052Jag tänker inte gå in på det här särskilt djupt. Det sparar jag till senare. Men eftersom vi ändå skvätte ut lite i helgen så bör jag ändå nämna lite av vad det är och vad det är tillför. Kort kan vi säga att det är komposterat kögödsel som lagts i kohorn och grävts ner i jorden under vintern. Detta är vad många förknippar med biodynamisk odling, förutom ekbarken som läggs i en koskalle och sedan grävs ner. För oss veganer kan det te sig ytterst märkligt. Och för många helt superflummigt. Men det har sina poänger. Biodynamisk odling innebär att sätta odlingen i ett väldigt stort perspektiv där man räknar med väldigt många olika både små och stora faktorer. Hur månen rör sig och påverkar dragningskraften (dvs. hur vattnet rör sig). Strålning som når jorden via planeter osv. Till mikrolivet, maskar, bakterier, ämnesomsättningar osv. Så även om det här skrämmer bort många som flummigt, så har det sina förklaringar både vetenskapligt och vad vi direkt märker. Särskilt i det långa perspektivet, vilket i övrigt är något som inte infinner sig konventionell odling. Och är vi ändå inne på konventionell odling så kan tillverkningsmetoderna för konventionell gödsling (dvs. syntetisk npk) ske tämligen flummigt med sjukt omständiga processer med en enorm energikonsumtion i form av framställning, transporter och försäljning. Det ger dessutom många negativa effekter vi nu kan märker av i t ex östersjön, som klimatförändringar eller i helt döda jordar vi föder med ännu mer kemiska och syntetiska substanser.

Humuspreparatet ska helst spridas på våren, för att då ‘väcka jorden till liv‘. Efter vintern har jorden legat i kyla och inget har direkt vuxit ur den. På våren kommer omsättningen igång med frön och rötter som gror, samlar näring och växer till plantor. Humuspreparatet är tänkt som ett stimulansmedel för att sätta igång denna process. Att få jorden att komma igång ordentligt från en lång vila.

Kokt nässla och åkerfräken

Jag kan nämna lite om dessa två preparat också, när vi ändå är inne på det spåret.

Som jag tidigare skrivit om gödselvatten så kan olika tillagningssätt av gödselvatten/preparat av olika växter ge olika effekter. Ett nässelvatten på jäst nässla behåller aminosyror, kväve, myrsyra, kiselsyra, vitaminer osv. Men vilket också är beroende på hur länge jäsningen är igång osv. Kokt nässla och åkerfräken tar främst ut mineralerna ur växterna, som inte kan lösas ut i vattnet bara vid jäsning. De är helt enkelt alldeles för hårt bundna.

Vad gäller nässla så gör vi vanligt te, dvs. att vi inte låter det koka, utan låter bara dra i hett vatten. Detta ska ge växterna motståndskraft att ta hand om bladlöss och andra insekter.

Åkerfräken kokas i en eller två timmar för att få ut de hårt bundna mineralerna (främst kisel). Detta ska motverka svampangrepp.

Frostverkan — höstgräva, lektion #2

p4230071Jag skrev ett inlägg om höstgrävning för ett tag sedan. Jag nämnde då bland annat hur frosten tar sig an leran och spränger den under vintern. Nu är det april och jorden tinar, eller till och med torkar, och vi är i ett skede då vi kan se resultatet av frostens sprängkraft. För en återblick så kan ni även kika på ett inlägg jag skrev i vintras där jag även lade upp en bild som tydligt visar hur frosten tagit sig an jorden.

Lite återupprepning: när vi odlar i lera, vill vi ha leran i en bra struktur. Lera består av väldigt små partiklar av mineraler, så små att de tillsammans bildar en tjock massa. Som just tjock massa är det väldigt ogynnsamt att odla i, särskilt för våra kultiverade plantor. Därför vill vi att leran ska organisera sig som små aggregat. Det vill säga mindra klumpar, liksom sand eller fint grus, där varje sandkorn eller sten istället består av en massa lerpartiklar. För att aggregat ska bildas behövs mask, maskar äter leran och bajsar ut aggregat. Men vi skulle också kunna gräva upp leran i större klumpar på hösten och låta frostan ta sig an klumparna, varpå frosten spränger lerklumparna i mindre delar (aggregat).

p4230074

Hade vi istället valt att låta leran ligga under vintern, och då bar (utan växter eller täcke), skulle vi se en enda stor tjock klump kallat mark. Ni ser på bilden ovan skillnaden mellan höstgrävd lera och icke grävd. Sidan till vänster är hård som betong. Och sidan till höger är en mer bearbetningsbar hög med små lerklumpar.

Så, vad ska vi göra nu när vi fattat detta och fått till en höstgrävning samt att det nu blivit vår och vi tror att vi bör göra något. Jo, vi ska nu jämna ut jorden och slå sönder klumpar av lera där aggregaten fortfarande sitter ihop. Det är viktigt att inte göra detta försent, då solen kan ligga på och ge ordentligt med värme redan i april. Det är nu i slutet av april och jag har gått ute i linne i flera dagar. Leran torkar då ut och klumparna blir cement, helt omöjliga att krossa ifall man inte maler dom en efter en — vilket är sjukt jobbigt och inget någon vill pyssla med.

p4230078

p4230080

  • Därför plockar vi fram två redskap: en kratta och en kultivator (en såndär med tre spetsar längst fram, böjda neråt). Om du bara har en kratta kan det gå bra också. Vad som ska göras är att först slå sönder alla klumpar till mindre korn. Detta gör sig bäst med kultivatorn.
  • Passa också på att rensa ogräs. Jorden är förhoppningsvis porös nog för dig att bara dra upp långa rötter, eller i alla fall få upp en stor lerklump som hålls ihop av rötterna.
  • Gå ganska djupt, kanske någon decimeter eller så. För djupt vill du inte gå, då du kommer dra upp blöta lerklumpar. Dessa vill du gärna ha kvar på plats för att de inte ska torka ut i solen.
  • Täck även sprickor du hittar med jorden, t ex vid sidan av det du inte höstgrävt, eller intill bäddens kanter. Dessa sprickor är vägar för vatten att ta sig upp i sin avdunstning. Och vattnet vill vi behålla, så att jorden inte torkar ut. Uttorkad lerjord = betong.
  • Därefter kan du ta krattan och jämna ut jorden. Krattan är även bra för att dra upp större klumpar till ytan så att du kommer åt dom och kan slå dom sönder. Du får även fram lite rötter du missat, vilka du bör ta bort.

Jag var förbi Ytterjärna idag och kikade på deras komposter. De hade bland annat på hösten förra året lagt kompost på en av sina odlingbäddar och sedan täckt med gräs. Jorden var väldigt fin under gräset. Fin struktur och bra jord att odla i. Vad som behövdes var att ta bort täcket och låta jorden värmas upp en aning. Jag har nämnt täckodling tidigare, men har inte tillräckligt med erfarenheter än för att hålla låda om ämnet. Men att täcka med kompost och gräs verkar onekligen som ett riktigt bra alternativ till att höstgräva och krossa lerklumpar framåt våren. Mindre arbete, antar jag och med bra resultat. Jag ska definitivt ge mig an detta till hösten igen och testa en del odling med täcke och gröngödsel under den här säsongen.

Jag antar att vi också kan låta växter ligga kvar med sina rötter under vintern, för att på så sätt låta dom hålla leran lucker. Kanske att kombinera rötter , kompost och täcke är en bra idé. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Odlingslotten på Skillebyholm, dag 5

Idag var det andra tillfället jag kom till min lott på Skillebyholm för att jobba. Jag hade några timmar över på eftermiddagen och tänkte att jag skulle strö klart gruset och gräva upp några första rader lerjordsklumpar. Det är nu sen höst/vinter och solen går ju ner redan vid 16 på eftermiddagen. Så jag fick skynda mig att jobba innan jag det blev helt mörkt. Pannlampa är världens bästa uppfinning och jag använder den jämnt, men jag har märkt att den fungerar skitdåligt på frilandet när det ska grävas. Eller så måste jag köpa någon ny superstark grej.

Frosten hade lagt sig och bildet en stenhård yta på jorden på några centimeter. Men under ytan var jorden len och kompakt och lätt att gräva i. Det var lite som att gräva i en mörk och hård choklad med nougatfyllning, typ. Klumparna höll ihop bra, men blev väldigt stora vilket märktes i ryggen efter några timmar.

Jag hade tillgång till lite kompost som vi kört ner för några dagar sedan. Så jag lassade upp allt på några skottkärror och slängde ner det i varje dike jag grävde upp. Vi har tillgång till ganska lite kompost. Men jag överdrev ändå något med kompostportionerna, då jag tycker att leran måste luckras upp väldigt mycket, om något ska orka växa där.

Innan det blev mörkt hann jag ändå gräva några rader. Kanske en tredjedel. Varpå jag fick skynda mig tillbaka för att hinna tvätta spadarna innan bussen skulle gå in till stan. Men vi har ett bra tillfälle om två dagar då jag tänker att jag hinner gräva klart det sista. Sen kan tjärlen komma och spränga mina bautaklumpar.

Vässa din spade

Något som har gått mig helt förbi tidigare, till för bara något år sedan, är att du faktiskt kan vässa din spade. Särskilt när du har tung lerjord att arbeta med. Det går mycket lättare, väldigt mycket lättare, att gräva med en välvässad spade, än med en trubbig sådan. Och det är sjukt enkelt att vässa. Det är dessutom ett bra läge att göra det nu (sen höst/vinter), när du ändå inte har något grävande att göra.

Som sagt, det är enkelt. Börja med att ta fram din/dina spadar och en fil. Har du en rullande slipsten är detta ännu bättre, då du annars kommer få fila ett tag för att få fram eggen. Börja fila. Gör det länge. Men inte så att du får en alldeles för skarp kant, då du kan få bladet att spricka när du är ute och gräver sedan framåt vårkanten.

Att vässa spaden kan du göra någon gång per år, eller när du ser och framförallt märker att det börjar gå trögt igen. Detta kommer spara dig mycket tid och mycket ryggvärk.

Höstgräva, lektion #1

Höstgrävning gör vi i lerig jord (lerjord). Alltså jord som innehåller minst 15% lera och som då också är tung, vattnig och kompakt. Vi gör det också på platser där det blir vinter, som typ är i Sverige. Annars finns det nog ingen poäng med att just höstgräva, i alla fall vad jag vet.

Har du däremot en sandig jord bör du snarare vänta till våren med att gräva. Om du nu behöver gräva överhuvudtaget, då sandjordar kan var tillräckligt luckra som de är. Något du däremot bör tänka på är att täcka en sandjord med t ex klippt gräs, då det håller näring kvar i jorden och dessutom förmultnar vilket i sin tur ger jorden mull. Men mer om det en annan gång.

Just nu handlar det om höstgrävning.

Varför höstgräva?

Det finns flera skäl. Jag listar de jag vet:

  • Jorden får en bra struktur genom att kylan får vattnet att spränga stora klumpar;
  • när jorden får en bra struktur finns det utrymme för luft och rötter behöver luft;
  • den dräneras också en aning vilket minskar risken för vattenskador;
  • strukturen gör även jorden lucker som ger det lättare för rötterna att växa ostört (inga rötter vill växa i betong).

Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att jordförbättra med att tillföra näringsrik mull (så som matkompost t ex) och sand. Mullen ger som sagt näring och även – så som jag förstått det – en något bättre struktur. Sanden gör lerjorden något mindre lerig, eller snarare något mindre kompakt.

Hurdå?

Jag har börjat förstå att höstgrävning kan vara en konstform i sig. En grävning kan få ett estetiskt värde och det kan göra väldigt mycket för jorden. Proceduren är dock väldigt enkel:

  1. Börja med att lägga ett runt lager med sand ovanpå jorden du tänker gräva. Den bör vara runt 0,2 till 0,8 cm, dvs. storleken på sandkornen.
  2. Gräv ett dike. Men gräv inte bara på som om du skulle gräva vilket dike som helst, utan gör det såhär: gräv upp så stora klumpar du kan. Slå aldrig sönder dom, utan se till att de håller sig stora. För bekvämlighetens skull kan det vara en idé att kräva dom kvadratiska med bladet på din spade som bredd för varje sida. Vilket också gör att diket blir brett som din spade, helt enkelt.

  3. Blanda aldrig matjorden med alven.
  4. Va?
  5. Ok, såhär: gräv inte för djupt. Din jord består av en massa olika “jordlager” som i sin tur är olika ekosystem i sig. De innehåller olika bakterier, mikroorganismer, djur etc. I vissa fall, som t ex inom permakulturen, ska aldrig hålla på och jiddra med dessa. De bör leva sitt liv utan att du är där och påverkar för mycket. Snarare bör du anpassa ditt arbete och din odling. Men i det här fallet ska vi dock gräva och då är bryr vi inte oss om det, i alla fall just nu.

    Vi ska snarare bekanta oss med två begrepp: matjord och alv. Matojorden är den jord du har överst. Det är den jorden du hela tiden arbetar med, genom att underhålla den med näring och struktur. Alven är jorden under. Den är riktigt kompakt. Om du tycker att din matjord är kompakt, så är alven hundra gånger värre. Du kan även se en färgmässig skillnad, då matjorden oftast är något mörk och alven ljus.

    Så, helt enkelt, låt alven ligga för sig och matjorden för sig. Gräv ner till alven, men gräv aldrig upp alven för att blanda med matjorden. Om du dock ändå vill göra det för att göra matjorden djupare, så vet jag just inte riktigt hur jag ska guida dig, för så långt har jag inte kommit än.

  6. När du gräver upp matjorden (som stora klumpar), lägger du den åt sidan. Gör du första raden, kan du lägga jorden i en skottkärra, t ex. Gör du resten av raderna, lägger du jorden rätt ner i diket du grävde sist. Den första radens jord flyttar du sen på och lägger i den sista radens dike.
  7. Nu har du minst ett dike och du ska kunna se alven där längst ner. Om du vill kan du nu gräva i alven utan att den blandar sig med matjorden. Ok, lite matjord kommer nog att åka ner, men så länge du inte medvetet gör det och gör det massor, så är det rätt lugnt. Stick ner spaden och vänd på alven.
  8. Strö sedan kompostjord eller gödsel ner i diket. Använd gärna näringsrik kompost som t ex från en matkompost.
  9. Nu är du klar med minst ett dike och du kan fortsätta med nästa. Och som sagt, då lägger du bara klumparna ner i föregående dike.
  10. Håll nu på så här till dess att bädden tar slut, varpå du lägger ner jorden från det första diket ner i det sista.

Nu kommer jordklumparna ligga och frysa till is under vintern. När de gör det kommer vattnet vilja ta större plats i anspråk (det gör vatten när det blir till is) varpå klumparna sprängs. Kylan gör jobbet åt dig med att finfördela jorden, helt enkelt. När jorden sedan tinar upp framåt våren, har du en näringsrik jord och som är lucker, vilket dina växter kommer tacka dig för.