Under den senaste tiden har vad som tidigare mest varit ett skämt baserat på missnöje och det faktum att den politiska kartan i sverige ser ut som den gör utvecklats till mer seriösa tankegångar. Det är tanken på ett Norrland fritt från sverige. Jag vet att tanken låter fullständigt barock i de flesta öron. Vid första, och även andra, anblick ter sig tanken så långt från verkligheten att det bara måste vara ett skämt. Men om vi sätter oss ner och analyserar vår samtid så blir tanken helt plötsligt inte så dum, även om ett förverkligande av den ligger ofantligt långt bort.
Sverige idag är ett delat land. Det är delat mellan fattiga och rika, mellan stad och land samt mellan nord och syd. Ungefär i höjd med dalälven går någon form av gräns. Söder om den finns den absoluta majoriteten av alla rika, söder om den finns de största städerna, söder om den finns de som bestämmer och norr om den finns större delen av landet. Uppe i norr finns också naturtillgångar. Där finns vattenkraften, skogen och malmen. Tillgångar som hela landets ekonomi till stor del bygger på. Bara LKAB gick med 11 miljarder plus under de första tre kvartalen 2010, men pengarna hamnar inte hos de gruvarbetare som riskerar livet mer än en kilometer ner i urberget. De går inte heller till skolor, vårdcentraler eller infrastruktur åt deras familjer. Pengarna går till den överklass som sitter och jäser på Östermalm, i Vasatsan eller i villan på Djursholm. Men det här är inga nyheter och egentligen inget som är speciellt för Norrland. Överklassen skor sig på arbetarklassen vart i världen man än vänder sig. Det som gör Norrland speciellt och gör att tanken på en Fri Norrländsk Republik inte är så knasig som den låter är kombinationen av just de naturrikedomar som finns där och befolkningssammansättningen. Norrlänningen i gemen är ju nämligen röd, eller om vi ser till den äldre generationen i vissa delar av norrland t.o.m. rödsvart. Vilket gör att det finns en verklig potential för samhällsförändring.
Som socialist och anarkist ser jag givetvis helst att hela världen skulle vara fri och jämlik, men så är det ju inte och istället får man se strategiskt på var man kan göra mest nytta i en kamp som i förlängningen syftar till allas frihet och jämlikhet. Den kampen ser idag rätt mörk ut i sverige generellt. Högern har problemformuleringsprivilegiet och missnöjet kanaliseras i hög grad genom irrfrågor som invandringen. Sverige som nation funkar i dagsläget skitbra enligt kapitalistiska principer. Hög arbetslöshet, försvagade fackföreningar och en socialistisk oppsition som definitivt inte är värd namnet. När högern säger att det går bra för sverige skämtar de inte, det är bara det att det sverige de vill ha är inte samma land som de flesta av oss mår bra av att bo i. Deras sverige är bara till för de starka.
Det bästa man i sverige kan hoppas på just nu är att sossar och sossefack tar sig i kragen, att de om fyra år lyckas knipa regeringspositionen igen och långsamt försöker återställa sossebygget. Men den förhoppningen vilar på att så många saker ska gå rätt väg att man inte direkt kan se den som trovärdig. Om sossarna mot förmodan skulle vinna nästa val är sannolikheten dessutom hög att de fortsätter föra en nyliberal politik på samma sätt som de gjorde innan 2006 och inget kommer bli bättre. Det kommer bara bli sämre i lägre takt än det gör under högerjuntan. Sverige är med andra ord rätt kört för ett bra tag framöver. Det sverige Branting, Hansson och Erlander strävade efter kommer vi inte ha en chans att se röken av under en väldigt lång tid. Folk har blivit matade med högerpropaganda för länge. De har under alltför lång tid lärt sig att just de kan klättra och bli rika. Det är någon annan som kommer drabbas, och då gör det ju ingenting. Att verkligheten inte stämmer med den här sagan folk blivit matade med spelar inte så stor roll, för man är itutad att nu har man minsan frihet!
Om vi tittar på hur folk röstade i senaste valen så ser vi en tydlig tendens. I de folkrika södra delarna av landet så stämmer bilden här ovan ganska bra. Folk röstar väldigt mycket höger. Både nattväktarhöger, fascisthöger och klassisk konservativ höger. Det är bara Örebro län som inte passar in i bilden. Två län till är svårplacerade och det är Dalarna och Värmland. Län som till stor del liknar Norrland, men ändå har mycket kulturellt gemensamt med södra sverige. Och mycket riktigt var det i de två länen så jämt skägg mellan högerpartiernas röstsiffror och vänsterpartiernas att skillnaden utan problem kan kallas försumbar, det betyder att den inte finns fast bara lite. I övrigt faller varje län in i mönstret. Söder om Gävleborg är det högern som har sympatierna och norrut är det rött, i många fall helt knasigt rött. Hur det ser ut i sveriges tre största städer behöver vi knappast fundera över. Det är högern som dominerar.
Det här betyder alltså, om man är lite slarvig och hårddrar det, att i Norrland så gillar man klassiska socialistiska idéer som solidaritet och jämlikhet samtidigt som man ogillar snyltare och rofferi på andras bekostnad.
En annan detalj när det gäller den genomsnittlige norrlänningen är regionalismen. Väldigt få norrlänningar ser sig själva i första hand som svenskar. Är du från Pite är chansen stor att du i första hand ser dig själv som pitebo, i andra hand som norrbottning och i tredje hand som norrlänning. Först sen kommer definitionen svensk, men det är oftast bara en formell beteckning som är kopplad till vad som står i passet. Idén om en nationell samhörighet har ingen större grogrund längs Piteälven. Folk i Norrland har generellt svårt för begreppet sverige eftersom det är kopplat till centralstyret nere i Stockholm. Ett centralstyre som Norrland generellt har förlorat på. Det är från Stockholm besluten om nedläggningar kommer, det är till Stockholm som pengarna från skogen och malmen går och det är i Stockhollm de sitter och får för sig att man inte ska ha dubbdäck när man åker på vägen mellan Kiruna och Gällivare en sen januarinatt. Det är också till Stockholm flyttlassen går när jobben försvinner och man tvingas flytta från hus och hem eftersom ingen längre vill satsa på Norrland.
Det man inte heller får glömma är att Norrland har en ofta mörkad och ignorerad motståndstradition. En motståndstradition som är starkt förknippad med arbetarrörelsen. Orsaken till att motståndstraditionen sällan omnämns kan vi bara spekulera i men sannolikt kan det faktum att det länge fanns en stor vänsteropposition mot socialdemokratin i Norrland spela in. När arbetarna söderut snabbare inlemmades och anpassades in i det socialdemokratiska folkhemmet så var norrländska arbetare betydligt mer skeptiska, och är det än i denna dag. Det var norrländska gruvarbetare som tog till strejkvapnet mot en socialdemokratisk stats gruvföretag 1969, och det med samma frenesi som deras företrädare decennier tidigare hade dragit till strid mot svartfötter och storpotäter. Gruvstrejken byggde på en lång tradition av att inte ta skit som under första halvan av 1900-talet visat sig genom att arbetare minerat arbetsplatser i blockad(en fördel med att sprängarna vid kraftverksbyggena var organiserade syndikalister!), genom att svartfötter ofta åkte på dagsedlar, genom att storpotäterna inte kunde inhysa svartfötterna på land utan var tvungna att ta in fartyg för att de skulle kunna hysas in nånstans och mycket annat. Mer än en gång blev det våldsamt, mest kända är givetvis händelserna i Ådalen men äver på andra norrländska orter har det stått brutala slag om rättvisa och jämlikhet.
Motståndstraditionen har även visat sig genom just tankar på självständighet. Förvisso har de visat sig genom diverse humoristiska initiativ som Republiken Jämtland och dess JRA, men humorn är inte utan seriös botten. Det finns mer än en som beskrivit Republiken Jämtland som 60% skämt och 40% allvar. Jag är övertygad om att det är just de 40% allvar som gör att liknande skämt dyker upp både här och där i Norrland eftersom skämt utan allvar i botten sällan lever särskilt länge. Önskan om ett fritt Norrland utan klåfingriga 08:or är på riktigt.
Men skulle det vara realistiskt för Norrland att klara sig själv utan Stockholm? Det är jag övertygad om. Förutsättningen tror jag dock är en socialistisk republik där de stora resurserna överförs i gemensam ägo, annars skulle man riskera att bli en ren bananrepublik där vinsterna från naturen bara försvinner till kapitalister utomlands. Den del av skogen, malmen och vattenkraften som idag kontrolleras av svenska staten och storbolag måste överföras till allmän norrländsk ägo. Som syndikalistiskt anstruken anarkist ser jag givetvis helst att driften sköts av arbetarna genom fackföreningen, men det är frågor som för huvudresonemanget om Norrlands frihet idag är oviktiga, så den frågan kan lämnas tills vidare.
Om vi börjar med att titta på energin. I Norrland finns en förbaskad massa vattenkraft. Det är en kraft som initialt tär oerhört på närområdets miljö, men när de första ingreppen är genomförda så medför driften försumbar inverkan på miljön. Väl i drift är det en väldigt ren energiform. Det vill säga, till skillnad från kolkraft, kärnkraft och annat som används i sörlandet så medför inte vattenkraften problem med utsläpp, dagbrott eller slutförvaring. Men räcker vattenkraften för Norrlands energiförbrukning? Jo, det måste man nog påstå att den gör. Norrland förbrukar förvisso väldigt mycket el som en följd av norlandskustens tunga industrier, men elproduktionen överstiger trots det med god marginal förbrukningen. Norrland producerade 2008 knappt 51 477 GWh(fjärrvärmen borträknad) och förbrukade sisådär 28 095 GWh. Motsvarande siffror för resten av svenska riket är drygt 77 502 GWh producerade och 105 449 GWh förbrukade.
Eftersom vattenkraften är betydligt driftsäkrare än t.ex. kärnkraften så är sannolikheten stor att villiga köpare finns tillgängliga för överskottselen samtidigt som privatmarknaden för ”ren” el växer i storstäderna. Vattenkraften skulle med andra ord vara en fin liten inkomstkälla för ett fritt Norrland.
Skogen och malmen ska vi inte tala om. Skogen och malmen är sveriges viktigaste exportvaror, det vet alla som gått svensk grundskola. Inom Sveriges gränser finns 23 888 600 hektar skogsmark. 13 452 500 hektar av den marken ligger i norrland. Det gäller även majoriteten av alla sågverk, pappersbruk och annan förädlingsindustri. När det kommer till malmen så finns det förvisso några gruvor kvar i Bergslagen och Dalarna, men den stora gruvdriften är det helt och hållet Norrland som står för.
Det enda frågetecknet för Norrlands bärighet som självständigt rike finns i jordbruket. Den areal som idag används till jordbruk beräknas bara räcka till 880 000 av Norrlands knappt 1,2 milj innevånare, och det är ju lite tunnt. Förvisso lär exporten kunna finansiera rätt rejäl livsmedlelsimport, men det är ändå oroväckande lite av livsmedelsbehovet som i dagsläget skulle täckas med inhemsk produktion. Förvisso kan en del av köttproduktionen ersättas av vilt och ren, men det är såpas lite vi talar om att det knappast gör någon skillnad. Det som däremot kan spela in är all den jordbruksmark som inte längre används. Otroliga arealer som tidigare odlats på står idag och växer igen eftersom de inte anses som tillräckligt effektiva att bruka. Givetvis är det den betydligt kortare odlingsperioden och kargare klimatet i relation till sydligare europeiska breddgrader som spökar. Norrländska grödor blir alltför dyra för att man ska få avsättning för dem när de ställs mot spanska grödor. Inte särskilt konstigt men oundvikligt med EU-logik, där varor ska flöda fritt oberoende om de långa transporterna är fullständigt barocka. Men ett Norrland utanför EU skulle inte ha några problem att sätta upp rejäla tullar på livsmedel som transporterats lång samtidigt som ordentliga subvensioner för det egna jordbruket skulle kunna får fart på den mark som idag bara växer igen. Möjligheter sverige inte har då det skulle vara förbjudet enligt EUs olika bestämmelser.
Skulle då inte Norrlands berömda arbetslöshet ställa till det för statsfinanserna? Det korta och enkla svaret är nej. Arbetslösheten som idag tynger den norrländska befolkningen hårt är till största delen medvetet skapad av sittande regering och dess ideologiska vänner bland de högersossar som tidigare genomdrivit diverse nyliberala reformer. Genom ordentliga satsningar på offentlig sektor och rejäla investeringar i infrastrukturen kan arbetslösheten minskas drastiskt på tämligen kort tid, satsningar som inte kommer göras i Norrland av något tänkbart regeringsalternativ i sverige. Lite förenklat kan man säga att satsningar på det offentliga i sin tur leder till förutsättningar för satsningar även vad gäller det privata. Genom att skapa mötesplatser som vårdcentraler, skolor och bibliotek skapar man också underlag för bensinmackar, konditorier och livsmedelsaffärer. Det är klart att det är lite mer komplicerat än så, men väldigt förenklat funkar det faktiskt så och det är något som ett fritt Norrland kan utnyttja och på så sätt öka livskvalitén förr norrlänningarna samtidigt som man skapar jobbtillfällen.
En annan invändning jag hört är att Norrland skulle drabbas av s.k. brain drain om man bröt sig loss. Dvs. att Norrland skulle förlora tillgångar i form av kunskap eftersom högutbildade av någon anledning skulle lämna landet om det blev fritt. Nu finns det ju faktiskt ingenting som pekar på det. Tvärt om håller jag det för sannolikt att vi skulle få en, om än liten, ström av hemvändande norrlänningar som tvingas bo söderut som ett resultat av arbetsmarknaden. Mer än en högutbildad norrlänning traskar idag omkring allmänt missnöjd i ett grått och trist Stockholm eftersom de inte får något jobb hemmavid, en situation som många av dem skulle åtgärda med en omedelbar hemflytt om bara arbetssituationen uppe i norr förändrades. Dessutom är det ju faktiskt så att det finns högre utbildning i Norrland också. Visst, högskolorna är inte lika gamla och snobbiga som KTH, Uppsala och Lund. Men utbildning kan man få och det är ju faktiskt poängen med högskolor och universitet.
Som jag kan se är ett fritt Norrland enbart positivt för Norrland och norrlänningarna, så fort nödvändigheter som administration och förvaltning kommit igång och rullar på. För sverige och svenskarna är det dock en annan sak. För sverige kan jag bara se en enda fördel och det är att odlingsarealen per person ökar. Vilket är positivt eftersom sverige idag är beroende av livsmedelsimport för att föda sin befolkning. Om sveriges odlingsareal skulle räcka för den egna befolkningen efter en brytning med Norrland är jag tveksam till(jag har inte orkat räkna på det), men det skulle se bättre ut än idag. På alla andra plan är Norrlands utbrytning en ren förlust för sverige; malm, trä, el samt den industri som behövs för utvinningen av de resurserna.
Och häri ligger det stora hindret för ett genomförande av en norrländsk utbrytning. Sverige kommer inte gå med på det, hur mycket man än påstår att norrland bara består av outbildade bidragstagare och oanvändbar vildmark så svider sanningen för södra sverige. Utan Norrland klarar sig sverige helt enkelt inte lika bra. Sverige är beroende av Norrland, men Norrland är inte beroende av sverige! Så frågan är hur man ska nå fram till en fri norrländsk republik, jag vet ärligt sagt inte. Men i dagsläget så känns det som ett mer realistiskt mål än att försöka förändra sverige till ett drägligt land. Det sverige som jag själv föddes i på 70-talet känns t.o.m. mer avlägset än ett fritt Norrland. Och det är också anledningen till att jag som född stockholmare sitter på landsbygden i Sörmland och skriver om ett autonomt Norrland. Det är ett av de minst orealistiska målen jag kan se just nu. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att Hälsingland är det trevligaste område jag bott i, framförallt sedan det stockholm jag växte upp i för alltid är försvunnet och fördärvat som en följd av högerns härjningar. Så jag siktar på att flytta norrut igen för det känns som ett steg i rätt riktning.
Läs även vad polaren har att säga om regionalism i sverige i allmänhet och Norrland i synnerhet. Del 1, del 2
Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Fakta om invandringens kostnader inte vad sd skulle önska, Anders_S skriver Eliasch – idrottsutrustning och skog, Lasse Franck skriver Live på fredag: Rudvall & Franck, Stefan Bergmark skriver Holistiska brister om a-kasseförsämringarna, Lukas Löfling skriver Staten visar sitt rätta ansikte
För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.
Tags: Norrland, separatism, trött på hela skiten
