Politiska polisen
Grekland har brunnit ett bra tag och nu inleds andra natten av kravaller nere i Malmö också. Media skriker ut hur hemsk det är när medelklassen får sina bilar sönderslagna och hur hemskt det är när butiksägarna dagen efter för sopa upp glassplittret i sina butiker…
Vi har hört visan förr. Och fortfarande skiter vår välsituerade media i varför vi får sådana här utbrott, och vad det egentligen är som händer. Att det i Malmö handlar om sviniga hyresvärdar som drar in snuten, i vad som faktiskt är en hyreskonflikt, verkar vara fullständigt ointressant. Lika ointressant verkar det vara att snuten åter igen beter sig som en drillad dobermann så fort husse, i det här fallet en hyresvärd, visslar lite slött.
Det är oroande att det är så få som reagerar på hur snutens funktion har förändrats de senaste åren. Mer och mer används de för att skydda den starke i konflikter med den svaga. Och ofta är det den som betett sig som ett svin som ska skyddas. Vår kära poliskårs agerande nu i Malmö, som ju blev ett fatalt misslyckade eftersom det enda de lyckades med var att dra igång kravaller, är bara ett exempel på hur poliskåren används mer och mer politiskt. Polisens agerande i fackliga konflikter är ett annat uppenbart exempel. Tidigare har det varit otänkbart att Farbror Blå skulle ingripa, om det inte handlade om direkt livsfara, i en facklig konflikt. Idag är det mer eller mindre legio. Deras vidriga beteende vid restaurangen Josefina i somras visar det klart och tydligt.
Andra tillfälen då polismakten agerar tydligt politiskt den senaste tiden är demonstrationerna runt 30e november och 6 december i år. Demonstratinsrätten drogs i praktiken in helt för männsikor som inte var nazister. Misshandel och övergrepp var under 6e december inte något som kunde tillskrivas AFA, som man gärna skulle kunna tro om man läser vår underbara kvällspress, eller nazisterna, som ju ändå har en tydlig våldsideologi, utan polismakten. Polisens övergrepp låg på en nivå jag tror många har svårt att föreställa sig. Det handlade inte om att lugnt och vänligt avvisa bråkstakar. Det handlade om att systematiskt skrämma, misshandla, utvisa och frihetsberöva människor med “fel” åsikt. Åter igen lyste etablerad media, med en ordentlig bevakning, med sin frånvaro. Endast i efterhand släpptes några få faktsikt ypperliga exempel på kritik fram mot polisens agerande. Annars är det bara i egen media vi kan se vad som faktsikt hände.
Så samma dag som en av de sista statyerna av 40-talets rumsrena fascistdiktator tas ner så ser man just de tendenser han förespråkade göra sig hörda hos polisen i Grekland och Malmö. Francisco Franco skulle visserligen sannolikt tycka svenska polismakten var vek som inte helt enkelt skjöt av “bråkstakarna” men han skulle definitivt applådera att de ställt sig på rätt sida, maktens. Grekiska polisen skulle han säkert vara mer nöjd med som i samarbete med fascister verkar skjuta hej vilt omkring sig.
Vi får väl bara hoppas att fler än Rosengårds unga säger ifrån innan det är för sent. Med tanke på hastigheten som regering och riksdag inför nya sätt att kontrollera sina medborgare, både digitalt och fysiskt, så finns det risk för att det inte alls är länge tills vi ser Fingermen patrullera gatorna här i norden…
V: People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.
December 22nd, 2008 at 4:37 em
Damn rite!
Februari 7th, 2009 at 11:32 fm
[...] de är kända över stora delar av landet för att vara synnerligen vidriga. De har varit ledande i nyordningen gentemot fackliga aktioner, de kräver mer våld vid demonsrationer och att de sedan gammalt är [...]