Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig
Ibland träffar även de mest konservativa floskler rätt, tyvärr. Metro konstaterar att fler och fler av popvänsterns små ikoner vägrar yttra sig politiskt. Popsnören som i sin ungdom var radikala stenkastare, hängde på 44an och var bundis med både stockholms och götets mest notoriska anarkos vägrar idag att över huvud taget yttra sig politiskt. Vissa av dem kanske för att de helt bytt sida och för lite mer än ett år sedan prisade den amerikanska utslagningpolitiken för att den pressade folk att “bli bättre musiker”.
Men det är klart. När man är ung och okänd kan det ju vara lättare att ta sig fram med sin musik om man har ett lite lagom radikalt alibi. Men när man helt plötsligt tjänar pengar behöver man inte längre spela medveten utan kan släppa lös den lilla giriga egositen och hävda att allt bara var “ungdomssynder” eller något liknande.
Det var samma girighet som låg bakom Metallicas helomvändning i bootleg- och piratkopieringsfrågan. När de var mindre och fortfarande ville bli världens största band var de musikvärldens största supportrar till boolegging. De såg t.o.m. till att det alltid fanns platser avsatta i direkt angränsning till mixerbordet där booleggers kunde stå med sina bandare. Några år senare var de ett av världens största band och de vände tvärt för de tjänade inte längre på de inofficiella skivorna eller på okontrollerat spridande av deras musik. Så eftersom de inte längre behövde troheten från sina gamla fans eller street-credden som skapat deras rykte en gång i tiden så stämde de skiten ur Napsters skapare och var för alltid symbolen för den ultimata girigheten inom musikvärlden.
De sågs som värre än KISS, vilket är en bedrift. Men det faktum att KISS aldrig hymlat om att de är girigbukar gör att Metallica slår dem på fingrarna i girighet. Metallica la ju nämligen till kryddan falskhet.
Visserligen är inte den svenska popvänstern lika illa däran som Metallica, men de är drabbade av samma sjuka. Det handlar bara om en gradskillnad. Helt enkelt för att den svenska musikscenen är betydligt mindre än den globala(duh!). Men popvänster som skriver på upprop för antipiratbyråns kampanj för att ytterligare fylla storföretagens fickor, popvänster som vägrar yttra sig politiskt och popvänster som vägrar ha att göra med sin bakgrund luktar illa. De har en semi-progg-image där de vill tilltala en ung och relativt naiv vänsterpublik. De duckar ofta duktigt undan från obekväma frågor och på så sätt för de faktiskt sin publik bakom ljuset. Det här popkulturella avantgardet har mycket att bevisa om de vill bli tagna på allvar och inte bara bli bortglömda som lallande fånar, hur charmiga och klämmiga deras trudilutter än är.
Så för att visa att jag inte skäms en sekund över inte ha betalat tillbaka de där hundralapparna jag är skyldig Marit Bergman efter en blöt kväll på Carmen någon gång på 90-talet, så lägger jag även upp ett av hennes alster från den tiden hon var något att hänga i julgranen.
Candysuck -- Molotov Cocktail Party
Från Konfliktportalen.se: marcusen skriver Tibble Gymnasium, Täbymedborgarnas egendom!, slutstadium skriver “Jag räknar med att förtroendet är naggat i kanten”, Björn Nilsson skriver Resignation …
Tags: popsnören, popvänster
April 9th, 2009 at 10:55 em
[...] Lund, 2009. ______________________________ Från Konfliktportalen.se: aik-micke skriver Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig, slutstadium skriver Apropå moderaternas “nya” invandrarpolitik, marcusen skriver Tibble [...]
April 10th, 2009 at 1:05 fm
[...] Konfliktportalen.se: MJE skriver The Man at the C&A – om politiska tvivel., aik-micke skriver Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig, slutstadium skriver Apropå moderaternas “nya” invandrarpolitik, marcusen skriver Tibble [...]
April 10th, 2009 at 6:27 em
[...] Gallerian-galleri, MJE skriver The Man at the C&A – om politiska tvivel., aik-micke skriver Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig, slutstadium skriver Apropå moderaternas “nya” [...]
April 11th, 2009 at 7:55 em
Hur menar du att Marit Bergman har “sålt ut”? Säljer man ut för att man flyttar till New York, eller vadå? I så fall skulle jag hemskt gärna vilja sälja ut om jag kunde. Eller är det för att hon säger något om att utsattheten gör en till en bättre musiker? Det läste jag som ett skämt. Man kan inte avgöra vad hon menar i en skriven text i alla fall.
Det kan mycket väl vara så att hon har ändrat uppfattning sedan tonåren; åsikterna tenderar ju att styras av ens materiella situation som sagt. Och om det bara handlar om att stå ut och vara annorlunda än alla andra, så försvinner ju det ganska snart när man har “växt upp”, så att säga. Skillnaden mellan dessa subkulturella som “tar ställning” och folk som kämpar utifrån sin faktiska situation är ju att dom sistnämda inte har något val. Jag antar att det säger något om dom förstnämdas klassposition.
I vilket fall somhelst så har du för lite bevis för att anklaga Marit för förräderi. Och även om det skulle vara så: vem bryr sig egentligen. Hon spelar ingen roll i det stora hela.
April 11th, 2009 at 9:58 em
Tja, om man yttrar sig i landets största morgontidning och säger att det amerikanska socialförsäkringssystemet är bättre för kulturen så är man inte på samma sida som jag. Det är ett ganska grovt påstående. Så pass grovt att om man blivit felciterad eller det är väldigt taget ur sitt sammanhang så borde man göra allt för att rätta till det, något hon mig veterligen inte gjort.
Att hon till det vägrar uttala sig politiskt tyder på en av två saker(välj vilken).
1. Hon har bytt sida och är lika pissliberal som resten av musikindustrin.
2. Hon har inte bytt ståndpunkter men är för rädd om sin karriär för att våga öppna käften.
Bägge fallen tycker jag är förjävliga.
Sen verkar ju du bry dig rätt mycket…