Det är lätt att vara radikal när man är ung och fattig
Torsdag, April 9th, 2009Ibland träffar även de mest konservativa floskler rätt, tyvärr. Metro konstaterar att fler och fler av popvänsterns små ikoner vägrar yttra sig politiskt. Popsnören som i sin ungdom var radikala stenkastare, hängde på 44an och var bundis med både stockholms och götets mest notoriska anarkos vägrar idag att över huvud taget yttra sig politiskt. Vissa av dem kanske för att de helt bytt sida och för lite mer än ett år sedan prisade den amerikanska utslagningpolitiken för att den pressade folk att “bli bättre musiker”.
Men det är klart. När man är ung och okänd kan det ju vara lättare att ta sig fram med sin musik om man har ett lite lagom radikalt alibi. Men när man helt plötsligt tjänar pengar behöver man inte längre spela medveten utan kan släppa lös den lilla giriga egositen och hävda att allt bara var “ungdomssynder” eller något liknande.
Det var samma girighet som låg bakom Metallicas helomvändning i bootleg- och piratkopieringsfrågan. När de var mindre och fortfarande ville bli världens största band var de musikvärldens största supportrar till boolegging. De såg t.o.m. till att det alltid fanns platser avsatta i direkt angränsning till mixerbordet där booleggers kunde stå med sina bandare. Några år senare var de ett av världens största band och de vände tvärt för de tjänade inte längre på de inofficiella skivorna eller på okontrollerat spridande av deras musik. Så eftersom de inte längre behövde troheten från sina gamla fans eller street-credden som skapat deras rykte en gång i tiden så stämde de skiten ur Napsters skapare och var för alltid symbolen för den ultimata girigheten inom musikvärlden.
De sågs som värre än KISS, vilket är en bedrift. Men det faktum att KISS aldrig hymlat om att de är girigbukar gör att Metallica slår dem på fingrarna i girighet. Metallica la ju nämligen till kryddan falskhet.
Visserligen är inte den svenska popvänstern lika illa däran som Metallica, men de är drabbade av samma sjuka. Det handlar bara om en gradskillnad. Helt enkelt för att den svenska musikscenen är betydligt mindre än den globala(duh!). Men popvänster som skriver på upprop för antipiratbyråns kampanj för att ytterligare fylla storföretagens fickor, popvänster som vägrar yttra sig politiskt och popvänster som vägrar ha att göra med sin bakgrund luktar illa. De har en semi-progg-image där de vill tilltala en ung och relativt naiv vänsterpublik. De duckar ofta duktigt undan från obekväma frågor och på så sätt för de faktiskt sin publik bakom ljuset. Det här popkulturella avantgardet har mycket att bevisa om de vill bli tagna på allvar och inte bara bli bortglömda som lallande fånar, hur charmiga och klämmiga deras trudilutter än är.
Så för att visa att jag inte skäms en sekund över inte ha betalat tillbaka de där hundralapparna jag är skyldig Marit Bergman efter en blöt kväll på Carmen någon gång på 90-talet, så lägger jag även upp ett av hennes alster från den tiden hon var något att hänga i julgranen.
Candysuck -- Molotov Cocktail Party
Från Konfliktportalen.se: marcusen skriver Tibble Gymnasium, Täbymedborgarnas egendom!, slutstadium skriver “Jag räknar med att förtroendet är naggat i kanten”, Björn Nilsson skriver Resignation …
