Förr innebar 30e november något helt annat än idag. Idag blir det på sin höjd lite slagsmål, inte så mycket mer. I slutet på 80-talet och början på 90-talet var det en annan femma. 30e november betydde krigsrubriker och jättekommenderingar för snuten. Vi ungar åkte in till stan för att vara med när det small. Den stora hallabaloot började efter att dokumentären ”Skinheads” hade visats på SVT 1988(eller om det var -87?). De mest högljudda och våldsamma under 30e november var givetvis fylleskinnskallarna från helikopterplattan. Hur det kom sig att de en gång hakat på det här eländet vet jag faktiskt inte men under den här perioden skapades föreställningen att det var skinnskallarna som kommit på Kalle Dussin-firandet. Vilket var rent nonsens då de små nassespillrorna, som man kan tala om vid den här tiden, hade firat honom hur länge som helst. Även de nyare nasseförmågorna i BSS/Sverigepariet/Sverigedemokraterna ville vara med och leka så de började successivt, med de mer högerorienterade bollarnas goda minne, ta över firandet innan de blev rena slipsfascister och slutade med marscher. Men det var så här de började. Det här är hur partiet som Åkesson tog in i riksdagen såg ut för drygt 20 år sen. Det var knappast någon som tog dem som ett rejält politiskt hot på den tiden. Givetvis kunde de vara ett väldigt påtagligt hot mot enskilda, både då och senare fanns det mer än en våldspsykopat i deras led, men att de två decennier senare skulle sitta i riksdagen var det få som trodde. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att det här var bilden de visade av sig själva och sina sympatisörer.
Jo, det är ruskigt lätt att garva läppen av sig åt tankade smågrabbar i 20-årsåldern och rabiata fascister som ser ut som om de precis släppt ut från Långbro, men det var så här de la grunden. 20-åringarna är idag 40 bast och flera av dem har säkert knoddar som får rösta. Majoriteten har säkert låtit håret växa ut, men hur står de idag politiskt? Visst, det finns ett gäng äldre skinnskallar som hållit fanan högt och dessutom är allt annat än nassar, tvärt om de står stabilt till vänster och är trogna sin arbetarklassbakgrund! Men många av de här grabbarna hade faktiskt rätt läskiga åsikter, eller rättare sagt, de använde läskiga åsikter som en provokation när de var unga men tog successivt till sig dem och anammade dem så småningom helt. Något som utvecklingen på Höder Dart tämligen tydligt visar. Från att vara enda fritidsgården där pilsner var tillåtet blev det propagandacentral för stora delar av världens nasserörelse. Och det är de bollar som låg bakom den utvecklingen som fortfarande är basen för våra riksdagsfascister. Det är de och deras far- och morföräldrar som aldrig släppte Furugård som idag är kärnan i den neofascistiska rörelse där Sverigedemokraterna är motor. Så även om de här bilderna ovan bara känns som nostalgisk humor så är det värt att komma ihåg vad det ledde till.
