Dagens pseudohändelse!
Fredag, December 26th, 2008För första gången någonsin tänker jag nu kommentera “Blondinbella”, skitungen som personifierar epitetet “bortskämd snorunge”. Expressen rapporterar nämligen att hon kommenterat Karl Bertil Jonsson, en fiktiv figur från samma kretsar som hon själv.
Fröken Löwengrip har dristat sig att kalla STVs älskade julsändning av Karl Bertil för “kommunistskit”. Detta har givetvis upprört otroligt många av hennes läsare, och därmed blev det enligt Expressens måttstock en nyhet.
I sig är det givetvis en pseudohändelse. Att överklassens lilla skyltdocka hör “till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister” är knappast förvånande. Inte heller att hon inte begriper att en övervägande del av landets befolkning faktiskt tycker oerhört mycket om Tage Danielssons gemytliga julsaga. Inte heller är det någon större överraskning att Expressen tycker att en 18-årig flickas joller är någon form av nyhet.
Det som däremot kan vara värt att höja på ögonbrynet över(fast inte mycket, för hur man än vrider och vänder på det är det en pseudohändelse) är människors reaktioner. Folk är uppenbarligen seriöst förvånade och upprörda över att hon inte gillar Karl Bertil och kallar honom för kommunist! Kom igen! Det är ju som att bli förvånad och upprörd över att en tiger äter kött!
Lite oroväckande är det också att så få ser att Karl Bertils beteende snarare är ett resultat av någon form av old school-liberalism eller i bästa fall ett gryende socialistiskt medvetande i spädbarnsstadiet än kommunism. Missförstå mig inte, jag älskar Karl Bertil och tillhör dem som inte tycker det är en riktig jul utan honom. Jag har t.o.m. laddat ner hela filmen så jag har den utifall att SVT nån gång skulle få för sig att sluta visa den. Men en fullfjädrad klasskämpe och/eller kommunist är han inte. Han ifrågasätter inte sin egen klassposition och en hel del annat som Åsa Linderborg förklarar mycket bättre(tusan vad mycket jag läst och länkat till henne de senaste veckorna, men skulle nästan kunna tro att jag stalkar henne!).
Men i slutändan så är ändå hela historien med den upprörda Isabella mest roande. Hon visar på ett så urbota dumt sätt vilken hennes klassposition är. Inlägget är nästan lika roligt som det hon gjorde efter sitt besök på Kafét. Jag måste i det här läget erkänna att jag inte vet om hennes övriga inlägg är lika korkade, jag har bara läst de här två, men jag tvivlar inte på att även hennes andra alster bjuder på lyteskomik av rang.
