Asså det där med lag va…
Augusti 11th, 2010En gång i tiden, alltså innan året vi alla förträngt, 2001, så betraktade man bajare som lite charmiga och oförargliga. Sen kom det där obegripliga och det dök upp drösvis med inflyttade medelklassarslen från Bräkne-Hoby med kreativa yrken i mediasvängen som, trots att de inte visste vad som var fram och bak på en fotboll, hävdade att de minsann aaaalltid hållit på baaaajen. Eftersom det inte går så bra för bajen dräller det inte längre av webdesigners i nyköpta grönvita halsdukar på stan. Men man är väl långsint och det är trots allt bara nio år sen den där förbannade dagen.
Nåväl, innan dess så betraktade vi ju de grönvita som nån sort nersupna småsyskon som man inte riktigt kunde bli arg på. Till skillnad från det där andra patrasket från Östermalm som liksom på något sätt alltid varit det värsta av det värsta. Det finns liksom ingen vettig förklaring till varför någon över huvud taget frivilligt skulle dr på sig en blårandig tröja. Och jag tror att det till stor del var att både vi Gnagare och bajarna under så många år delade det nakna och ogenerade hatet mot Skansens IF som gjorde att man trots allt kom relativt väl överens.
Och det är nu jag faller till föga och trots 2001 faktiskt vill citera och återge en bajare. Som tonåring hade en god vän en kassett med Slas där han framför sin syn på det där med lag och fotboll. Det är en monolog från 1962 som förklarar det mesta.
DJURGÅRN, sa killen. Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn. Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn. Jag vart förbannad. Ja först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll. Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag. Va då, sa killen. Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden? Nä, sa killen. Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen. Reimers, sa killen. Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här. Är det nåt fel på Djurgårn, sa killen. Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för. Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen. Ja och det passar inte mej, sa jag. Då börja han igen. Likadant. Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby. Killen börja mena på. Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn. Det finns väl många som håller på Djurgårn. Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det. Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak. Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn. Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete.
Som jag nämnde i förbifarten i ett tidigare inlägg har jag till slut skaffat sånt där Fejsbok. Och då får man ju rota runt lite och titta vad som finns på forumet. Och en sak som var lite kul var att man mer eller mindre kunde se årsringarna på punken i Stockholm genom att hoppa från fejsbok-grupp till fejsbok-grupp. Åtminstone ringarna från tidigt 80-tal till slutet av 90-talet. Flera generationer har ju nämligen skapat egna grupper där man försöker knyta samman folket man umgicks med på den tiden man var tonåring. På ett sätt är det ju lite trist att se hur många som på ett eller annat sätt försvunnit, men man kan ju inte släppa de sanslösa nostalgikänslorna. Man kan inte ignorera hur kul det är att se hur vi alla såg ut. Vissa av oss såg ut som om vi inte visste vad en spegel var, medan andra såg fan så bra ut.
Som vi alla vet gick det till slut åt pipsvängen för vårt älskade Fullersta i somras. Kommunen hade till slut hittat lösningen på det problem de haft sen Marke och de andra nån gång på stenåldern huserade på Fullersta Bio. Genom några fulingar hade de ju sett till att det “nya” Fullerstahuset hade fasen så mycket sämre hyreskontrakt än det gamla. Så när de nu bestämde sig för att riva kåken fanns det inte mycket att sätta mot. Att kämpa för just den kåken vi haft de senaste åren kändes meningslöst då den knappast hade stått en vinter till.
Inatt är det exakt 100 år sedan anarkisten Hjalmar Wång knäppte Generalmajor Beckman i Kungsträdgården i Stockholm. En mycket udda berättelse ur den stockholmska historian.
Sprang på en sajt på nätet där en snubbe som heter
Passa på att gå på vad som ser ut att vara det sista giget på Fullersta innan den avslutande festivalen. Som vi alla vet går Fullersta som vi känner det i graven i sommar och nu på fredag är det alltså sista chansen att uppleva stället som det varit. 