StockholmsPunk

Jag vet inte om det här egentligen är dumt, vidrigt eller bara absurt. Men en ny bottennivå har nåtts av Hans Andersson Recycling AB. De har lanserat en reklamkampanj som går ut på att de som kapitalister är det enda hoppet miljön har! Man storknar!

Att störta delen av miljöproblemen är kopplade till kapitalets profithunger är inget man tänkt på. Nejdå, här ser man istället en möjlighet att tjäna ytterligare en hacka.

Grejen är att det här inte är en så konstig utveckling. Miljöfrågan är ju åter på tapeten, men seriös debatt om lösningar har ju uteblivit. Istället har liberala fjantar med initiativ som går ut på att man ska släcka lampan fått luft under vingarna. När alla seriösa vet att det är strukturella förändringar som skulle skada kapitalets framtida handlingsplan i grunden som behövs. Kapitalflödet som idag går rakt ner i överklassens fickor i och med att storkapitalet tar över mer och mer av det gemensamma måste vändas, så den ekonomiska jämlikheten ökar, allt pekar på att en jämlik ekonomi är en förutsättning för en positiv utveckling på klimatområdet. Vi har redan bevis på att kapitalet inte kan hantera seriösa miljöproblem. Ecuador, Nigeria och nu i dagarna Östersjön är bara tre av ofantligt många exempel där girighet och kortsiktighet, som ju är kapitalismens kännetecken, lett till katastrof på katastrof.

Hur Timbros nya älsklingar på H.A.AB bortförklarar kapitalismens alla brott har jag ingen aning om. Men jag misstänker att de bara kopplar in nån av Timbros papegojor som får rapa samma nonsens som vi hört förut om någon skulle ifrågasätta det absurda i deras kampanj.

Från konfliktportalen: jesper skriver Fler våldsattacker från högerextrema, theo skriver Regeringens gömmer sig bakom riskkapitalbolaget ALMI, herman skriver …förbered dig på krig, kimmuller skriver Stadsdelsmotstånd, del 3 – boendepolitik och nedskärningar, Vida Latina skriver Colombia i DN

Undrar vem Andreas Carlgren egentligen försöker stryka medhårs. Sannolikt är det nån tossig ceterpartist han lallat runt med på någon kursgård när alliansen varit ute och roat sig. För att få till stånd lite mer vargjakt är han ju inte ha problem med så länge det bara är ekonomer och inte ekologer som bestämmer här i landet.

Andreas Carlgren bjöd idag in till presskonferens där han förklarade regeringens inställning till den nya rovdjurssituationen. Det är ju så att ett av riksdagens delmål med rovdjursstammen har nåtts. Antalet vargar uppgår sannolikt till 200 individer och järvarna uppgår till 490. Nu är alltså en ny proposition på väg och Carlgren verkar vilja gå alla till mötes. Det oroande är att det enda som inte är ett politiskt självmord i Carlgrens uttalanden idag är att släppa på jakten på varg. Visst, det vore det bra om även hans andra idéer gick att genomföra. Vargstammen behöver nya friska gener. Men kom igen, ingen politiker på högerkanten kan förespråka en sån sak seriöst. Inplantering av varg behövs, men jag tror tyvärr inte på det.

Långsiktigt handlar det om att man måste ta lands- och glesbygd på allvar, och där ingår bl.a. samerna som jag skrivit om tidigare. Och det är inte bara när det gäller rovdjuren man måste ta lands- och glesbygd på allvar för att vargen ska kunna överleva. Rovdjursfrågan är inte isolerad, den är en förlängning av den havererade glesbygdspolitiken som förts här i landet under det senaste halvseklet. Innan glesbygdens befolkning känner sig trygg när det gäller de mest grundläggande sakerna, som jobb, mat och tak över huvudet, kommer det inte gå att på ett seriöst sätt diskutera rovdjursfrågan. Den har blivit en alldeles för stor symbolfråga.

Vargens överlevnad är ju ofta ett hett ämne. Bindgalna sverigedemokrater i Värmland och knäppa fårfarmare i Dalsland vill ju utrota vargen och alla andra rovdjur, medan resten av befolkningen antingen inte bryr sig eller inser att det är ganska vettigt att bevara en nyckelart i naturen.

Som det ser ut idag har populationen av varg nått en nivå som faktiskt är hållbar, om man bara ser till storleken. Det finns mellan 100 och 200 vargar i landet idag. Och det är rent tekniskt tillräckligt för att vargen ska kunna överleva, även om fler vore önskvärt. Men det finns ett annat problem. Den genetiska mångfalden hos de här djuren lämnar betydligt mer att önska. Hela vår vargstam härstammar från tre individer. Och vad det innebär kan vilken barnunge som helst räkna ut. Hade det varit människor hade vi snackat banjo och extra revben.

För att lösa det här finns en skitenkel lösning och det är att pytsa in några nya vargar i populationen. Helst från Ryssland eller Finland. Men om man pratar verklighet så är det inte så enkelt. Ingen politiskt ansvarig skulle vilja köra över rovdjurshetsarna genom att plantera in ny varg i landet, de skulle bli helt oregerliga i det läget. De är ju redan tillräckligt stolliga och farliga som det är.

Det andra sättet att få in nytt blod är ju att det spontant vandrar in varg från öster. Vargen påbörjar ju vandringar från Finland och Ryssland med jämna mellanrum, men ända sedan 80-talet har varenda varg skjutits som kommit den vägen. Ofta för att den setts för nära renhjordar för att någon rekskötare ska känna sig lugn. I det här läget är det väldigt lätt att man slänger ur sig något om “de där j-a samerna”, men det är ogenomtänkt och spär bara på den storsvenska kolonialpolitik som ligger till grund för konflikterna i renbetesområdet.

Hur man än vrider och vänder på det så är det ju faktiskt så att varg som rör sig i renbetesområdet river ren. Det hör liksom till att rovdjur äter bytesdjur. Men det är inte det enda problemet med varg bland ren, vid en vargattack så sprids också renhjordarna för vinden och det blir merarbete för renskötarna som medför stora extrakostnader.

Som det ser ut idag finns det statliga pengar att hämta ut för varje rivet djur. Men pengarna täcker inte på långt när de extrakostnader som tillkommer. Den här ersättningen utformas lite nu och då om från grunen nere i riksdagen i stockholm. Men inte en enda gång har man lyssnat på vad de renskötande samerna faktiskt tycker och tänker om frågan! Man har begärt in remisser, men sen skitit fullkommligt i vad som står i dem.

Det här leder till en ganska enkel slutledning. På sikt måste det helt enkelt bli så att det i den här folkgruppen inte längre är acceptablet att skjuta varg. Och det enda sättet att, i dagsläget, nå dit är att åter igen förändra ersättningen för rovdjursriven ren. Men den här gången måste man lyssna på vad samerna faktsikt har för problem med rovdjuren. Annars kommer det aldrig ske en förändring och vargen kommer snart börja spela dueling banjos i skogsbrynet istället för att yla.

Adam Skevstad heter en snubbe som bloggar om jakt. Han tillhör den tämligen tysta skara jägare som faktiskt inte köper allt som Jägareförbundets överklassstyrelse släpper ifrån sig. Tyvärr är det ju så att propagandamaskineriet inom SJF har jobbat hårt och på senare år rönt framgång i att långsamt styra opinionen inom jägarekåren åt det håll de vill. Tidigare har ju faktiskt inte jägare i gemen varit mot rovdjur, något som jaktgöbbels långsamt lyckas ändra på. Man har ju också effektivt tystat ner det som utgör det största hotet mot allmogejakten(det ökade antalet jägare som inte bor vid sina jaktmarker).

Skevstad inrättade för ett tag sedan ett vandringspris han döpte till Foliehatten. Nu har priset tilldelats SJF för deras rovdjurshets.

Ta en titt på motiveringen:

“Svenska Jägareförbundet har de senaste 10 åren på ett oöverträffat sätt lyckats transformera sig från att vara en seriös organisation inriktad på jakt och viltvård till att bli en erkänd populistisk förespråkare för rovdjursrevisionism. Genom sina konsekvent oseriösa utspel i rovdjursfrågan har man lyckats göra jägarkåren till åtlöje, och positionera svenska jägaresom outbildade rovdjurshatande extremister utan kunskap i ekologi. På ett närmast unikt sätt har man dessutom lyckats undvika att redovisa användningen av de nära 50 miljoner man erhåller i statsbidrag varje år för att utföra uppdrag inom jakt och viltvård och istället använda dem för rovdjursrevisionistisk propaganda. Svenska Jägareförbundet har på alla sätt, väl uppfyllt alla kriteria för Foliehatten. Svenska Jägareförbundets utrotningsplan för varg (Handlingsplan för varg) är ett oöverträffat exempel på populistisk infantilism med Orwellianska inslag av surrealistiskt “nyspråk”. Med detta dokument har man definitivt kvalificerat sig som mottagare av Foliehatten genom att jämställa utrotning av varg med förvaltning. Organisationens ovilja att aktivt verka för att stoppa den illegala jakten på rovdjur, och istället indirekt stödja den genom sin tystnad, gjorde valet enkelt.”